Fru talman! Grunden för socialdemokratisk skol-
politik är en sammanhållen skola, där barn och ung-
domar med olika erfarenheter, sociala tillhörigheter
och kulturer träffas. De har alla samma arbetsplats,
där undervisningen och den personliga utvecklingen
berikas av att de vuxna, ungdomarna och barnen är
olika ibland och är lika i andra situationer. Integratio-
nen är bra inte bara för skolan, utan också för samhäl-
let.
Grundskolan skall vara öppen för alla - helt i linje
med att vi vill ha ett samhälle som är öppet för alla.
Inget barn skall tvingas stå utanför den allmänna
obligatoriska skolan - vår skola för alla. Detta gäller
även för elever som är utvecklingsstörda eller jäm-
ställda med dessa barn och som på grund av sina
funktionshinder bedöms inte kunna nå upp till grund-
skolans kunskapsmål och således har rätt att fullfölja
sin skolplikt i särskolan. Begreppet "särskild skolp-
likt" föreslås tas bort, för att markera att den obliga-
toriska skolan har ett skolpliktsbegrepp som gäller för
alla barn.
Innehållet i detta betänkande, med förslag om
ändringar i skollagen, syftar till att ge föräldrar ökat
inflytande över utvecklingsstörda barns skolgång.
Detta innebär - och det är viktigt att poängtera, efter-
som det fortfarande råder viss förvirring - att betän-
kandet går längre i frågan om valfrihet än det förslag
som den borgerliga regeringens tillsatta arbetsgrupp
lade fram.
I det betänkande vi diskuterar här i dag föreslås att
föräldrar alltid och obetingat skall ha det slutgiltiga
avgörandet om deras barn skall gå i grundskolan.
Under en fyraårig försöksperiod får barn inte tas emot
i särskolan utan vårdnadshavarens medgivande.
I den moderata reservationen till betänkandet vill
man dock att skolan som huvudman alltid slutgiltigt
kan anvisa särskolan, även mot föräldrarnas vilja. För
mig innebär det att vi inte får "en skola för alla", utan
bara "en skola för nästan alla".
Det som är bäst för varje barn skall gälla i beslut
om placering, och det är för många barn att börja i
särskolan med de tillgångar och förtjänster den här.
Särskolan behövs, men att börja där mot förälderns
vilja kan inte anses vara bäst för barnet. Därför yrkar
jag avslag på Moderaternas reservation.
Att vi nu säger att det är en fyraårig försöksperiod
innebär inte att vi avser att ta bort denna rätt efter fyra
år, utan snarare att vi dels vill följa upp lagstiftningen
utifrån resultaten av det faktiska inflytandet, dels vill
följa upp våra intentioner om att utveckla arbetsfor-
mer och beslutsprocesser som betonar samverkan och
det gemensamma ansvaret. Det bästa för barnen är att
de vuxna runt om och tillsammans med varje barn kan
bidra till en helhet och en samsyn. Föräldern ses som
expert på barnet och dess behov, och skolans personal
ses som expert på pedagogiska metoder, resurser och
organisation.
Behovet av samverkan kan inte nog understrykas,
och det är därför glädjande att höra hur FUB, kom-
munerna m.fl. kan referera att det i dag i praktiken
inte uppstår några konflikter i samband med place-
ring. De utredningar och beaktanden som görs verkar
ha bra grund, och besluten tillåts mogna fram.
Utvecklingssamtalen har en betydelsefull roll för
att kunna åstadkomma bra underlag för planering,
uppföljning och utvärdering av skolgången. Det gäller
alla barn, men är kanske ännu viktigare för gruppen
utvecklingsstörda, som har ett större behov av indivi-
dualisering.
Gruppen utvecklingsstörda är en mycket hetero-
gen grupp, och variationerna är stora i fråga om förut-
sättningar att kunna delta i olika moment i träning och
undervisning. Olikheterna i behov skall vara vägle-
dande för planeringen av varje barns skolgång. Va-
riationerna i antalet möjliga alternativ till val av skol-
form bör därför också vara stora. Valfriheten mellan
olika former bör öka. Valet inom särskolan bör när-
mast handla om val av metoder, organisation av loka-
ler och resurser. Den enskilde eleven kan då utifrån
sina förutsättningar och behov av träning delta i olika
aktiviteter och gruppgemenskaper, för att på så sätt
uppnå bästa resultat samt åstadkomma variation och
arbetsglädje i skolarbetet.
Särskolans nuvarande organisation ger endast
möjligheter att välja mellan grundsärskolan och trä-
ningsskolan samt dessutom möjligheter till integration
i grundskolan. Utskottet anser att organisationsfor-
merna bör vara sådana att de underlättar för skolans
personal och för vårdnadshavare att i samverkan finna
väl fungerande, individuellt anpassade planläggningar
av skolgången inom särskolan.
Den utvärdering som skall pågå under försökspe-
rioden bör enligt vår mening också belysa den ut-
veckling som pågår inom det pedagogiska området
vad gäller undervisnings- och träningsmetoder, infö-
rande av nya hjälpmedel och tekniska resurser samt
nytänkande i sätt att integrera samt bilda klasser och
grupper. Detta är speciellt intressant att följa, efter det
att kommunerna nu tagit över huvudmannaskapet för
särskolan, fullt ut efter årsskiftet. På sikt bör detta
göra att vi kan få en hel del goda och spännande ex-
empel, som kan ge oss vägledning för hur särskolans
organisation skall se ut för att kunna vara bäst för
barnen.
Det är dock för tidigt att i dag komma med förslag
till konkreta förändringar, men utskottet vill med
intresse följa den diskussion om framtidens särskola
som i dag förs. I dagsläget, med den inriktning på en
tänkbar utveckling av särskoleorganisationen som här
diskuteras, vore det olyckligt att fokusera på valet
mellan enbart två skolformer inom särskolan. Vi nöjer
oss därför i dag med att inte föreslå några ytterligare
förändringar i lagstiftningen, dvs. att inte omfatta
även valet av placering inom särskolan.
Fru talman! Sverige anses i många stycken vara ett
föregångsland när det gäller insatser för funktions-
hindrade. Förra året anordnades en världskonferens,
anordnad av Unesco, om särskilda behov inom un-
dervisningen. Där antogs en deklaration, den s.k.
Salamankadeklarationen, som fastslår en hel del
principer, bl.a. att det mest effektiva sättet att bedriva
undervisning för funktionshindrade är inom ramen för
den allmänna skolan. Därigenom kan man på det mest
effektiva sättet skapa ett öppet samhälle utan diskri-
minering och med god integrering av funktionshind-
rade.
Diskussionen om den framtida skolgången för ut-
vecklingsstörda barn och även för andra handikappa-
de barn behöver stimuleras, och jag är förhoppnings-
full om att riksdag och regering kan bidra i en sådan
diskussion.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på reservations- och motion-
syrkandena.