Herr talman! Dagens debatt handlar om mänskliga
rättigheter i svensk utrikespolitik samt om demokrati
och mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklings-
samarbete.
Vi moderater har alltid hävdat att främjandet av
respekten för mänskliga rättigheter och arbetet för en
demokratisk utveckling i världens länder är en huvud-
uppgift för svensk utrikespolitik. Vi har också under
många år betonat att Sverige har ett särskilt ansvar för
att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati
stärks och för att etablerade regler och principer efter-
levs i de länder som mottar ett betydande svenskt
bistånd. Detta gjorde vi redan under det kalla krigets
dagar.
Vi har också under många år kritiserat olika soci-
aldemokratiska regeringar för att bistånd betalats ut
utan några direkta krav på att utvecklingen skall gå i
riktning mot demokrati och ökad respekt för mänskli-
ga rättigheter. Statsmakter som i decennier har för-
tryckt sina folk har kunnat räkna med svenskt bistånd.
Vi har därför krävt att Sverige på ett mycket aktivare
och tydligare sätt skall ställa krav och driva på en
utveckling mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Regeringen har i sina båda skrivelser nu velat be-
tona vikten av ett starkare stöd för mänskliga rättighe-
ter och en demokratisk utveckling både i svensk utri-
kespolitik i allmänhet och i Sveriges utvecklings-
samarbete. Även om det har kommit sent tycker vi
moderater att detta är ett steg i rätt riktning.
Herr talman! Vi har också i flera år - senast i
höstas, och då med stöd av fyra andra partier - begärt
att regeringen årligen i samband med budgetförslaget
ger riksdagen en utförlig rapport om situationen och
utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och
demokrati i våra samarbetsländer. En sådan rapport
skall utgöra ett solitt underlag för en utförlig debatt
här i riksdagen inför beslut om svenska biståndsinsat-
ser. Vi anser att vetskapen om att den svenska riksda-
gen och den svenska regeringen noggrant följer och
värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och
demokrati skulle vara en viktig signal till mottagar-
länderna.
Regeringen har hittills inte uppfyllt våra förvänt-
ningar och sitt tidigare muntliga löfte när det gäller en
sådan redovisning. Den redovisning som har skett till
riskdagen i samband med budgetförslaget har varit
mycket rudimentär. Ambassadernas hemliga rapporter
om läget när det gäller mänskliga rättigheter kan inte
ersätta den redovisning om vi efterfrågar.
Vi har därför haft anledning att rikta kritik mot re-
geringens bristande intresse för vårt och även för
utskottets önskemål i detta avseende.
Regeringen har nu i skrivelsen om mänskliga rät-
tigheter i utrikespolitiken återigen lovat att i den årli-
ga redovisningen av utvecklingssamarbetet redogöra
för hur respekten för mänskliga rättigheter i Sveriges
samarbetsländer efterlevs.
Vi reservanter har trots detta ansett att det behövs
ett tillkännagivande till regeringen för att vi skall
kunna vara säkra på att den av oss sedan länge efter-
frågade rapporten skall lämnas. Jag yrkar därför bifall
till reservation nr 1 i utrikesutskottets betänkande nr
15.
Herr talman! Sverige skall genom sin utrikespoli-
tik främja respekten för de grundläggande fri- och
rättigheterna och verka för ett starkt skydd av dessa.
En huvuduppgift är att få alltfler länder att inse att
det är inom ett demokratiskt styrelseskick som med-
borgarna har de bästa möjligheterna att forma ett
samhälle som värnar om rättsstaten och där yttrande-
friheten, politisk pluralism och flerpartisystem kan
utvecklas. Det handlar bl.a. om att människor runt om
i världen skall få rösta på det parti som de vill, fritt få
säga sin mening, fritt få utöva sin religion, ha rätt till
en advokat när de står inför rätta och slippa alla for-
mer av övergrepp. Och om detta sker skall de kunna
vara säkra på att det åtgärdas.
För alltfler människor i alltfler länder håller detta
på att bli verklighet när nu demokratin etablerar sig i
världen.
I Central- och Östeuropa har demokratin gjort
enorma framsteg, och även om situationen är bräcklig
på många håll har den hårda, brutala diktaturen för-
svunnit nästan överallt. Mänskliga rättigheter respek-
teras i mycket större omfattning nu än tidigare. I vårt
närområde är utvecklingen i Vitryssland dock särskilt
oroande. Vi ser också med stor oro hur oroligheterna
och förtrycket av den albanska befolkningen i Kosovo
fortsätter med nya dödsoffer som följd. En fredlig
lösning är nödvändig och insatser görs nu för att upp-
nå detta, även om de kunde ha gjorts betydligt tidiga-
re och i större omfattning.
I Latinamerika, som tidigare plågats av många
militärdiktaturer, är det enbart Kuba som inte har en
folkvald regering. Men även i Latinamerika är åtskil-
liga demokratier bräckliga, och respekten för mänsk-
liga rättigheter är inte tillfredsställande överallt. Fred
och försoning i Centralamerika, t.ex. i Guatemala,
pekar dock i rätt riktning.
I Asien är utvecklingen också på rätt väg. De stora
undantagen är de fem sex länderna i det socialistiska
blocket från Burma i väster till Nordkorea i öster. Här
kan man inte se någon demokratisering, och läget för
de mänskliga rättigheterna är dåligt.
Indonesien har varit det stora undantaget från re-
geln att icke-socialistiska länder i denna del av värl-
den är demokratier. Även där saknades tidigare teck-
en på en utveckling i demokratisk riktning. Efter det
att president Suharto tvingades avgå har nu den nya
presidenten och parlamentet enats om att val skall
hållas i landet nästa år. Positivt är också att presiden-
ten och talmannen är överens om att ändra vallagarna
för att liberalisera Indonesiens politiska system.
I ett bälte från Centralasien, Iran och arabvärlden
ned mot Central- och Västafrika är demokratin satt på
undantag. Situationen för de mänskliga rättigheterna
är inte bättre.
I begränsad, men växande, omfattning finns en is-
lamsk fundamentalism som förtrycker oliktänkande
och kvinnor. Det gäller ett mindre antal av de islamis-
ka länderna. Sudan och Iran är upprörande exempel
på detta. Den afrikanska eller arabiska socialismen,
liksom annat sekulärt maktbegär som t.ex. i Irak och
Libyen, är fortfarande en vanligare källa till diktatur
och förtryck. Det är en självklarhet att Sverige kraft-
fullt skall fördöma detta. I arabvärlden har dock de-
mokratin svårt att få fäste.
I syfte att främja mänskliga rättigheter och demo-
krati, liksom ekonomisk utveckling och miljösamarbe-
te, har EU en Medelhavsstrategi. Den innebär att alla
länder vid Medelhavets södra och östra kust, utom
Libyen som är under FN-sanktioner, erbjuds s.k euro-
mediterrana avtal. Det är associationsavtal som inne-
bär att dessa Medelhavsländer och EU skall utgöra ett
frihandelsområde år 2010.
I denna dialog med EU:s samarbetsländer i Me-
delhavsområdet är det viktigt att frågor om mänskliga
rättigheter och demokrati betonas. Den hittillsvarande
utvecklingen har visat att respekten för mänskliga
rättigheter och utvecklingen mot demokrati inte
kommit så långt som det är rimligt att kräva, trots ett
omfattande ekonomiskt tillflöde via oljeintäkter eller
bistånd.
Sker inte en demokratisk utveckling och en kraf-
tigt förbättrad respekt för mänskliga rättigheter kom-
mer södra och östra delen av Medelhavsområdet
fortsättningvis att vara en mycket instabil region.
Särskilt glädjande är att demokratin inte bara fått
fotfäste utan också spridning i Afrika. 38 länder i
Afrika har haft sina första demokratiska val, och i
södra Afrika är demokratier vanligare än diktaturer.
Även om situationen är bräcklig har betydande fram-
steg gjorts jämfört med hur situationen var för bara
några år sedan.
För att respekten för mänskliga rättigheter skall bli
bestående är det viktigt att vi bygger upp strukturer
som främjar och kontrollerar att så också sker. Vi
moderater har därför tidigare föreslagit att Sverige
bör betona vikten av att det skapas regionala struktu-
rer för mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen
med länderna i södra Afrika. Europarådet kan här
vara en förebild. Erfarenhet från Europa visar att det
europeiska integrationsarbetet startade just med
mänskliga rättigheter och demokrati. Vi skall komma
ihåg att Europarådet bildades redan för snart 50 år
sedan.
En möjlighet vore att SADC-samarbetet fick mera
fasta strukturer när det gäller att övervaka efterlevna-
den av mänskliga rättigheter och demokrati bland de
länder som är medlemmar. Det skulle kunna vara en
naturlig följd av det framväxande parlamentariska
samarbete som nu sker inom organisationens ram.
Europarådets konventioner och mekanismer skulle
kunna tjäna som inspiration.
Vi har också föreslagit att sådan verksamhet skulle
kunna finansieras genom EU-biståndet, eftersom det
handlar om regional integration där erfarenheterna
från det europeiska integrationssamarbetet kan vara
intressanta.
Herr talman! Det internationella regelsystemet
som syftar till att värna den enskilda människans rätt
är relativt väl utbyggt. Det stora problemet i dag är att
länder inte ansluter sig till internationella konventio-
ner eller, vilket är vanligare, att förpliktelser inte
uppfylls.
Trots den stora uppslutningen kring barnkonven-
tionen kränks t.ex. barnens rättigheter runt om i värl-
den. Barn torteras, våldtas och avrättas fortfarande,
framför allt i interna väpnade konflikter. Antalet ga-
tubarn ökar. Antalet barn som inte får undervisning
ökar också på vissa håll. Barn får inte enligt konven-
tionen diskrimineras eller utsättas för våld på grund
av barnets eller föräldrarnas ras, kön, etniskt ur-
sprung, handikapp eller börd.
Rättigheterna i 1948 års allmänna förklaring är
universella. Inom FN-systemets ram har det antagits
en rad konventioner som alla syftar till att stärka de
mänskliga rättigheterna inom alla områden. Kontroll-
och övervakningsmekanismer har knutits till de olika
konventionerna. Vi har alltså rätt och skyldighet att
kritisera och fördöma ett land som grovt och syste-
matiskt kränker sina medborgares mänskliga rättighe-
ter.
Det finns också en rad ideella organisationer som
gör ett viktigt arbete för att övervaka situationen för
mänskliga rättigheter och demokrati.
Vi moderater tycker att det nu är dags att också
FN:s generalförsamling får en detaljerad rapport om
läget beträffande efterlevnaden av de principer som
själva organisationen är grundad på. Barnkonventio-
nens mekanismer kan tjäna som föredöme, men själva
granskningen bör ske direkt i generalförsamlingen.
En sådan årlig rapport kan sedan bli föremål för
en ingående och bred debatt mellan alla medlemslän-
derna. Vid generalförsamlingens möte finns alla län-
der närvarande. Det vore därför bra att där kunna
följa hur länderna lever upp till sina åtaganden.
Den 10 december är det 50 år sedan den universel-
la deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs
av FN:s generalförsamling. Denna dag kunde vara ett
bra tillfälle att för första gången göra en sådan mani-
festation. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 3 i
UU17. Jag stöder naturligtvis övriga reservationer i
de båda betänkandena där moderata namn finns med.
Herr talman! Då detta är min sista debatt både i de
frågor som rör mänskliga rättigheter och i övriga
utrikesfrågor, vill jag passa på att tacka mina medde-
battörer under många år för stimulerande diskussioner
i många för oss alla viktiga ämnen.
Tack, herr talman!