Herr talman! Lars Tobisson har inte riktigt förstått
hur svensk arbetsmarknad fungerar. Det kan vara
förklaringen till att man lägger fram förslaget om
arbetsrätten. Varje år i Sverige - också i en lågkon-
junktur - anställs en miljon människor i företag och
förvaltningar. Sådan är omsättningen på arbetsmark-
naden. Ert förslag innebär att den miljonen människor
som får eller byter jobb i Sverige kommer att berövas
allt arbetsrättsligt skydd. Under två år blir det två
miljoner människor. Det är halva arbetskraften, Lars
Tobisson. Detta förslag har ni lagt fram. Men jag har
inte räknat in att det dessutom kan bli fråga om en
sysselsättningsökning att lägga till. Det är dramatiken
i ert förslag som jag vill åskådliggöra. Svaret blev ju
Lars Tobisson skyldig. Var hämtar man ett parlamen-
tariskt stöd för att beröva halva den svenska arbets-
kraften alla regler om lag och ordning när det gäller
arbetslivet? Hur tänker moderaterna i det avseendet?
Driver man ytterkantspolitik à la Gudrun Schyman i
förhoppning om att man så småningom ändå skall bli
förstådd av någon?
Dessutom undvek Lars Tobisson att den här gång-
en ta upp den fråga som han brukade ta upp i de
gamla goda debatterna, nämligen frågan om hur rän-
tan har stigit. Jag tror att detta är den första debatt
sedan jag blev finansminister och senare statsminister
som jag inte hör Lars Tobisson tala om räntan. Vad
beror det på? Är det för att det går bra för Sverige
som det inte är intressant att peka på den saken? Alla
kommer vi i kammaren ihåg hur Lars Tobisson under
en debatt jublande glad tog emot depescherna om hur
räntan steg en förmiddag för drygt ett år sedan innan
vi och Centern inledde stabiliseringen av Sveriges
ekonomi. Varför inte jubla nu, Lars Tobisson, när
räntorna har fallit 5 %? Varför är inte moderaterna
glada när det går bättre för Sverige?
Lars Tobisson har också den något udda uppfatt-
ningen att ett överskott innebär en överbeskattning.
Med den logiken innebar väl i så fall ett underskott en
underbeskattning av det svenska folket? Dessutom
gör 1 400 miljarder kronor i statsskuld - som Tobis-
son mera än någon annan har bidragit till - att vi är
ohyggligt räntekänsliga. 1 % ränteförändring på den
skulden kräver direkt 14 miljarder kronor i besparing.
dvs. kostnaderna för hela barnbidragssystemet.
För att komma bort ifrån den räntekänsligheten
bör det finnas ett överskott under de kommande åren
så att vi kan trycka ned vår skuld. Sverige behöver
amortera på sin skuld. Det begriper folk, särskilt de
som har betalat höga räntor på de skulder som de har
ådragit sig. Moderaterna vill fortsätta att slarva och ha
Sverige skuldsatt. Ett skuldfritt Sverige är ett Sverige
som är utan moderat inflytande på den ekonomiska
politiken.
För övrigt svarade inte Lars Tobisson på frågan
om Helmut Kohl genom sin resa hade legitimerat
massakern på den Himmelska fridens torg. Jag vet att
Lars Tobisson inte kan svara på den frågan. Jag ställ-
de den därför att de moderata partigängarna var så
oerhört snabba att göra partipolitik av en dialog med
en supermakt. Men man glömde bort att kontrollera
att deras egna partikamrater i andra länder i Europa
hade åkt till Kina långt innan Sveriges statsminister
gjorde det. Så jag förstår att Lars Tobisson är tyst.