Herr talman! Jag har inget emot breda majoriteter,
särskilt inte i en sådan här fråga, Tuve Skånberg! Jag
tycker att man i utskottet har försökt visa lyhördhet
och gå varandra till mötes. Därför blir jag litet förvå-
nad när det nu i debatten verkar finnas en dramatiskt
stor skillnad mellan de olika partiernas syn på föräld-
rarnas rättigheter. Jag antar att det beror på att man
vill nå vissa politiska vinster i opinionen.
Jag tror på samförståndslösningar mellan föräldrar
och personal. När jag arbetat med de här frågorna har
jag upplevt att både föräldrar och personal är besjäla-
de av en strävan att försöka göra det bästa möjliga för
barnen. Det är i den kommunikationen som något
uppstår.
Som jag sade tidigare finns det inga dramatiska
skillnader mellan träningsskola och grundsärskola.
Konstruktion är i stället sådan att man skall kunna
diagnostisera barnets utvecklingsmöjligheter, men
många gånger glider man emellan här. Det finns alltså
ingen enhetlighet.
Jag tror att tiden nu är mogen. Såvitt jag förstår
delar FUB min uppfattning, att det kanske är ett för-
åldrat sätt att se på särskolans verksamhet när det
gäller anpassningen till de individuella behoven.
När det gäller utvärderingen delar jag uppfattning-
en att det är högst angeläget med en sådan.