Herr talman! MR-frågan har varit en moderat
nyckelfråga i den utrikespolitiska diskussionen i
många år. De här regeringsskrivelserna är för vår del
mycket välkomna. MR-frågorna är i själva verket
grunden för all utveckling och tillväxt i världen. Där-
för är det viktigt att man också accentuerar dem på
det här sättet.
Jag tror att det en sådan här dag finns anledning
till litet ärlighet och ödmjukhet om vårt eget förflutna.
Nästa år inträffar ett 350-årsminne som inte kommer
att firas i vårt land. Det var nämligen 1649 som Afri-
kanska kompaniet fick privilegier på slavhandel,
elfenbenshandel och guldhandel i Cabo Corso, vår
koloni på dåvarande Guldkusten, nuvarande Ghana,
där Sverige med slavarbetare uppförde närmast en
Wasaborg, som fick namnet Carolus Borg för att
hedra Karl X Gustav och från vilken man bedrev en
framgångsrik handel under 15 års tid. Den kan man
fortfarande besöka, det kallas nu Cape Coast Castle,
och titta i de fängelsehålor där slavarna förvarades i
väntan på transporten. Det är någonting som det kan-
ske finns anledning att komma ihåg när vi går på
Sjöfartsmuseet i Göteborg och förfasar oss över dans-
karnas historia med slavhandel.
Vår senare historia är betydligt renare i samman-
hanget. Jag tror att det är bra att MR-frågorna diskute-
ras ordentligt därför att den här debatten påverkar
världsopinionen. Jag tror att det är väldigt viktigt att
vi fortsätter att driva en fast linje, inte minst i vår
biståndspolitik, och att vi kräver en klar utveckling
mot respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i
våra samarbetsländer. De skall ha haft några års klart
positiv utveckling för att vi skall gripa in med
skuldsanering. Vi skall också bemöta grova och sys-
tematiska kränkningar med indragning av stat-till-stat-
biståndet och i stället gå över till bistånd via frivilli-
gorganisationer och NGO:er.
Jag tror också att det är viktigt att ett stort och
ökande inslag i vårt samarbete med biståndsländerna
kommer att vara ett stärkande av rättsstaten och dess
institutioner, av demokratin och av flerpartisystemet.
Man kan konstatera att demokrati inte är vunnen där-
för att ett val är genomfört utan att det tar lång tid för
demokratin för att genomsyra befolkningen liksom för
att övertyga befolkningen om att den också har ett
ansvar för sin regerings agerande.
Jag tror vidare att det är viktigt att vi ser till att det
skapas rimliga villkor för alla partier i våra samar-
betsländer och att vi ytterligare stärker situationen för
de fria medierna.
Rapporterna om MR-läget har varit en lång lidan-
dets historia. På den borgerliga regeringens tid kom
det en rapport om MR-läget i tid till budgetbehand-
lingen. Det har sedan gång efter annan förts diskus-
sioner i utskottet, och vi har varje år begärt en sådan
här redovisning. Våra socialdemokratiska vänner har i
betänkandet trosvisst skrivit att man utgår från att
regeringen nog skall lägga fram en sådan. Förra året
fick vi plötsligt, antagligen i tron att vi därmed skulle
tiga, alla ambassadrapporterna. Detta gör dock situa-
tionen besvärlig så till vida att de rapporterna är hem-
liga. Det är bara vi som kan hantera dem, och innehål-
let i dem kan vi inte ta upp i debatten.
Jag tror att vi nu kan förvänta oss att den här rap-
porten kommer nästa år, om socialdemokraterna då är
kvar i regeringsposition. Är de inte det, kommer rap-
porten säkert. Vi har därmed tagit ett viktigt steg i det
här arbetet.
Jag vill göra bara några kommentarer till ett annat
avsnitt som har varit uppe till diskussion, och det är
MAI-avtalet. Jag tror för min del att det är bra att vi
får en betänketid med MAI-avtalet, men jag vill sam-
tidigt peka på några saker.
U-världens problem är faktiskt inte att man har ett
överskott på kapital berett för investeringar i u-
länderna. Vi skall också komma ihåg att det i dag
finns över 1 600 bilaterala och multilaterala avtal för
skydd av investeringar. Det kapital som skall investe-
ras är vidare i allt väsentligt den rika världens pen-
sionspengar. För användningen av den rika världens
pensionspengar krävs någon form av aktsamhet och
långsiktighet och en uppförandekod. Vi ser för vår del
helst att en sådan utarbetas av WTO, men om det inte
går den vägen kan vi även tänka oss att det sker i
OECD:s regi.
MAI-avtalet är svåröverskådligt och har många
undantag. Jag tror att det är bra att vi får tid till en
utvärdering och en tankepaus, men jag tror att vi
måste finna fram till en annan lösning än de 1 600
avtal som nu är aktuella.
Jag vill också uttrycka kollegernas respekt, beund-
ran och tacksamhet till Inger Koch för den insats som
du har gjort, alldeles speciellt på MR-området.
Du stod här i kammaren när jag kom hit för tio år
sedan och slogs som en furie för de mänskliga rättig-
heterna, i en tid när världen var full av diktaturer och
när diskussionen om mänskliga rättigheter var väldigt
lågmäld i det svenska parlamentet. Du har drivit frå-
gan med kraft och engagemang, och debatten i dag är
- det vill jag säga - väldigt mycket en följd av ditt
envisa och långsiktiga arbete kring de här frågorna.
Jag vill också tacka Helena Nilsson för ett väldigt
trevligt samarbete under många år.