Herr talman! Genom att resa mig för Bengt Hur-
tigs anförande ville jag betona mitt engagemang för
kurderna.
I dag har miljöbalken behandlats i kammaren, och
nu behandlas frågan om mänskliga rättigheter. Med
anledning av dessa två ärenden vill jag läsa två citat.
På 50-talet skrev Harry Martinsson Aniara - en
poetisk berättelse där människorna tvingas lämna
jorden, som blivit obeboelig av strålning. I rymdskep-
pet som människorna tvingas fly med sitter man och
drömmer och inser samtidigt vilken unik plats jord-
klotet var i universum.
Vi kom från Jorden, Doris land,
klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
Beskriv de landskap som där fanns,
de dagar som där grydde.
Beskriv den människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde.
Så vill jag läsa första artikeln om de mänskliga
rättigheterna, som nu är inkorporerad i svensk lag:
"Alla människor är födda fria och lika i värde och
rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete
och bör handla gentemot varandra i en anda av sys-
konskap."
Skall man sätta dessa citat mot varandra eller med
varandra? Jag tycker nog att miljöbalken och artikeln
om de mänskliga rättigheterna egentligen skulle räcka
för oss. Om vi följer dem får vi en bra tillvaro.
Per Lager talade om en person tidigare. Lidandet i
världen kan aldrig bli större än vad en enda människa
förnimmer. Det blir ännu värre när flera drabbas av
det, men lidandet är ändå vad en människa kan för-
nimma. Därför tycker jag att det är viktigt att man kan
tala om en fråga och en person och föra ut det mera
globalt.
Grymheten i världen är omätbar, men människor
utsätts för den. Jag tänker tillbaka på aboriginer i
Australien när jag vill se hur man har behandlat män-
niskor och grupper. Av 850 000 aboriginer mördade
man 600 000. Vi har hållit på på det sättet. Vi har
behandlat många ursprungsbefolkningar dåligt. Det är
indianer. Det är kurder, som man kan säga är den
största av alla urbefolkningar. Vi har behandlat tibe-
taner illa, osv. Våra samer har heller inte blivit bra
behandlade. De är nordens kurder. Tidigare var de
mycket illa behandlade. Man drog dem under isen
mellan två vakar när de inte gjorde som man sade.
Det ligger alltså ett tungt ansvar på oss i-länder för
det vi har ställt till med i världen - vad de vita männi-
skorna faktiskt har gjort mot övriga länder. Detta
ansvar kan vi inte släppa, för vi har sugit ut u-
länderna på ett sätt som är helt enastående. När jag
säger "enastående" låter det som om det var något
bra. Jag hittar inte ord för det. Det gör att vi måste
hjälpa till att bygga upp detta. Det kan ske på många
sätt.
Jag brukar säga - jag har sagt det en gång förut i
dag - att förtrycket aldrig tar semester. Det får inte de
som kämpar för mänskliga rättigheter heller göra. Vi
har olika MR-kommittéer, enstaka människor, FN,
OSSE och Europarådet. Nordiska rådet kunde också
vara ett lämpligt ställe. Här måste vi fortsätta kampen
hela tiden. För vi inte en kamp mot grymheten och för
mänskliga rättigheter tror jag aldrig att vi kan få ord-
ning i världen. Jag vet inte om vi kan få ordning med
en kamp, men vi måste ändå försöka.
Vi behöver historia för att förstå nutiden och för
att kunna planera för framtiden. Vi behöver titta på
Holocaust eller på aboriginerna, som jag talade om,
för att se att det också händer i dag. Det har hänt i
koncentrationsläger i Bosnien. Det har skett massak-
rer i Rwanda och Burundi osv. För att planera för
framtiden måste man ta med historia och nutid och
fråga sig hur man skall göra sedan.
Det står så oerhört mycket bra i betänkandet. Jag
har lyssnat mycket på debatten i dag, och jag blir
verkligen djupt imponerad av dem som har varit uppe
i talarstolen och talat. Nu gäller det i stort sett att
utföra det som står i vår makt. Då tycker jag att man
kan sätta Gandhi, Dalai lama och president Rugova i
Kosova som mönster - människor och ledare som har
kämpat för en lösning med icke-våld. Problemet är
bara att de som har använt icke-våld - vi har sett det i
Kosova och i Tibet - inte har fått gehör i världen.
Man låter storebror förtrycka dem, och det är nästan
samma mönster. När de tar till våld vaknar världen
omkring dem plötsligen. Det är oerhört bittert. Vi
borde naturligtvis, när vi vet vad som händer, ingripa
innan det blir desperata våldshandlingar.
Jag vill med detta tacka alla dem som har pratat i
dag och dem som har skrivit detta betänkande. Jag
tackar även dem som har reserverat sig. Det är helt
klart att det är en riktning som vi alla skulle under-
stödja och också försöka förverkliga. Vi kan ta delar
av det först, och kanske i en framtid helheten. Det
gäller också inom Sverige, där asylsökande och göm-
da barn är i en situation som jag inte tycker skulle
accepteras i en civiliserad stat.
I detta anförande instämde Bengt Hurtig och Eva
Zetterberg (båda v) och Per Lager, Eva Goës och
Bodil Francke Ohlsson (alla mp).