Fru talman! Jag har en kompis som heter Anna.
Jag har känt henne sedan hon var fyra år. Precis som
för alla andra ungdomar var det ett stort ögonblick för
Anna den dagen hon flyttade hemifrån. Anna vill ha
ett eget liv. Hon vill kunna göra allt det som alla and-
ra 20-åringar gör. Men Anna är svårt funktionshind-
rad och behöver hjälp med nästan allting. Den hjälpen
har hon fått av sin personliga assistent, som har gett
henne en chans att leva ett så bra liv som möjligt.
Men nu är Anna rädd. Skall hon få behålla sin assi-
stent eller inte? Skall hennes fria liv tas ifrån henne?
Jag tror att det är få av oss lyckligt lottade som
kan föreställa sig hur det känns att få livet bortryckt
på det här sättet. Handikappreformen var en stor
framgång. Men regeringen och Centerpartiet gav den
bara två år innan de började tafsa på den. Var finns
solidariteten med de mest utsatta i Sverige i dag?
Fru talman! Nu har regeringen chansen att för en
gångs skull göra en bra återställare. Återställ handi-
kappreformen!
Regeringen har misslyckats. Den totala arbetslös-
heten ökar och välfärden försämras. Nu måste vi
pröva allt för att hitta vägen från massarbetslösheten.
Jag hade tänkt fråga statsministern om han är beredd
att vända på alla stenar för att klara ut denna den
viktigaste frågan för framtiden. Men nu har Olof
Johansson stått här och svarat. Man kan undra: Vem
är vem? Och vem hindrar vem i denna viktiga fråga?
Samtidigt som man säger sig vilja vidta åtgärder för
att stimulera företagandet och få fram de nya jobben
drar man ideligen åt tumskruvar för företagen. Man
inför fördubblad sjukersättningsperiod för arbetsgiva-
re och dubbelbeskattning. Man vågar inte dra tillbaka
den tidigarelagda momsbetalningen hela vägen. Detta
är bara några exempel på sådant som påverkar före-
tagsklimatet och ger svårigheter för småföretagare.
Olof Johansson och Göran Persson, om det är
handlingsplaner som ni saknar, så har Folkpartiet i
den budgetmotion vi har lagt fram en hel rad åtgärder
på förslag. Det är bara att ta till sig dem. De kommer
att ge nya jobb, och vägen från arbetslösheten kan
börja. Det duger inte längre att backa in i framtiden.
Fru talman! Regeringsföreträdare har från den här
talarstolen vid flera tillfällen berättat att det står väl
till med Sverige - att siffrorna talar sitt tydliga språk.
Olof Johansson gör precis samma sak i dag. Men
detta är fel. Sverige mår inte bra. Arbetslösheten ökar.
Dagens äldrevård präglas av stora brister. Antalet
gamla som får hemtjänst har minskat. Tyvärr är en-
samhet och ängslan en realitet för många äldre i dag.
Barn och elever i skolan som har läs- och skrivsvårig-
heter sätts på undantag.
Fru talman! Jag skall ställa en fråga till statsminis-
tern. Varför är statsministern så nöjd? Sverige mår
inte bra.
Det finns ett stort tomrum i svensk politik i dag.
Den politik som förs av regeringen ger inget utrymme
för individen att växa. Vi i Folkpartiet, som förvaltar
den socialliberala traditionen, vill med vår politik
fylla tomrummet och återupprätta framtidstron. Men
om det skall ske måste mycket bli annorlunda i vårt
land. Människor måste kunna lita på samhällets insti-
tutioner och på besked från politikerna. Det politiska
ledarskapet måste bli tydligt. Den känsla av hopplös-
het som följer i arbetslöshetens spår måste brytas.
Tilltron till välfärdssystemet måste återupprättas, och
vi måste få en politik som bejakar företagsamhet och
marknadsekonomi med ett stort mått av stora ambi-
tioner om rättvis fördelning och välfärd.
Vi i Folkpartiet pratar ofta om livschanser. Vi vill
att alla människor oavsett förutsättningar skall ha
samma möjlighet att förverkliga sina livschanser. Ofta
gäller det utbildning och arbete. Men för många, t.ex.
Anna som jag berättade om i början, handlar det om
möjligheten till ett värdigt liv. Vi måste ha råd med
människovärdet i en krympande ekonomi.
Fru talman! Det finns en annan debatt som oroar
mig djupt, och som är värd att ta på allvar. Den
handlar om vår demokrati. "Inte finns det någon de-
mokrati i Sverige längre" är ett uttryck som jag möter
allt oftare. Jag möter det bland vänner, bland folk jag
träffar i vimlet på stan, jag hör det ofta i olika TV-
inlägg och jag läser det i medierna. Det visar på en
känsla av maktlöshet och ett uttryck för utanförskap
som breder ut sig. Utanförskap och maktlöshet är ett
hot mot demokratin som måste tas på allvar.
Som en följd av den väldigt viktiga debatt som har
pågått under en lång tid och som har handlat bara om
Sveriges ekonomiska situation tror jag att vi politiker
har förbigått andra viktiga uppgifter - vårt stora an-
svar som demokratins utsedda företrädare för med-
borgarna. Förändringens vindar har blåst. Stora ned-
skärningar har gjorts och nya organisationsmodeller
har prövats. Löften har givits som inte har infriats.
Drömmar har gått om intet och ideal har förfuskats. I
dag hotas den demokratiska arbetsformen från flera
håll. Ideella och andra organisationer, föreningar och
nätverk deltar som proteströster i den offentliga debat-
ten i stället för att föra en utvecklande dialog. Det är
ett varningens tecken.
Den fria medborgaren - en medborgare i ett sam-
hälle med frihet - ställer berättigade krav på delaktig-
het i den demokratiska processen. Det innebär att en
demokrati måste bestå av starka individer som av inre
styrka och yttre trygghet väljer att samarbeta med
varandra oavsett utgångsläge. Få saker är så farliga
som när människor mister tilltro och blir rädda.
Rädslan för att förlora sitt jobb, ungdomar som är
rädda för att inte komma in på arbetsmarknaden - det
är givetvis lätt att bli nedstämd inför denna bild. Men
det hindrar inte att vi i denna församling måste ta
detta på allvar. Varför ser inte regeringen att männi-
skorna i detta land håller på att tappa tron på framti-
den? Varför blundar regeringen för verkligheten?
Det finns ett tomrum i svensk politik. Vi i Folk-
partiet är beredda att fylla det tomrummet och att
skapa framtidstro. Men om vi skall kunna återvinna
framtiden måste mycket ändras i samhället. För att
göra detta möjligt måste vi lyfta blicken från konton
och tabeller och se hela människan. Vi måste återupp-
rätta tilltron till den enskilde individen. Visionen om
det nya samhället måste handla om människors lika
värde och lika möjligheter. Den måste handla om hur
vi politiker skall ge redskapen och formulera målen så
att fria medborgare känner delaktighet och tillåts ta
ansvar för sitt eget liv och växa. Att känna delaktighet
är ett av demokratins viktigaste fundament.
(Applåder)