Herr talman! Först till detta med den moderata
brasklappen. Barbro Hietala Nordlund säger att det
känns som en förmyndarmentalitet. Jag protesterar
våldsamt mot det.
Om Moderaterna står för något så är det att vi un-
derstryker föräldrars rätt och förmåga att ta ansvar för
sina barn. Det är ingen skillnad mellan barn där. Men
när det gäller utvecklingsstörda barn finns möjlighe-
ten att välja skolform. Där finns emellertid ett pro-
blem, men inte heller där skiljer sig föräldrar åt. Även
om 99,99 % av alla föräldrar fattar kloka beslut uti-
från barnets bästa dyker det upp tillfällen - det vet vi
- då det inte är barnets bästa som står i centrum. Detta
gäller oavsett om barn är utvecklingsstörda eller inte.
Vad vi konstaterat i denna fråga, där vi faktiskt
skall bestämma hur det går till när man väljer skol-
form, har vi sagt att det behövs en reservation för
sådana tillfällen. Alternativet är nämligen att kommu-
nerna går in och begär omhändertagande. Jag vägrar
att betrakta detta som ett slags förmyndarmentalitet.
Jag kan naturligtvis inte råda över folks känsla av det,
men jag tycker att man måste vara så pass nykter att
man konstaterar att det inte minst i sociala samman-
hang dyker upp en del problem. Det gäller alla föräld-
rar. Men alla föräldrar har inte att vara med i beslut
eller att fatta beslut om val av skolform, för det gäller
bara nämnda grupp föräldrar. Jag protesterar alltså
mot gjorda påstående.