Herr talman! Britt-Marie Danestig-Olofssons an-
förande var mycket klart, och hon beskrev där de
frågor som finns. Däremot håller jag inte med om
påståendet - det här är kanske litet politiserat från
Vänsterns håll - att det bara är Moderaterna som inte
vill att föräldrarna skall fatta beslut om valet av skol-
form. Det är ju precis vad vi föreslår!
Vi föreslår ingen försöksverksamhet, men utifrån
barnets väl - barnkonventionens skrivningar - kan vi
väl åtminstone ha så mycket fantasi att vi inser att det
kan finnas situationer där man måste fatta beslut mot
föräldrars vilja. Vi har mycket erfarenhet av utred-
ningar och beredningar i ärendet som visar att det inte
särskilt ofta är så; jag tror inte det, och det är heller
inte meningen. Men i varje fall vi i denna församling
måste stå för barnets bästa i varje läge. Därför tror jag
att det är nödvändigt med en paragraf.
Varför skulle ni ha försöksverksamhet om ni inte
hade samma uppfattning? Problemet är bara att ni
ännu inte lyckats fundera ut den formulering som
möjligen skulle behövas. Kritik får vi väl annars alla,
fastän i olika lägen.
Britt-Marie Danestig-Olofsson bekymrar sig över
att det blir allt fler elever i särskolan. Jag tycker också
att det är något som noga måste studeras. Däremot
vågar jag inte spekulera i orsakerna till att det är som
det är. Jag tror att flera olika faktorer verkar här. Men
helt klart måste definitionen beträffande särskolan
vara entydig. Vi behöver följa upp detta. Möjligen
bör utskottet ta ett initiativ i den frågan.