Fru talman! Jag vet att det inte är någon ny posi-
tion, och på samma sätt vet Olof Johansson vet att
Vänsterpartiet inte har någon annan position i den här
frågan. Vi får väl tillsammans försöka baxa den här
frågan så gott det går fram till dead-line den 12 de-
cember kl. 16.00, då vi kanske kan slå omvärlden med
häpnad genom att säga att vi tillsammans har lyckats
påverka också regeringen att inta samma kloka stånd-
punkt i denna fråga.
Jag tycker inte att EMU-frågan är så enkel som
Olof Johansson säger. Det faktum att socialdemokra-
terna - som jag tror som enda parti - inte har bestämt
sig får ju vissa effekter. Socialdemokraterna är ändå
det största partiet, som har regeringsmakten och det
största inflytandet över den ekonomiska politiken.
Den ekonomiska politik som bedrivs i dag bedrivs ju
precis som om svenska folket i en folkomröstning
hade sagt ja till detta projekt. Detta faktum lägger sin
hand över den ekonomiska politiken nu i dag och
även sedan ett par år tillbaka, när konvergenspro-
grammet togs.
Detta innebär i dag nedskärningar ute i kommu-
nerna och får konsekvenser i form av för stora klasser
i skolan och för litet folk inom sjukvården. Inom
hemtjänsten hinner man knappt komma in förrän man
skall gå hem igen när man skall besöka de gamla.
Detta är dagens konsekvens av den EMU-anpassning
som regeringen bedriver. Det är i praktiken inte en
vänta-och-se-linje utan en en ös-på-linje, vilket inne-
bär att vi i praktiken när vi kommer fram till det da-
tum när vi skall bestämma oss redan har gjort det som
vi eventuellt skulle bestämma oss för då.
Jag saknar totalt en beredskap för en alternativ
hållning i den här frågan, en alternativ hållning som vi
skulle kunna utveckla i dag. Jag hade hoppats att Olof
Johansson skulle vara mer konstruktiv och framåtrik-
tad och inte skulle gå på dimridåerna om att vi inte
gör någonting utan väntar och ser. Det måste vara
pinsamt att arbeta med en regering som har en så
tydlig beslutsvånda i den största politiska fråga som vi
har att hantera.