Herr talman! När riksdagen i dag behandlar rege-
ringens skrivelser gäller det både mänskliga rättighe-
ter i ett speciellt avseende, nämligen i Sveriges ut-
vecklingssamarbete, och mänskliga rättigheter i
svensk utrikespolitik som helhet.
Från Vänsterpartiets sida hälsar vi med glädje de
två skrivelserna. Vi tycker att det är utmärkt att rege-
ringen har satt samman det underlag för diskussion
och för svensk politik som bör finnas på det här om-
rådet.
Det är bra utifrån att vi under flera år här i riksda-
gen utarbetat årliga betänkanden som gäller mänskli-
ga rättigheter. De har dock inte varit heltäckande utan
har grundat sig på att respektive parti och enskilda
ledamöter har väckt enskilda motioner eller parti-
eller kommittémotioner. Det har varit väldigt värde-
fullt och viktigt, och vi får på det här sättet en betyd-
ligt mer heltäckande bild av det svenska arbetet på det
här området.
Arbetet har från regeringens sida liksom från vår
sida bedrivits just utifrån tanken på 50-årsminnet av
antagandet av FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna. Det är en väldigt bra ut-
gångspunkt. I skrivelsen i fråga pekar man på hur
dessa rättigheter kan delas in i tre områden.
Det gäller för det första den grundläggande ytt-
randefriheten.
Det handlar för det andra om rätten till skydd mot
övergrepp, som tortyr eller beslagtagande av egendom
eller ingripande mot enskild person utan rättslig
grund.
Det handlar för det tredje också om rättigheter för
att tillgodose de grundläggande behoven. Väldigt ofta
glöms de sistnämnda rättigheterna bort i detta sam-
manhang. Vi tror att det bara handlar om mänskliga
rättigheter av typen rätt att uttrycka sin åsikt och att
delta i val. Det handlar dock i lika hög grad om rätten
till en levnadsnivå som skall motsvara människornas
behov. De skall ha tillgång till en rad grundläggande
rättigheter som hälsovård, utbildning, bostad och
arbete, sådant som vi vet att en stor del av världens
befolkning i dag inte har rätt till.
En väldigt stor del av världens befolkning som le-
ver i diktaturer har inte tillgång till fri- och rättigheter
i annat avseende, men det är lika angeläget att påpeka
att den tredje typen av grundläggande rättigheter
saknas för väldigt många människor i vår värld.
I skrivelserna tar man upp olika sätt att arbeta med
frågorna - hur viktigt det är både att förebygga och att
ingripa i tid vad gäller konflikter och vad vi kan göra
för att se till att mänskliga rättigheter inte kränks. Det
gäller också vad som bör göras när en sådan situation
har uppstått.
Man pekar på enskilda organisationers roll och på
företagens möjligheter och lyfter fram särskilt utsatta
grupper. Kvinnor är diskriminerade i stort sett över
hela världen. Trots tillkomsten av barnkonventionen,
en konvention som alla länder i världen utom två har
skrivit under, bryts det dagligen mot barnets rättighe-
ter i många länder.
Man pekar också på minoriteters roll och bristan-
de möjligheter att ha rätt till sitt eget språk, sin egen
kultur osv.
Allt det här är väldigt bra, och jag vet att jag själv
och Vänsterpartiet kan stå bakom i stort sett det mesta
som framhålls i de här skrivelserna. Herr talman! Ett
par områden som borde ha belysts och som man bor-
de ha pekat på i det här sammanhanget har dock inte
tagits upp.
Jag tänker för det första på krigsmaterielexporten.
Det är självklart och uppenbart att Sverige exporterar
krigsmateriel till länder runt om i världen, även till
länder som vi vet i vissa fall efter hand har gått in i
krig. I andra fall har materielen missbrukats till att
förtrycka mänskliga rättigheter. Det är helt uppenbart
att det här har ett samband, att Sverige har två ansik-
ten. Därför borde också en diskussion om krigsmate-
rielexporten ha funnits med i det här sammanhanget.
Det gäller för det andra flyktingpolitiken, som inte
heller har belysts. Från utskottsmajoritetens sida har
man hävdat att den inte hör hemma här utan behand-
las i annan ordning. Det är självklart så. Det skall
behandlas i annan ordning i socialförsäkringsutskot-
tet. Men samtidigt spelar flyktingpolitiken, dvs. hur vi
tillvaratar mänskliga rättigheter på hemmaplan, en
avsevärd roll för trovärdigheten för svensk politik vad
gäller mänskliga rättigheter.
Jag vill bara peka på några mycket aktuella exem-
pel. I dagens Dagens Nyheter finns en mycket väl-
skriven artikel som handlar om en peruansk barnfa-
milj där flera av barnen är gravt handikappade. De
håller sig gömda, eftersom mamman har utvisats till-
baka till Peru, och lever i ovisshet om sin framtid.
Den här familjen träffade jag redan hösten 1995 i
norra delen av Sverige. Jag trodde att deras situation
för länge sedan var löst. Så är inte fallet. Jag kan inte
uppfatta det annat än som tortyr av barn att inte få den
behandling de behöver och inte få ett beslut så att de
kan få stanna och bli behandlade.
Jag vill påpeka att ungefär samtidigt som vi har
den här debatten i kammaren pågår en demonstration
utanför riksdagshuset - den är möjligen avslutad nu -
till stöd för somalier som är utvisningshotade. Rege-
ringen anser uppenbarligen att det går att utvisa till
Somalia, ett land som inte ens har en regering och
fungerande myndigheter och där det förekommer
mycket stora övergrepp på mänskliga rättigheter.
Jag menar att detta gör att skrivelserna och rege-
ringens och riksdagens behandling av mänskliga rät-
tigheter inte är heltäckande, och dessa områden sak-
nas definitivt.
Herr talman! I dessa två betänkanden finns så oer-
hört många frågor att ta upp - principiella, regionala
och lokala - över problem men också glädjeämnen på
detta område. Jag kan bara göra några få axplock i
mitt anförande. Jag vill också peka på att Bengt Hur-
tig senare kommer att ta upp situationen i Turkiet vad
gäller kurder men också vissa principiella frågeteck-
en.
Vad gäller utvecklingssamarbetet vill jag särskilt
peka på ett nytt inslag som jag finner vara välgrundat
och som har fungerat bra. Det är partibiståndet, som
jag till att börja med var mycket skeptisk till. Jag
trodde att det skulle bli ett uttryck för en paternalism
från svensk sida. Jag kan för Vänsterpartiets del kon-
statera att det har gått att använda det på ett mycket
konstruktivt sätt. Det har handlat om att i viss mån ge
bistånd till fattiga partier eller organisationer som
arbetar för mänskliga rättigheter. Men vi har också
själva lärt oss och har därigenom kunnat förmedla
vidare i Sverige kunskap från exempelvis Central-
amerika, Guatemala och El Salvador. De kontakter
som har knutits i arbetet har haft väldigt stor positiv
betydelse.
Jag vill också peka på det parlamentariska bistån-
det som Sveriges riksdag har till flera parlament i
andra delar av världen. Det gäller t.ex. Angola. Det
finns flera andra länder där jag har förstått att det är
en mycket uppskattad insats som också behövs på alla
sätt, eftersom det där finns korta traditioner av parla-
mentariskt arbete. Vi kan där bidra utifrån längre
erfarenheter.
I detta betänkande är vi väldigt överens. Vänster-
partiet står bakom en reservation som gäller en ut-
redning om de biståndspolitiska målen. Vi tycker att
det är dags att man nu ser över de olika mål vi har
tillfört till de ursprungliga fem, bl.a. det sjätte om
jämställdheten. För vår del ser vi andra angelägna
områden, t.ex. att bevaka barnets rättigheter, miljö-
frågor och en rad andra frågor. Det skulle behövas en
sådan översyn. Jag är därför litet överraskad över att
Folkpartiet i detta sammanhang lyfter in demokrati
som ett nytt övergripande mål, när man samtidigt vill
ha den här utredningen. Jag tycker för Vänsterpartiets
del att det är bättre att börja med utredningen och
sedan se vad man landar på.
Jag går vidare till mänskliga rättigheter i utrikes-
politiken. Där finns enorma problemområden i värl-
den, men också ljuspunkter. Om jag ser till de positi-
va förändringar vi alla har kunnat iaktta under senare
år finns det många och goda exempel. Inger Koch var
inne på läget i Afrika, där 38 stater har haft flerparti-
val och gått till demokrati. Vi har självfallet också
exemplet Sydafrika.
Om vi går till Latinamerika finns där länder som
Guatemala, som har övergått till en fas med demokra-
ti. Vi har Chile, som under många år var en diktatur,
men som i dag befinner sig i en övergångsfas. Vi har
Västsahara, som länge var ett låst område där inget
hände politiskt därför att det fanns en blockering i FN
och den politiska viljan saknades. I dag finns det
planer om folkomröstning, som förhoppningsvis kan
genomföras i december eller något senare, och så
småningom ett självständigt land för folket i Västsa-
hara efter så många år i exil eller under ockupation.
Det finns alltså väldigt många glädjeämnen. Sam-
tidigt är ingen av oss omedveten om problemen. Len-
nart Rohdin har tagit upp ett av de allra största pro-
blemen, nämligen diktaturen i Kina, och hur valhänta
vi är därför att det finns ekonomiska intressen. Jag vill
också peka på Nigeria, Iran och Kosovo, som vi har
ägnat en hel del tid åt. Jag vill här särskilt lyfta fram
Indonesien. Där har det hänt saker i positiv riktning i
och med att Suharto har avgått. Men samtidigt ligger
politiken med en ockupation av Östtimor fast, och
någon förändring finns inte att vänta på det området.
Lennart Rohdin berörde också situationen i Hong-
kong. Jag delar den oron. Det är nödvändigt med
fortsatt uppmärksamhet. Däremot tycker jag att det är
något svårt vad gäller Taiwan att hävda att man skall
öppna handelskontor i Taipei och gå vidare och helt
jämställa med Kina. Som jag ser det finns det andra
problem inblandade med maktstrukturen i världen.
Det är nödvändigt att få i gång diskussioner. Men jag
är tveksam till att det skall ske just på det sätt som
finns beskrivet i de reservationer som finns.
Vad gäller Mellanöstern har vi haft långa diskus-
sioner om hur man skall agera för att fredsprocessen
som i stort sett ut att ha varit död och helt stannat av
under många år skall ta ny fart. Vi från Vänstern har
sagt att man inte kan utesluta några medel. Man bör
t.o.m. kunna diskutera sanktioner vad gäller produkter
från de israeliska bosättningarna. Vi har inte sagt att
det är exakt så det skall gå till, men det bör inte ute-
slutas. Det är därför väldigt tråkigt att det finns en
reservation från Kristdemokraterna som går emot att
över huvud taget fundera i de banorna.
Nu har vi ingen representant för Kristdemokrater-
na här i dag. Men jag vill ändå framföra att det är ett
märkligt förslag och resonemang utifrån att man även
inom EU-kommissionen har diskuterat just dessa
frågor. EU-kommissionären Marin beskrev bara för
någon dag sedan de enorma svårigheter som finns
med Israels bristande vilja. Jag har inte sagt att man
skall ta till sanktioner. Men man bör diskutera den
provokation och det regelrätta sabotage som Israel
gör bl.a. vad gäller att föra ut produkter från de pa-
lestinska områdena. Det är förvånansvärt att Kristde-
mokraterna lägger fram en sådan reservation.
Herr talman! Jag vill också peka på de särskilda
yttranden som Vänsterpartiet har i betänkandet om
utrikespolitiken. Det gäller flyktingpolitiken, som jag
tidigare nämnt. Det gäller också krigsmaterielexpor-
ten. Där tycker vi framför allt det är märkligt att frå-
gan om JAS-export till Chile inte har fått behandlas i
det här betänkandet. Vi tycker att det hör hemma här,
som jag redan tidigare sagt.
Jag vill också peka på MAI-avtalet. Vi har heller
inte haft möjlighet till någon större diskussion kring
det. Det borde ha varit föremål för en sådan diskus-
sion. Vi ser nu fram emot att regeringen med kraft
driver att få fram ett MAI-avtal som tillgodoser de
fattiga ländernas intressen och ser till att riksdagen får
den information som krävs på detta område.
Herr talman! Jag yrkar i betänkande 15 bifall till
reservation 3 om biståndspolitisk utredning. Vad
gäller betänkande 17 yrkar jag på publicering av am-
bassadrapporter om mänskliga rättigheter, dvs. reser-
vation 2. Det finns utmärkta intressanta sådana som
ligger till grund för bedömningar i bl.a. flyktingären-
den men som inte får åberopas och som den som är
berörd inte kan gå i svaromål om. Den informationen
bör göras allmänt tillgänglig. Det gör man i USA, och
det bör gå i Sverige.
Jag vill också yrka bifall till reservation 7, som
gäller mänskliga rättigheter i Colombia. Jag vill sär-
skilt understyrka hur betydelsefullt det är att Sverige
agerar kraftfullt för att få till stånd en fredsprocess
och för att se till att man får en rapportör för mänskli-
ga rättigheter inom FN-systemet.
Jag vill återge något ur senaste numret av MR-
fondens tidning som beskriver första maj så här under
rubriken MR-försvarare i Colombia: Ett val mellan
död, exil och skottsäker väst:
"Det var ovanligt många porträtt på mördade för-
svarare av mänskliga rättigheter i årets förstamaj-tåg i
Bogotá, Colombia. Flera porträtt var nygjorda, bara
två veckor hade gått sedan landets ledande mr-
advokat, Eduardo Umaña, mördades. - - - Colombi-
anska juristkommissionen, en viktig NGO, försöker
hålla reda på antalet döda mr-försvarare. Förra årets
siffra, 17, håller på att överstigas innan halva 1998
har gått."
Det presidentval som nyligen förättades i Colom-
bia har hittills slutat med dött lopp. Man går vidare.
Men jag har svårt att se att det kommer att innebära
någon kvalitativ förändring vilken av kandidaterna
som än väljs. Det är andra förändringar som behövs i
Colombia.
Herr talman! Till sist vill jag säga att det arbete
som många här i riksdagen och runt om i vårt land
lägger ned på mänskliga rättigheter många gånger är
väldigt tungt. Man kan tycka att vi inte når någon-
stans.
Därför vill jag gärna berätta om den glädje det var
för mig och några personer till när vi i förra veckan
hade möjlighet att träffa Faraj Sarkoohi, som är förfat-
tare från Iran. Han är en av de personer som riksda-
gens MR-grupp, men också många andra, engagerat
sig i för att han skulle friges och kunna leva som en fri
person. I förra veckan var han på besök här i riksda-
gen, och vi hade då möjlighet att höra och träffa ho-
nom. Han underströk vilken enorm betydelse de på-
tryckningar om mänskliga rättigheter i Iran har som
har lett till hans frigivande. Han var här i Sverige för
att ta emot ett pris - Tucholskypriset. I det tal han höll
när han mottog priset sade han så här:
För dem som prioriterar ekonomiska och politiska
intressen framför kultur och det fria och kreativa
samtalet mellan olika kulturer har kanske friheten en
snäv innebörd som kan mätas med ekonomiska och
politiska mått och kriterier. Men friheten är ingen
gåva, som en del av mänskligheten begåvats med och
andra berövats. Den sanna mänskliga friheten tillhör
alla. Så länge det finns en enda politisk fånge i värl-
den och så länge en enda författare inte kan publicera
sina böcker fritt har den allmänna friheten kränkts.
För en kränkning av en enda människas identitet,
värdighet och frihet är en kränkning av hela mänsk-
lighetens värdighet och respekt.