Herr talman! Det torde vara känt för alla att jag
som gruppledare för det största regeringspartiet hade
mycket stora problem med Ny demokrati i kammaren,
så jag är tacksam för att det inte är kvar.
Det är naturligtvis, Göran Persson, inte fråga om
att bekämpa arbetslösheten genom att öka klyftorna.
Tvärtom är det meningen att undvika de klyftor som
uppstår genom att man inte förminskar arbetslösheten
utan som ni gjort under två år ökar den. Ingenting
skapar större klyftor mellan dem som har jobb och
dem som inte har det. Här gav Göran Persson oss
moderater ett fantastiskt erkännande. Han sade att vi
moderater vill ta bort anställningstryggheten för dem
som vinner anställning under de kommande åren. Han
sade att två miljoner människor då kan stå utan det
skyddet. Två miljoner människor skall alltså ha fått
jobb med moderat politik. Alldeles fantastiskt! Jag
tackar för det omdömet.
Problemet med Göran Persson är att han är så fast
i saneringspolitiken att han inte ser att han, på grund
av den metod man valt att sanera statsfinanserna,
försvagar samhällsekonomin. Det här måste man göra
klart för sig.
Skattetrycket har skärpts, marknader har återregle-
rats. Följden har blivit svag tillväxt och massarbets-
löshet. Det kommer vi inte till rätta med utan offentli-
ga utgiftsminskningar, sänkta skatter och avreglering-
ar, alltså huvudinslagen i den moderata politiken.
Nästan den enda nyheten i årets budgetproposition
är att ni vill driva statens finanser med permanenta
överskott. Genom att överbeskatta medborgarna skall
ni socialisera sparandet i samhället. Genom ett rätts-
vidrigt övergrepp på de fristående forskningsstiftel-
serna skall staten ges större kontroll över forskningen
i landet.
När ni socialdemokrater känner er osäkra om vä-
gen - och det gör ni alldeles uppenbart i dag - då
söker ni er tillbaka till rötterna, till socialismen. Kan
Göran Persson ge ett enda exempel på ett framgångs-
rikt land där staten styr investeringarna och forsk-
ningen? Eller kan Göran Persson ge ett enda exempel
på ett framgångsrikt land som avvecklar i stället för
att utveckla sina produktiva resurser? Jag tänker då på
kärnkraften.
Enligt regeringen bör kärnkraften börja avvecklas
före mandatperiodens slut. Men varför märks då inte
detta i budgetpropositionen? Har regeringen insett att
en förtida avveckling av säker svensk kärnkraft blir
förödande dyr och dessutom är oansvarig med hänsyn
till miljön? I så fall är regeringen bara att gratulera.
Eller tror regeringen på fullt allvar att det inte kostar
något att slå sönder grunden för svensk framtida
energiförsörjning? Är detta ett uttryck för Vingåkers-
skolans beryktade tes, att kapitalförstöring är bra för
den ekonomiska utvecklingen?
Kan Göran Persson redovisa för kammaren varför
kostnaderna för en förtida avveckling av kärnkraften
inte finns med i budgeten? Kan han dessutom ge ett
enda exempel på ett land som har blivit rikare, renare
och tryggare genom att förstöra sina resurser?