Herr talman! För första gången har regeringen till
riksdagen givit en samlad framställning av sin politik
för mänskliga rättigheter och gör med det en värdig
markering av att FN:s deklaration om mänskliga rät-
tigheter fyller 50 år i år. Därför är det med särskild
tillfredsställelse jag börjar med att yrka bifall till
hemställan i de båda betänkanden som vi nu behand-
lar: UU17 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespoli-
tik och UU15 Demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges utvecklingssamarbete. Fortsättningsvis skall
jag koncentrera mig på UU17 och sedan kommer
Agneta Brendt att föra utskottsmajoritetens talan när
det gäller UU15.
Mänskliga rättigheter har alltid varit ett viktigt in-
slag i svenskt bistånd och i Sveriges internationella
förbindelser. Med sin skrivelse Mänskliga rättigheter i
svensk utrikespolitik slår regeringen fast att svensk
utrikespolitik skall främja mänskliga rättigheter och
att den ambitionen skall prägla hela utrikespolitiken i
alla dess delar. Målet är att bidra till att människor
också i andra länder får del av
- de grundläggande friheterna, dvs. rätten att hysa
och uttrycka åsikter, utöva religion, bilda organi-
sationer,
- rätten till skydd mot övergrepp, som godtycklig
arrestering eller tortyr, och
- rättigheter för att tillgodose de grundläggande
behoven, dvs. tillfredsställande levnadsstandard,
hälsovård och utbildning.
Rättigheterna är inte rangordnade och de skall ses
som ömsesidigt samverkande.
Om man funderar över om deklarationen om de
mänskliga rättigheterna håller efter 50 år kan man väl
göra tankeexperimentet att de här rättigheterna fak-
tiskt skulle ha blivit verklighet för alla människor. Då
skulle man troligen finna att man på köpet uppnår
många andra eftersträvansvärda och samverkande
delmål, som t.ex. demokrati, jämställdhet, jämlikhet,
rättvis fördelning, god miljö och skydd för minorite-
ter. Jag tycker att det är något att ha med sig när man
funderar över om rättighetskatalogen behöver utökas.
Att framgent ge större vikt åt de ekonomiska, so-
ciala och kulturella rättigheterna, som regeringen
lovar i sin skrivelse, är en nödvändig markering av att
de olika rättigheterna är likvärdiga delar av samma
helhet.
Att ta fram delmål för de olika rättigheterna har
varit en nödvändig anpassning till tiden, inte minst för
att möjliggöra genomförande och uppföljning. Rege-
ringen förbinder sig således att verka för:
- barnets rättigheter, kvinnans rättigheter, rättighe-
terna för personer som tillhör urbefolkningar och
nationella eller etniska minoriteter,
- rätten till liv, ett totalt avskaffande av dödsstraffet,
åtgärder mot utomrättsliga avrättningar och
tvångsmässiga försvinnanden,
- totalt avskaffande av tortyr eller annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller be-
straffning,
- insatser för att införa och upprätthålla rättssystem
med garantier och göra slut på det utbredda bruket
av strafflöshet,
- rättigheter som främjar demokratin,
- utökad internationell övervakning av de ekono-
miska, sociala och kulturella rättigheterna.
En annan väsentlig, tidsbunden förändring är ge-
nombrottet för synen att främjande och skydd av
mänskliga rättigheter är en legitim angelägenhet för
världssamfundet - inte otillbörlig inblandning. Den
synen bekräftades av Wienkonferensen om mänskliga
rättigheter 1993.
Förutom FN och alla dess underorgan är Euro-
parådet, OSSE och EU internationella organisationer
som också skall främja mänskliga rättigheter och som
Sverige är medlem i.
För sitt handlande där och gentemot enskilda län-
der har regeringen formulerat fyra delmål:
1. Regeringar skall påverkas att respektera rättighe-
terna.
2. Mänskliga rättigheter skall genomsyra arbetet i de
globala och regionala organisationerna.
3. De internationella normerna för de mänskliga
rättigheterna skall ges djupare förankring och vi-
dare spridning.
4. Mekanismer för att säkerställa respekten för de
överenskomna normerna skall göras effektivare.
Regeringens sätt att använda rättighetsdeklaratio-
nen eller göra den operativ övertygar, och skrivelsen
är fortsättningsvis en omfattande genomgång av vad
man kan göra när det gäller mänskliga rättigheter i
utrikespolitiken, i vilka forum man kan agera, vem
som kan göra vad och hur. Utan att gå in på relatio-
nerna till enskilda länder förefaller den mig rätt hel-
täckande.
Det visar sig också vid behandlingen av de många
motionskraven. Det är mycket som kan bli bättre och
mycket som kan göras bra med stöd av de konventio-
ner, organ och instrument som finns redan i dag.
Liksom i förra årets motsvarande debatt kan man
konstatera att samsynen är stor i utskottet. Det under-
stryks av det faktum att förhållandevis få reservatio-
ner fogats till betänkandet. Skrivelsen samlar upp 54
motioner med tillsammans 156 yrkanden. Det har
resulterat i 14 reservationer, som jag härmed yrkar
avslag på.
Den del av betänkandet som bygger på de motio-
ner som har väckts spänner över stora områden. Jag
inskränker mig till att kommentera några yrkanden
och reservationer.
Just regeringens ambition att verkligen utnyttja
och förbättra redan befintliga möjligheter att främja
mänskliga rättigheter gör utskottet benäget att avvisa
motionskrav om nya rättigheter eller nya organ. Till
vad som redan anförts i betänkandet kan läggas de
problem som finns rörande anslutning till konventio-
nerna, förekomsten av reservationer och inte minst
den resursbrist som vidlåder övervakningen av efter-
levnaden. Med dessa motiveringar avstyrks Miljöpar-
tiets krav som har framförts under flera år på miljö
som mänsklig rättighet och inrättandet av en miljö-
domstol.
Det är samma anda som motiverar att utskottet
inte ställer sig bakom det moderata yrkandet om att få
till stånd en MR-debatt i generalförsamlingen i FN.
Vi tycker att reformeringen av FN kan få ha sin gång,
och vi vill i stället hoppas på att den svenska rege-
ringens angreppssätt kan få bli en modell, så att frå-
gan om mänskliga rättigheter skall få genomsyra alla
debatter i FN.
När det gäller förhållandet Kina-Hongkong, Ki-
na-Tibet och Kina-Taiwan är utskottets bedömning i
stort sett densamma som förra året, dvs. att ta alla
tillfällen till kritik av de stora bristerna när det gäller
mänskliga rättigheter men inte isolera Kina. Vad
gäller kraven på att Sverige skall utnyttja sin plats i
säkerhetsrådet till att försöka föra upp Tibet och
Taiwan på FN:s dagordning, får även en regering med
hög ambitionsnivå välja sina strider. De övriga reser-
vationerna på just detta avsnitt skiljer sig i sak litet
från utskottstexten.
Situationen i Colombia är mycket nedslående.
Trots ett stort tryck utifrån och stark FN-närvaro
försvåras arbetet för mänskliga rättigheter, och det
omfattande våldet i landet fortsätter. Det har utskottet
kunnat konstatera vid flera tillfällen, bl.a. i vårvintras
när den vice utrikesministern var på besök. Hon fick
då ta emot en mängd kopior på vädjandebrev från
riksdagens MR-grupp till Colombia. Breven till Co-
lombia är sällsynt många. Ingen reaktion har avhörts.
I ett svårt läge och med nyss insatta förstärkningar
från FN, anser utskottsmajoriteten att det just nu inte
är aktuellt med ytterligare insatser - med betoning på
nu.
Några yrkanden har i huvudsak bäring på asyl-
och flyktinglagstiftningen i Sverige. Självfallet har
regering och riksdag ansvar för att den står i överens-
stämmelse med de mänskliga rättigheterna. Självfallet
är det viktigt att det är så för den svenska trovärdighe-
ten. Beredningsansvaret för de frågorna ligger inte
hos utrikesutskottet. Utan att gå in i detalj i frågorna
är det svårt att diskutera sakinnehållet.
Till vad som anförts i betänkandet om kravet på
att verka för att EU skall anslutas till Europakonven-
tionen vill jag tillföra att det amsterdamfördrag som
riksdagen godkände för en kort tid sedan lägger fast
att EU bygger på principen om frihet, demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter. En medlemsstat som
brister i efterlevnad på dessa punkter skall kunna
suspenderas, och en stat som vill bli medlem blir inte
det om de mänskliga rättigheterna inte respekteras.
Herr talman! Jag vill påstå att de reservationer
som finns i detta betänkande inte motsäger utan un-
derstryker att utskottet helhjärtat ställer sig bakom
regeringens ambition att mänskliga rättigheter skall
vara en integrerad del av utrikespolitiken och påverka
den i alla dess delar. I flera betänkanden som lagts
fram under våren som gällt samarbetet med Central-
och Östeuropa, Afrika och fattigdomsbekämpningen
och dagens betänkande om utvecklingssamarbete har
vi kunnat lägga fast samma ambition.
Att främja och skydda de mänskliga rättigheterna
är ett långsiktigt arbete som inte ger snabba resultat
utan kräver konsekvens, tålamod, kunskap och vilja
av dem som verkställer och av oss som granskar.
Herr talman! Jag ser att jag har disponerat min tid
så klokt att jag har litet tid över att rikta ett tack från
utskottsmajoritetens sida till Inger Koch som lämnar
utskottet. Det är litet tokigt att jag som har varit leda-
mot kortast tid gör detta. Det känns trevligt att få göra
det. Det har varit en angenäm bekantskap, och det har
varit ett angenämt och stimulerande samarbete som
jag å hela utskottets vägnar tackar för.
Från annat håll har det nått oss att Helena Nilsson
lämnar utskottet. Jag vill på samma sätt få framföra
till Helena ett varmt tack för samarbetet i utskottet.