Fru talman! Ledamöter, ni på läktaren, ni som tit-
tar på TV och lyssnar på radio! Problemet är ju inte
att Moderaterna och Socialdemokraterna har olika
uppfattning. Det stora problemet för Sverige är att de
har samma uppfattning i alldeles för många frågor.
När jag lyssnar på Lars Tobisson funderar jag lite
grand. Det gick ju inte så väldigt bra när Moderaterna
styrde och ställde i Sverige, det gick inte så bra då
heller. Jag tycker att Lars Tobissons minne är som en
adventskalender; lucka efter lucka.
Det moderata förslaget innebär att man skall dra
ned väldigt mycket. Jag fick för ett tag sedan ett brev
från en äldre man, en 80-åring som heter Elof Johans-
son. Han berättade om sitt liv. Det har varit ett ganska
tufft, hårt liv. Han har inte speciellt mycket i pension,
han har egentligen väldigt litet. Han har varit sjuk
ganska mycket i sitt liv. Han har varit sjöman och levt
ett ganska hårt och tufft liv.
Han berättade att han den morgon då han skrev
brevet satt och tvekade om huruvida han skulle gå och
hämta ut sin medicin eller inte. Han hade inga pengar.
Lars Tobisson pratar om större valfrihet. Det låter
väldigt bra, och är väldigt bra på många områden.
Han pratar om social liberalisering och om frihet att
välja. Innebär den friheten att välja också att Elof
Johansson inte skall ha råd att hämta ut sin medicin?
Fem miljarder kronor vill Moderaterna spara på just
det området. Hur skall Elof Johansson ha råd, Lars
Tobisson?