Fru talman! Vi tycks prata förbi varandra i den här
frågan. Jag delar Conny Sandholms uppfattning att vi
inte befinner oss särskilt långt ifrån varandra. Men
med den plädering som Conny Sandholm har gjort här
förstår jag inte varför Folkpartiet reserverat sig endast
när det gäller valet inom skolformen och varför man
stöder förslaget att det skall vara en försöksverksam-
het. Det är det ena problemet jag har när det gäller att
förstå Folkpartiet.
Det andra är följande. Jag har stor respekt för för-
äldrars engagemang. Jag tycker att det är riktigt att
man slåss för föräldrarnas sak. Men jag förstår inte
motståndet mot att för barnens bästa ha en reservation
eller en utgång.
Vi vet att de stentuffa reglerna vid den flexibla
skolstarten har varit besvärliga därför att det dyker
upp barn som behöver vänta ett år till, men inte längre
får det.
Jag vet inte något fall där man skulle behöva an-
vända den brasklapp som arbetsgruppen, som sysslat
med de här frågorna, föreslog. Men jag vill inte ham-
na i den situationen att det dyker upp ett fall där skol-
huvudmannen tvingas gå in och göra ett omhänderta-
gande när det är uppenbart - och det är väldigt tuffa
skrivningar här - att ett barn inte klarar av den vanliga
grundskolan.
Det är inte heller så att kommunerna kan slarva
och skriva in en massa barn i särskolan i onödan.
Definitionen av vem som skall gå i särskolan är gans-
ka klar.
Jag förstår alltså inte Folkpartiet. Jag begriper inte
varför ni röstar för en försöksverksamhet om ni är så
övertygade om att man borde ha principen direkt.