Herr talman! Jag skall vidareutveckla vad jag sade
i mitt anförande just när det gäller frågan om en årlig
redogörelse. Den gäller just erfarenheten från hösten
1994. Det var det allra första betänkandet som jag var
med om. Där fick vi informationer från krigsmaterie-
linspektören som hade olika rapporter med sig som
sade att man gjorde den bedömningen att situationen
för de mänskliga rättigheterna hade förbättrats i Indo-
nesien. Men vi i utskottet gjorde en helt annan be-
dömning. När man kan göra så olika bedömningar av
situationen på Östra Timor, är jag rädd för att en
sådan redogörelse kommer att överskugga all annan
diskussion om inriktning, mål och verksamhet när det
gäller biståndet.
Jag har tyckt, precis som jag sade, att det här be-
tänkandet som vi gemensamt har jobbat fram har gett
större förutsättningar för att komma överens och vara
konstruktiva. Det har dessutom bidragit till att föra
fram debatten om mänskliga rättigheter.