Herr talman! Dagligen får vi rapporter om hur de
mänskliga rättigheterna kränks, trots att vi som så
många har sagt i dagens debatt kan högtidlighålla 50-
årsdagen av FN:s allmänna förklaring om mänskliga
rättigheter.
Det är min erfarenhet från de snart tre år som vi
har varit medlem i EU att vi genom medlemskapet
och därigenom samarbetet inom den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken tillsammans med andra
medlemsländer på ett mer aktivt sätt kan driva frågor-
na om de mänskliga rättigheterna kopplade till utri-
kespolitiska frågor. Men det gäller också arbetet i
Europarådet, i OSSE och i FN:s säkerhetsråd.
Därför är regeringens skrivelser och UU:s betän-
kanden värdefulla dokument i detta arbete.
Jag vill redan nu, herr talman, yrka bifall till hem-
ställningarna i båda betänkandena.
I UU:s betänkande nr 15 behandlas demokratifrå-
gor och frågor om mänskliga rättigheter i utvecklings-
samarbetet. Enligt Centerpartiets uppfattning är det av
stor vikt att det förs en mycket konstruktiv dialog
mellan Sverige och våra samarbetsländer. Dialogen
måste föras med stor respekt och ödmjukhet inför de
positiva steg som tas mot demokrati, uppbyggande av
det civila samhället och människors ökade deltagande
i politiska processer.
Respekt och ödmjukhet måste också visas mot de
traditionella beslutssystem som finns i många av våra
samarbetsländer. När utrikesutskottet var på besök i
Namibia i augusti 1996 diskuterade vi just detta på ett
seminarium vid universitetet i Windhoek. Deltagarna
från Namibia markerade mycket tydligt hur de på
olika sätt försöker få de traditionella beslutssystemen
att inlemmas i den demokratiska uppbyggnaden av det
självständiga Namibia.
I utvecklingssamarbetet blir det också viktigt att
ständigt fokusera och föra en dialog kring kvinnornas
och barnens rättigheter. Precis som Bodil Francke
Ohlsson tidigare har sagt från talarstolen är det gläd-
jande att, som i går, få se TV-program från Senegal,
där man på ett konstruktivt och framgångsrikt sätt har
jobbat fram ett förbud mot kvinnlig omskärelse. Det
är också ett bevis på att man når resultat efter många
år av dialog om mänskliga rättigheter för i detta fall
unga flickor.
Jag tycker att det finns anledning att i denna debatt
tala om att det redan i mitten på 80-talet, när frågan
om kvinnlig omskärelse fördes upp på dagordningen,
var frivilligorganisationen Husmodersförbundet som
var det svenska kvinnoförbund som började arbeta
med dessa frågor. Ute i samarbetsländerna hade man
ingen som helst misstanke om att Husmodersförbun-
det skulle ägna sig åt en sådan subversiv verksamhet
som att föra en dialog kring kvinnlig omskärelse.
En aspekt på området mänskliga rättigheter som
berör både män och kvinnor över hela världen och
som uppmärksammas är den totala tystnaden om de
hivsmittade och de aidssjuka. Som Världshälsoorga-
nisationen rapporterade vid jultid är det 30 miljoner
som är drabbade. 20 miljoner av dem finns i länderna
söder om Sahara. Många av de länderna är våra sam-
arbetsländer.
På den senaste interparlamentariska unionskonfe-
rensen antogs en resolution för att just uppmärksam-
ma de aidsdrabbade ur ett MR-perspektiv.
I betänkandet UU15 står jag bakom majoritets-
skrivningen när det gäller en årlig redogörelse om
MR-läget i våra samarbetsländer och att den skulle
presenteras i samband med budgetpropositionen.
Efter att ha arbetat nu snart fyra år i utskottet ser jag
en problematik med en sådan årlig redogörelse. Jag är
rädd för att den kommer att fokusera på det som står i
en den redogörelsen och att det blir en konfrontation
mellan vad regeringen framför och vad utskottet och
de olika partierna sedan har att framföra.
Jag har tyckt att det sätt som vi har arbetat i ut-
skottet, med ett eget betänkande om mänskliga rättig-
heter, har gett större möjligheter att finna majoritets-
skrivningar. Det har varit en konstruktiv tillgång i
arbetet. Jag vill nämna det betänkande vi hade om
krigsmaterielexporten 1994/95. Där var vi ense om
skrivningarna om situationen för de mänskliga rättig-
heterna i Indonesien och Östra Timor. Det är förkla-
ringen till varför jag står bakom majoritetsskrivning-
en.
I det fortsatta arbetet med mänskliga rättigheter är
det angeläget att uppmärksamma rätten till att fritt
uttala sina åsikter i tal och skrift, rätten att organisera
sig fackligt och politiskt, rätten att fritt utöva sin reli-
gion, kampen att få bort dödsstraffet, rättigheter för
minoriteter och avskaffandet av tortyr.
Eftersom detta är min sista debatt som riksdagsle-
damot vill jag ta tillfället i akt att också beröra hur
intressant det har varit att som representant för Sveri-
ges riksdag i OSSE:s parlamentariska församling få
diskutera just arbetet med de mänskliga rättigheterna,
inte minst i Turkiet. Det har varit intressant att få
debattera och diskutera med parlamentariker, kolle-
ger. Det finns de som i sitt parlament faktiskt har
ledamöter som sitter i fängelse. Det har varit intres-
sant att diskutera minoriteternas problem runt om i
våra medlemsländer i OSSE och ständigt uppmärk-
samma deras situation ur ett säkerhetspolitiskt per-
spektiv.
Varje år hittills har jag också mött kolleger som
med stolthet har talat om att just deras parlament
under det gångna året har beslutat sig för att avskaffa
dödsstraffet. Anledningen till att jag för fram det är att
jag också vill peka på att det görs framsteg, att samar-
bete är viktigt och att en dialog är viktig för att föra
arbetet med mänskliga rättigheter framåt.
Jag vill tacka Tone Tingsgård för att hon tackade
mig. Jag vill tacka mina övriga kolleger i utskottet för
ett mycket stimulerande och intressant samarbete i
utskottsarbetet och också i debatterna här i kammaren.
Jag vill försäkra er om att vi kommer att mötas. Jag
kommer att engagera mig i olika frivilligorganisatio-
ner som jobbar med både utrikesfrågor och bistånds-
frågor.
Sedan vill jag också säga så här: Ni kära kolleger,
jag kommer med mycket stor värme att tala om er
inför den radiolyssnande allmänheten den 1 augusti.
Då kommer jag att berätta om vad som hände när
utrikesutskottet begick en ökenvandring vid vårt be-
sök i Namibia.