Fru talman! Grova brott mot de mänskliga rättig-
heterna begås fortfarande på många håll i vår värld.
De har begåtts i alla tider, och det är någonting som
vi alltid måste kämpa mot.
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är
en omistlig kod. Det är en etisk kod som fungerar
oberoende av religion och kultur, och den fungerar
över hela världen. Den får successivt mer och mer
acceptans men det finns fortfarande många länder i
världen som inte uppfyller grundläggande mänskliga
rättigheter.
Detta är utomordentligt bekymmersamt. Det leder
till våld. Det leder till terror, och inte minst hindrar
det utveckling, tillväxt och demokrati.
När jag kom till riksdagen 1988 var Margaretha af
Ugglas den enda som stod här och talade i kammaren
om behovet av krav på mänskliga rättigheter i de
länder där vi bedrev utvecklingssamarbete. Nu har det
här blivit ett viktigt inslag även i den formen av
svensk politik, och jag uppskattar verkligen att vi har
kommit fram till den enighet som vi faktiskt genom-
gående har i det här betänkandet.
När det gäller de mänskliga rättigheterna är de
politiska, sociala och ekonomiska rättigheterna av
utomordentlig betydelse. Det är också väldigt viktigt
att vi har god information om situationen för mänsk-
liga rättigheter när vi fattar våra beslut i riksdagen.
Den borgerliga regeringen införde en rapport om
Sveriges internationella utvecklingsarbete. Den för-
svann när den borgerliga regeringen föll men har
sedan återkommit. Där redovisar man situationen för
våra samarbetsländer vad gäller mänskliga rättigheter
och demokrati. Den är ett viktigt instrument och
skulle kunna vara det även för vårt budgetarbete om
den bara kunde komma i tid till det. Jag hoppas att jag
får ett löfte av Urban Ahlin i kommande inlägg om att
vi ska få den saken ordnad. Detta är faktiskt viktigt
när vi tar ställning till samarbete.
Den i kväll aktuella frågan gäller naturligtvis
skillnaden mellan folkrättsbegrepp och historisk
forskning. Det ottomanska riket begick grova över-
grepp och massakrer på armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer. Det är ingen tvekan om att det handlade
om fördrivning, mord och utrotningsförsök. Assyrier-
na har varit utsatta för massakrer 1843, 1915 och
1933.
År 1948 fick vi folkmordskonventionen, som en
följd av Nürnbergrättegångarna. Därmed blev ordet
"folkmord" en juridisk term. Det är inte bara ett litet
ord. Det är en juridisk term av mycket stor betydelse
och ska reserveras för officiella beslut. Det är inte
längre någonting som officiella organ som riksdagar,
som inte är domstolar, ska sätta som etikett på förete-
elser.
Folkmordskonventionen innebär också att det här
begreppet inte kan användas när det gäller det som
har hänt tidigare än 1948. Annars skulle man finna en
lång rad folkmord när man går igenom historien.
Om folkmordskonventionen hade varit i kraft -
det står i utredningen - hade man sannolikt kommit
fram till att det som har drabbat armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer är att betrakta som något så-
dant, men det är inte riksdagens sak att fungera som
domstol. Det framgår både av texten i riksdagen och
av texten i reservationen.
Jag tycker däremot att det är väldigt viktigt, precis
som Sten Tolgfors har berättat, att vi skapar kunskap
om Förintelsen, om folkmord och om mänsklig onds-
ka. Vi har i kulturutskottet föreslagit att man ska
skapa en organisation eller en ideell förening där
näringsliv, folkrörelser och universitetens förintelse-
forskare ägnar sig åt att ta fram sanningen, ta fram en
kritisk granskning och få fram vad som egentligen har
hänt historiskt. Det är ett brett uppdrag. Det handlar
om Förintelsen. Det handlar om folkmord. Det hand-
lar om kommunismens illdåd, och det handlar om
religiös intolerans.
Det är också viktigt att vi ingriper vid akuta hän-
delser. Situationen i Zimbabwe i dag är upprörande.
Det är väl att Sverige har dragit in sitt bistånd till
Zimbabwe. Vi krävde det redan när man började
kriget i Kongo, och det är en tydlig signal om hur
observatörerna såg på valsituationen i Zimbabwe att
Samväldet nu i dag har uteslutit Zimbabwe.
När det gäller mänskliga rättigheter är det också
viktigt, tycker jag, att FN:s och Världsbankens mil-
lenniemål, som vi alla har skrivit på, kompletteras
med krav på en utveckling av mänskliga rättigheter
och demokrati. Det är ett område som jag tror att vi
ska ägna mycket möda åt under den närmaste tiden.
Jag vill yrka bifall till reservation 1.