Fru talman! Jag vill bara påpeka att våra skriv-
ningar är mycket restriktiva. Det handlar om mycket
speciella fall. Den utredning som har lagt fram det här
förslaget - utredningen gjordes utifrån den diskussion
vi hade för ett par år sedan - understryker att det inte
får råda någon tvekan om att barnet inte klarar av
skolgång i grundskolan. Man försöker alltså vara
mycket tydlig.
Det handlar inte om att bara tycka till eller anta att
det inte går. Men det finns situationer när skolans
professionella ändå är helt övertygade om att barnet
inte klarar av skolgången i grundskolan eller då "det
visar sig", som vi formulerar det i vår reservation, att
barnet inte klarar av skolgången där. Då måste det
finnas möjlighet att fatta beslut om att byta skolform.
Torgny Danielsson slog fast att vi är duktiga på de
här sakerna i Sverige och att man i internationella
sammanhang understryker att det bästa för funktions-
hindrade elever är att gå i den vanliga skolan. Jag
tänker inte invända mot det - det ligger mycket i de
påståendena. Men jag vill ändå att det skall sägas i
den här debatten att särskolan som vi har i Sverige
innehåller kvaliteter som kanske är ett av skälen till
att vi är ett av de länder som lyckas bäst med att nå
goda resultat för de här eleverna. Det finns väldigt
mycket kompetens, väldigt mycket specialpedagogik
för elever som annars absolut inte skulle klara sig så
bra i samhället som de gör i dag.
Jag tycker att detta skall sägas i den här debatten.
Om föräldrarna ibland har känt sig kränkta av den
politiska debatten, när vi undrar över hur vi skall ta
ställning, så känner sig också många som arbetar
inom särskolan ifrågasatta av motsvarande debatt.