Herr talman! Jag kanske först skall kommentera
det som skedde när Eva Goës gick fram här. Jag delar
hennes uppfattning att det inte finns något som helst
försvar för det som händer i Kosovaprovinsen. Jag är
däremot litet bekymrad, om det skall betraktas som
prejudicerande att man får flytta en demonstration
utifrån in i sessionssalen. Jag hoppas att det inte skall
tolkas på det sättet, därför att då har vi nog hamnat
litet snett. Då kommer många att kräva att få sina
plakat uppställda och uppvisade här i salen.
Herr talman! I sitt betänkande UU17 skriver ut-
skottet på s. 62, som svar på Sten Tolgfors och min
motion rörande Taiwan bl.a. följande:
"Det har skett en genomgripande positiv föränd-
ring i demokratisk riktning i Taiwan under de senaste
åren. Alla politiska ledare i Taiwan är numera utsedda
i fria demokratiska val."
Längre fram skriver man:
"Utskottet ser med tillfredsställelse att det svenska
utbytet med Taiwan är betydande på många områ-
den."
Det är just det som vi redan i vår motion, liksom
andra gjort det i sina motioner, har konstaterat, och att
vi med detta som utgångspunkt bör stödja en fortsatt
utveckling, markera att Taiwan i den delen av världen
framstår som ett positivt exempel och underlätta för
Taiwan att delta i världssamfundets många organisa-
tioner.
Ett sådant ställningstagande skulle också ge en
klar fingervisning till ledarna i Beijing att man där
måste påbörja en nödvändig demokratiseringsprocess.
Men, herr talman, vad svarar utskottet? Jo, man svarar
att motionerna, däribland den av mig och Sten
Tolgfors, skall anses besvarade. Besvarade med vad?
Jo, ett god dag yxskaft.
I detta sammanhang vill jag kommentera något av
det som tidigare sagts i denna fråga i debatten. Det är
bara synd att det inte är samma besättning i bänkarna
som det var före middagspausen.
Tone Tingsgård, som dock finns här, påpekade att
utskottets ställningstagande i år var detsamma som
förra året. Ja, dessvärre. Under tiden sker det mycket
- en del som oroar. Man kan också lägga till: Det är
mycket som vi hoppades skulle ske som inte har skett.
När skall det påverka utskottsmajoriteten?
Eva Zetterberg talade om att "maktstrukturer i
världen" gjorde att hon tyckte att Taiwanfrågan var
svår och att hon därför avvisade lagda förslag. I sitt
replikskifte med Lennart Rohdin, om det för mig bl.a.
självklara att Taiwan skall få medlemskap i t.ex.
WMO och WHO, talade Eva Zetterberg om kommu-
nistregimens negativa inställning i Beijing och om
problemen detta medför. Men, herr talman, inte skall
det väl vara morgonhumöret hos de herrar som gav
namnet Himmelska fridens torg en negativ klang som
avgör hur vi skall gå framåt i vår politik till gagn för
mänskliga rättigheter. Och problem skall lösas - dem
skall man inte vända ryggen åt.
I förra veckan demonstrerade ett Eva Zetterberg
närstående ungdomsförbund på Mynttorget och talade
om just mänskliga rättigheter. Det har inte alltid varit
den frågan som legat sådana rörelser varmt om hjär-
tat. Skulle inte ett agerande i en annan riktning gäl-
lande Kinafrågorna i riksdagen från Vänsterpartiets
sida hjälpa till att ge litet trovärdighet åt den förespeg-
lade attitydförändringen hos det som man numera
helst vill glömma varit rena kommunistiska propa-
gandabasuner?
Herr talman! Jag undrar också när det gäller Kina
vad Helena Nilsson menade med att följa "den nya
majoriteten i Hongkong". Vilken majoritet är det -
folkets verkliga eller parlamentets konstruerade?
Det vi och andra motionärer tagit upp som förslag
rörande såväl Kina som Hongkong och Taiwan skulle
inte ge några kioskvältarrubriker men åtminstone ge
en liten signal om att vi verkligen menar att mänskliga
rättigheter är till för alla utan undantag.
Herr talman! När jag ändå har ordet vill jag också
säga några ord om Iran. Det börjar nu närma sig års-
dagen för presidentbytet i Teheran - ett år som har
varit fyllt av förhoppningar om förändringar, förbätt-
ringar och förmänskligande. Dessvärre har det också
blivit ett år av besvikelser och brustna förhoppningar.
Det fladdrar då och då en låga av hopp längst in i den
mörka tunneln, men ack så svagt, och alltför ofta
synes den slockna.
Liksom det tidigare sagts här i dag har vi kunnat
glädjas så sent som i förra veckan över ett besök av en
frisläppt författare, men han och några till har räddats
av att de varit kända. Hur är det med alla de andra, de
tusentals som trots den s.k. kritiska dialogen, som
Irans verkliga ledare inte bryr sig om, har fängslats,
torterats, ja, även stenats, sedan den man tillträdde
som de facto var Khomeinis egen Goebbels, som den
upplysnings- och vägledningsminister han var på den
tiden? Han har dock nu lovat förbättringar. Rappor-
terna från bl.a. Amnesty ger i stora stycken en mörka-
re bild än vi alla velat hoppas på.
Mörk, herr talman, ja, t.o.m. svart är också den vi-
deokassett jag har här. Den visar utsmugglade filmer
från två steningar i Iran, en utförd 1991 och en annan
under senare år. Det var någon minut av den ena som
visades i TV 4 i höstas, som inledning till en diskus-
sion om regimens terror. Det programmet finns här
också. Jag nämner det, herr talman, för att en del
ledamöter har talat om att detta borde visas i riksda-
gen. Efter att ha sett den är jag tveksam. Den är ett
vidrigt dokument, värre än man kunnat fantisera om,
och ger främst dålig nattsömn. Om det eventuella
informationsmöte om MR-situationen i Iran som har
aviserats till nästa vecka i riksdagen kommer till stånd
kan det finnas en möjlighet till en visning då. I vart
fall visar denna video och andra dokument hur viktigt
det är för oss att i alla lägen och för alla människor i
alla länder att främja MR-frågorna.
Herr talman! För egen del ställer jag mig utan sär-
skilt yrkande bakom de moderata reservationerna och
de förslag som framlagts i motionerna U617 och
U631.