Fru talman! Frågan om EMU är intressant på
många sätt. Det finns tre partier som är kritiska, och
det är väldigt bra. Frågan är hur långt Centerpartiet är
villigt att provocera sin samarbetspartner Socialde-
mokraterna när det gäller EMU. Skulle vi kunna
samla de drygt hundra röster som krävs för att tvinga
fram en beslutande folkomröstning? Ställer sig Cen-
tern bakom en sådan tanke? Eftersom jag vet att det
också finns många socialdemokrater som är väldigt
tveksamma till EMU, vore det intressant att samla en
sådan minoritet.
När det gäller kärnkraften tycker jag att det är
olyckligt att Centerpartiet mer eller mindre har ställt
sig bakom en budget som innebär att det blir väldigt
stora osäkerheter när det gäller alternativen. Det
kommer t.ex. att fattas pengar för dem som nu vill
bygga ut vindkraftverk. Det här är väldigt olyckligt,
och jag förstår inte hur Centerpartiet har lyckats
sjabbla i sitt samarbete med regeringen i just den
frågan.
Jag har en konkret fråga till Olof Johansson, som
ofta brukar stoltsera med att det minsann har blivit 1
miljard till Östersjösamarbete och 1 miljard till
kretsloppssatsning. Det som han aldrig någonsin säger
i någon debattartikel eller i något annat sammanhang
är att detta är under fem års tid. Den gigantiska sats-
ning som Olof Johansson talar om att ni och regering-
en har gjort är alltså 200 miljoner kronor per år. Det
motsvarar några kilometer motorväg per år. Det
handlar om fem år, inte om ett år. Litet etik och moral
i politiken är inte fel.
Jag undrar också en annan sak, Olof Johansson.
OECD har granskat svensk naturvård och avgivit ett
ganska beskt omdöme om hur pengarna används när
det gäller att skydda naturvärden och hotade arter.
Man kritiserar från OECD att det mesta av pengarna
går åt till att skydda markägare från t.o.m. det mest
marginella ansvarstagandet för naturvården.
Jag undrar varför Centerpartiet en gång drev ige-
nom att markägare skall skyddas t.o.m. från att ta det
mest grundläggande och elementära naturvårdsansva-
ret. Det går ut mängder med pengar till detta, så
mycket att t.o.m. OECD tycker att det är förskräck-
ligt. I stället borde vi kunna använda de pengar som vi
har till naturvård till att köpa in den ur- och naturskog
som i dag håller på att skövlas och som innehåller
mängder av arter som är på väg att utrotas. I stället
använder vi miljon efter miljon till att "skydda" de
markägare som inte kan ta ens det mest elementära
naturvårdsansvaret.