Herr talman! Det blir svårt att balansera de här två
stora plakaten med namnteckningar i talarstolen. Men
jag tycker att de människor som har kommit från
Uddevalla och som har velat protestera mot hur vi
hanterar kosovaalbaner skall få synas här.
Jag tycker att vi i Sverige borde lära oss att ta
hand om de flyktingar som kommer hit och ge dem en
fristad. Det har kommit människor hit till Stockholm
för att tala om att de ser allvarligt på hur vi behandlar
flyktingar i Sverige. I dokumentet om mänskliga rät-
tigheter har vi med just att det borde ingå både hur vi
tar hand om flyktingar i Sverige, att de får en fristad,
och att vi sköter detta på rätt sätt och visar solidaritet.
Dessutom borde vi ta med vapenexporten. Jag tycker
att det är oerhört viktigt om vi skall prata om mänsk-
liga rättigheter.
Det hundratal människor som har skrivit på att de
solidariserar sig med Kosova är bara en liten grupp i
Uddevalla som hade ett möte en gång i mars. Men de
tog sig hit och berättade om enskilda fall, som vi
aldrig får ta upp i riksdagen.
Från detta skulle jag vilja gå över till att tala om
Östtimor, där jag själv har varit. Vi vet ju nu hur det
ser ut i Indonesien. Det är kanske detta vi har varnat
för skulle komma. Upproret har legat och väntat. Det
har legat på lur. Vi har gång efter annan försökt att ta
upp frågor som gäller Östtimor. Indonesien räknar
Östtimor som en provins.
I betänkandet ser jag att vi har med Östtimor. Vi
har med Indonesien. Vi har med de mänskliga rättig-
heterna. Vi har avsnitt om dödsstraffet, internationella
miljöfrågor, MAI-förhandlingar, urbefolkningarnas
rättigheter, skydd för minoriteter, Colombia, Kuba,
USA, Kina, Tibet, Taiwan, Kashmir, Pakistan, Af-
ghanistan, Turkiet, Iran, Ryssland, Kosova, Grekland,
Algeriet, Mellanöstern, Västsahara, Kenya, Nigeria,
Sydafrika. Nästan allt detta har Miljöpartiet skrivit
något om.
Vi har inte, som förra gången, med Burma. Vad
händer i dag? Jo, man håller på att mobilisera mellan
Somalia och Eritrea. Vad händer i Burundi och
Rwanda?
Det känns väldigt betungande att stå här och kän-
na att det går åt fel håll på något vis. Jag kan hålla
med Inger Koch om att det går åt rätt håll på vissa
ställen i Afrika. Sydafrika är ett lysande exempel. De
har t.ex. också avvecklat kärnvapen. De håller på att
bygga upp sitt land. Men på många andra ställen
tycker jag att det går åt fel håll.
När jag då tittar i det här betänkandet ser jag att
det efter nästan alla de här frågorna står besvarad.
Ja, det är ju bra. Jag får hålla med Bengt Hurtig att
det är bra att det är fråga om en deklaration, en hand-
lingsplan, att vi nu skall börja aktivera oss, nu skall vi
verkligen ta tag i frågorna. Men se på Kosova. Vi har
begärt att ett EU-kontor skall inrättas. Då står det
fränt att det tyvärr inte har blivit så. Nu är det mer
nödvändigt än tidigare. Vi har ju sett vad som har
hänt här i dagarna.
I TT-telegram har vi kunnat läsa om massflykt un-
dan serbisk offensiv i Kosova. Det har varit systema-
tisk rensning. 2 500 flyktingar har tagit sig från pro-
vinsen i södra Jugoslavien till Albanien. Det är därför
dessa människor har talat om att de håller på att för-
blöda. Massakern är på gång. Byar utplånas.
Det är litet för svagt att säga att frågorna är besva-
rade. Det är för stora tragedier som sker inför våra
ögon.
Samma sak gäller för Östtimor. Man säger att det
pågår trepartssamtal, och Östtimor skall ju få vara
med. Det är alltså fråga om Portugal, Indonesien och
FN:s generalsekreterare. Vi tycker att det är bra om
det finns en kommission för mänskliga rättigheter på
plats. Jag tycker inte att det räcker att skicka ut någon
man någon gång i kvartalet. Det behövs en ständig
närvaro av någon typ av kommission för mänskliga
rättigheter. Där är övergreppen så brutala.
Se bara på exemplet med de studenter som skulle
hålla en minnesstund för de drygt 200 människor som
dödades vid en kyrkogård - Santa Cruz-massakern.
En högtidsstund skulle hållas sju år efteråt. Man bör-
jade skjuta på campusområdet vid universitetet. Man
började skjuta ned studenter som tände ljus för att
markera att det var en högtidlig minnesstund.
Det finns ingen yttrandefrihet i Östtimor. Det öst-
timoresiska folket hålls ned under en nivå. De får
aldrig komma över den, dvs. svältgränsnivå. Detta är
det typiska, systematiska förtrycket som kan återfin-
nas överallt i världen.
Det är bra att vi börjat arbeta med demokratipro-
jekt mellan partierna, att partierna söker sig ut i värl-
den. Jag har haft den stora förmånen att åka till Ma-
lawi i Sydafrika. Jag har varit i Ukraina. Jag kan se
hur de unga staterna har samma mönster. Samma
maktelit försöker att ta åt sig makten genom att säga
att de har blivit marknadsanpassade. Nu skall det bli
demokrati. Men det är samma människor som styr.
I betänkandet finns det skrivningar om kärnkraft
och kärnvapen. Vad har detta med dagens ämne att
göra? Det har med mänskliga rättigheter och makten
att göra.
Det var Nikitin, en f.d. marinofficer, som avslöja-
de hur det stod till vid Kolahalvön. Han talade om hur
det läcker kärnavfall ut i havet, och hur atomubåtarna
rostar sönder. Senast i dag läste jag om hur fördärvat
havet är i dessa områden. Jag läste på Bellonas hem-
sida. Nikitin skulle ställas inför rätta. Än så länge har
det inte riktigt skett, eftersom det är hemliga bak-
grundsfakta som skall användas. Han blir utsatt för
förföljelser dagligen. Han bor i dag i S:t Petersburg.
Han kan inte röra sig ute utan att bli förföljd av en
dåligt exempel på en filmdetektiv med svarta kläder,
glasögon och hatt. Det är nästan skrattretande. Men
det är inte så roligt när de skär sönder däcken så att
det inte går att förflytta sig.
Det är fråga om förföljelse. Vi har ett ansvar att se
till att alla dessa länder lever upp till de mänskliga
rättigheterna. Jag vet inte om betänkandet är tillräck-
ligt stramt på dessa punkter.
Jag har skrivit om kärnkraften. Nu tar jag fram
min lilla gröna bok. Där framgår att Ryssland har
börjat bygga flytande kärnreaktorer. Man planerar att
bygga en ny generation flytande kärnreaktorer. Arbe-
tet skall avslutas vid år 2000. Produktionen skall vara
jättebillig. De skall kunna flyttas på någon typ av
stålflottar. Det hela skall löna sig inom tio år. Det
finns ett handelsavtal med energiexport till Kina,
Indonesien och Filippinerna.
Jag tycker att detta låter som ett hot. Det är defi-
nitivt ett hot mot urbefolkningen, renägarna. Redan i
dag lider 40 % av renägarna av metastaser på grund
av den radioaktiva strålning de har utsatts för.
Jag har nu fått i min hand en skrift där det framgår
att myndigheterna i Ukraina avvisar att betongskalet
runt den havererade kärnkraftsreaktorn i Tjernobyl
kollapsat. Alla vet att skalet håller på att tippa över
och att det behövs en enorm insats.
Att fortsätta med kärnkraften är ett hot mot hela
civilisationen. Därför har vi en reservation om att
avveckla kärnkraften globalt.
Vi kan inte låta IAEA, atomenergiorganet under
FN, fortsätta att sprida den s.k. fredliga kärnenergin
men stoppa kärnvapenspridning. Det går inte ihop.
Det är så lätt att sätta ihop ett kärnvapen om man
kommer över kärnmaterial.
Jag hittade en notis i dag i Dagens Nyheter i denna
fråga. Där framgår att företagen riskerar att sprida
kärnvapen. Det handlar om svenska företag. Där står
att enligt svensk lag är det inte tillåtet för svenska
företag att exportera krigsmateriel utan särskilt till-
stånd, men det är svårt att avgöra vad som är civilt
eller ej och om det går att använda för att framställa
kärnvapen. Där framgår också att särskilt mindre
företag har många gånger utan att veta om det expor-
terat produkter som kan användas för att tillverka
massförstörelsevapen.
Då är det dåliga regler. Det är viktigt att sopa rent
framför egen dörr innan vi kritiserar andra.
Jag vill yrka bifall till två moment. Det gäller
mom. 49 och motion U620, yrkande 6, där jag kräver
att FN skall vara närvarande på Östtimor. Sedan är
det motion U625 under mom. 63, där vi kräver att ett
EU-kontor inrättas i Kosova. Det är det minsta man
kan begära. Tyvärr har dessa punkter inte kommit
med som reservationer.
Vi tycker naturligtvis att Östtimor skall ingå i tre-
partssamtalen. Man kan inte ha ett samtal om ett helt
folk utan att de får ingå i det. Portugal lämnade områ-
det för 25 år sedan. Indonesien är inte "fader" till
Östtimor. Östtimor är ett eget land. Landet borde få
vara med i trepartssamtalen.
Vi har också skrivit om Kenya. Där framgår också
att det sker ett arbete med valarbetare och demokra-
tifrågor. Men jag skriver att de måste skickas dit i ett
tidigare stadium. De måste finnas där ett halvår i
förväg och ett halvår efteråt - särskilt som det ser ut i
dag med den president som finns där nu. Det är inte
fråga om något transparent val. Men här säger man att
valutslaget blev som förväntat.
Jag brevväxlar med en student i Kenya. Han kan
intyga att det inte blev det valresultat som förvänta-
des. Häromdagen läste jag ett TT-meddelande där det
framgick att hundratals, kanske tusen, människor hade
arresterats. De har blivit politiska fångar.
Nog finns det att göra. Inger Koch har kämpat på i
Afrika. Vi får väl fortsätta att kämpa. Vi får se vilka
som är kvar efter nästa val. Jag har inte nämnt något
om Pakistan, Indien, Kashmir och Afghanistan. Men
det hoppas jag att andra gör.