Fru talman! Den här delen av debatten handlar
främst om finansutskottets betänkande om
budgeteffekterna av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen. Men det handlar också om
utskottets yttrande till utrikesutskottet över själva
medlemskapspropositionen.
Låt mig först ta upp den senare frågan, dvs.
yttrandet till utrikesutskottet. Man kan konstatera att
det föreligger en samsyn i finansutskottet när det
gäller själva anslutningspropositionen. Det finns bara
avvikande meningar från Moderaterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Jag tänkte ta upp några saker ur yttrandet. Jag tror
nämligen att det är ganska väsentligt att de
konstateranden som görs i yttrandet förs fram, med
tanke på de påståenden som emellanåt görs i debatten
kring Sveriges anslutning till den europeiska unionen.
I finansutskottets yttrande understryks att det
enligt utskottets mening är angeläget att uppnå en
monetär stabilitet. På det sättet tryggar man tillväxten
och en ökad sysselsättning. För oss i Sverige, som så
hårdhänt har fått uppleva vad en monetär turbulens
innebär, är det naturligtvis ett ganska självklart
uttalande.
Utskottet förutsätter också, vilket har påpekats
förut i debatten, att det konvergensprogram som
regeringen skall utarbeta för Sveriges del kommer att
offentliggöras. Det skall redovisas för riksdagen, och
därmed kan det också behandlas av riksdagen.
Utskottet säger vidare att det finns frågetecken
kring den europeiska monetära unionen. Det har dykt
upp sådana frågetecken under senare år. Det gäller
framför allt starten av fas 3. Det konstaterande som
utskottet gör är viktigt: Sverige blir inte automatiskt
medlem i den slutliga valutaunionen enbart för att
riksdagen snart ratificerar medlemskapet i EU.
Sverige har nämligen i förhandlingarna anmält, och
också till protokollet fått noterat, att riksdagen har det
slutliga avgörandet. Ett deltagande i fas 3 av EMU
ligger således helt i riksdagens händer, om Sverige i
övrigt uppfyller inträdeskraven.
Det kanske är viktigt att påpeka att ett beslut om
ett eventuellt deltagande i den tredje fasen måste
föregås av en grundlig analys av hur Sveriges
ekonomi kommer att påverkas av en gemensam
valuta. Utskottet säger också att det är av största vikt
att veta hur den inverkar på arbetsmarknaden och på
våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten.
Med dessa uttalanden kommer utskottet fram till
slutsatsen att Sverige skall ansluta sig till den
europeiska unionen.
Fru talman! Jag går då över till den andra delen i
den här debatten som handlar om budgeteffekterna.
I finansutskottets betänkande nr 5 behandlas
principerna för budgeteringen, redovisningen och
revisionen. Om detta råder inga som helst delade
meningar i utskottet. Likaså tillstyrks förslaget
beträffande Sveriges åtagande i den europeiska
investeringsbanken.
Det är först när det handlar om principen för
finansieringen av avgiften till Europeiska unionen
som det råder delade meningar i utskottet. Vi har nyss
fått höra en del av de avvikande uppfattningarna.
Det är viktigt att påpeka en sak. Den
socialdemokratiska regeringen valde att före
folkomröstningen redovisa vad ett medlemskap i EU
kommer att kosta och också hur den kostnaden skall
finansieras. Svenska folket fick med andra ord raka
och klara besked före omröstningen. Enligt min
mening är det viktigt att framhålla detta faktum.
Besked gavs före folkomröstningen.
I den proposition som regeringen lade fram sade
man klart att medlemskapet skall finansieras enligt
vissa principer. Man angav fem principer.
För det första handlar det om att effekterna skall
finansieras fullt ut och att de inte får leda till ett ökat
upplåningsbehov.
För det andra säger man att statens utgifter för
administrationen inte får öka på grund av
medlemskapet.
För det tredje: Om EU:s budgetmyndigheter fattar
beslut som innebär totalt ökade utgifter skall dessa
finansieras med redan anvisade medel inom i första
hand berörda departementsområden.
För det fjärde skall de nationella åtaganden som
krävs för att få bidrag från gemenskapsbudgeten
finansieras med redan anvisade medel inom de
departementsområden dit stödet är riktat.
För det femte skall varje svenskt utgiftsområde
som berörs av EU-samarbetet bidra till finansieringen
i proportion till områdets andel av avgiften.
Som har framgått av debatten hittills råder delade
meningar om de sista punkterna.
Det framhålls också i propositionen, vilket är
viktigt, att den sociala sektorn inte bör drabbas av
finansieringen av EU-avgiften. Det har också
regeringen levt upp till i den särskilda proposition
som har inlämnats till riksdagen.
De riktlinjer som jag har redovisat här visar att det
är fråga om klara och tydliga besked och att dessa
riktlinjer också är mycket rimliga. De bygger på en
uppfattning som är mycket självklar för oss
socialdemokrater, nämligen att det i alla sådana här
sammanhang skall förekomma en rättvis fördelning.
I och med att man presenterade förslaget före
folkomröstningen behövde heller ingen sväva i
ovisshet före folkomröstningen om hur den här
avgiften så småningom skulle komma att betalas. Det
tycker jag är viktigt. Det är så det skall gå till i ett
öppet och demokratiskt samhälle.
Beskeden från de tidigare regeringspartierna var
dock i detta sammanhang allt annat än klara och
tydliga. Från det hållet sade man ganska vagt att
avgiften skulle finansieras över budgeten. Vi har hört
samma sak nu i kammaren. Enligt min mening är det
inte bara slappt att uttrycka sig på det sättet. Det är
också oansvarigt, med tanke på det skick som våra
statsfinanser befinner sig i. I ett sådant läge räcker det
inte med svepande och suddiga besked.
Med hänsyn till den erfarenhet av regeringsarbete
som Mats Odell har borde han förstå att det behövs
litet mer av kameralt tänkande. Det skulle inte skada,
med tanke på den stora statsskuld som vi har.
I de motioner som har lämnats in gör de tidigare
regeringspartierna ett stort nummer av att
socialdemokraterna vill öronmärka vissa inkomster
till vissa utgifter.
Som framgår av utskottets betänkande är det inte
relevant att tala om en specialdestinering av avgiften.
Utskottet understryker principen om att ökade
utgiftskrav inte får leda till en ökad upplåning, utan de
utgifterna skall finansieras fullt ut genom en
kombination av utgiftsminskningar och
inkomstförstärkningar. Man säger att det är en god
princip som helt överensstämmer med de
budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen vid ett flertal
tillfällen har ställt sig bakom. Det framgår också av
Centerpartiets motion att de har missuppfattat
propositionen när de talar om tak för nationella
ambitioner och bestraffningar gentemot vissa grupper
i samhället.
Sammanfattningsvis går det att konstatera att det
framgår av motionerna och reservationerna att de
borgerliga partierna har tagit intryck av utskottets
argumentering. I reservationen har talet om
öronmärkning tonats ned.
Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
hemställan i betänkande 5.