Fru talman! Jag upprepar att ni inte i reservatio-
nen begär att Sverige som land officiellt ska erkänna
det här. Tvärtom skriver ni följande:
Frågan om huruvida ett brott begåtts är en fråga
för juridiska instanser. Riksdagen är ingen domstol.
Det ankommer sålunda inte på den svenska riksdagen
att, i juridisk mening, göra något ställningstagande
rörande folkmord.
Det är vad ni skriver i er reservation.
Jag delar uppfattningen, Margareta Viklund, att
skillnaden inte är så stor. Varför försöker ni då blåsa
upp den? Inför alla som sitter på läktaren och överallt
annars försökte ni ju säga att vi förnekar det som har
hänt. Jag har tvärtom stått och sagt, gång efter annan,
att jag inte känner någon som helst tvekan om att
tusentals och åter tusentals mördades, utrotades och
fördrevs. Det som pågick var i alla dess meningar
brottsligt, men folkmordskonventionen existerade
inte då. Ni varnar själva för retroaktiv lagstiftning.
Hur får ni detta att gå ihop?
Vad vi nu bör göra för att gå vidare med de här
frågorna, så att det blir något konstruktivt av det, är
att se till att öka forskningen och öka informations-
spridandet. Väldigt få i det svenska folket vet över
huvud taget varför syrianer finns i Sverige och vad
den gruppen har råkat ut för. Låt oss berätta det! Det
är det viktigaste. Låt oss gå vidare med det projekt
som regeringen satte i gång med ...om detta må ni
berätta... och fylla på med kommunismens offer och
de grupper som är offer för religiös förföljelse, som
syrianer, assyrier och kaldéer har varit.
Låt oss inte fastna i frågan om det är eller icke är
ett folkmord i juridisk bemärkelse! Riksdagen är inte
en domstol, och det har ni tillstått i er reservation.
Därför tycker jag inte att Margareta Viklund ska
sprida bilden av någonting annat.
Om kd är för mer forskning undrar jag varför ni
inte är med på yttranden där man begär mer informa-
tion, mer kunskap och mer forskning. Källorna finns,
men det har inte forskats kring dem. Det går att åt-
gärda, Margareta Viklund, med lite god vilja.