Fru talman! Det är inget fel alls på principen att
man skall kunna leva på sin lön. Jag vore väldigt glad
om arbetsmarknadens parter - inklusive arbetsgivarna
- tyckte att det vore en bra princip när man sitter och
löneförhandlar att alla skall kunna leva på sin lön. Om
man har den principen, behöver man ju inte införa den
typ av ungdomslöner och minimilöner som faktiskt
innebär att människor inte kan leva på sina löner.
Om man hade den principen, skulle man inte löne-
sätta hela den gemensamma sektorn, där kvinnor
arbetar inom vård och omsorg, på ett så fruktansvärt
diskriminerande sätt att pengarna inte räcker till. Om
man hade den inställningen, skulle man väl inte ha
löner - eller bidragssystem när människor tillfälligtvis
behöver komplettera eller när de blir arbetslösa eller
sjuka - som inte räcker till, så att människorna måste
gå på socialbidrag?
Jag tycker att det är utmärkt, Lars Tobisson, att ha
principen att alla skall kunna leva på sin lön. Det
tycker jag skall vara vägledande för lönebildningen,
och jag hoppas verkligen att Lars Tobisson med kraft
påverkar sina kollegor inom det privata näringslivet
att stå upp för den parollen. Det kan naturligtvis i viss
mån innebära sänkningar av andra löner, fantasilöner,
och det tycker jag att det vore hedervärt att kosta på
sig. Jag tror att det är väldigt viktigt att man kombine-
rar de diskussioner vi för om hur vi skall få ordning i
framtiden med någonting som lyser med sin frånvaro i
moderaternas texter men som finns hos oss, nämligen
ordet solidaritet.