Fru talman! De här frågorna är väldigt svåra, så-
som många har framhållit. Jag tycker att det är viktigt
att vi respekterar varandras åsikter och ståndpunkter.
Jag har en liten fråga till Inger Segelström om
detta med gemensam vårdnad mot en förälders vilja.
Regeringen säger själv att man inte tror att det kom-
mer att bli speciellt annorlunda än vad det är i dag
med de nuvarande reglerna. En utomstående som
sätter sig och läser de sidor i lagutskottets betänkande
där man kommer fram till att man skall stödja rege-
ringen skulle innan han kom fram dit lika väl kunna
tro att utskottet tänkte avstyrka propositionen i den
här delen.
När det gäller socialutskottets yttrande, som Inger
Segelström använder som argument för gemensam
vårdnad mot en förälders vilja, tycker jag att Inger
Segelström har tolkat yttrandet medan vi har läst vad
socialutskottet har skrivit. Jag återger bara en liten bit,
eftersom jag inte har så lång tid på mig: "Ur barnets
perspektiv är det då viktigare att ha en bra kontakt
med både sin mor och far och att slippa konflikter
mellan föräldrarna än att föräldrarna har gemensam
vårdnad." Dessförinnan har man inte pratat om våld
och sådant, utan man har pratat om en oenighet som
är väldigt djup.
Min fråga är: Blir då inte det man håller på att gö-
ra bara en symbolhandling? Även ert förslag i utskot-
tets betänkande, som vi tycker är bra, är ju omgärdat
av väldigt många "om" och "men" i fråga om när det
skall kunna bli gemensam vårdnad mot en förälders
vilja. Då blir det för mig bara en symbolhandling.
Sedan har jag ytterligare en fråga till Inger Segel-
ström. Vad är det för skillnad mellan att socialnämn-
den respektive tingsrätten kan godkänna eller under-
känna ett avtal? Det är ju ingen skillnad för föräldrar-
na. Är det då inte bättre att föräldrarna får stå för
detta helt och hållet, om man nu inte vill att de skall
gå till domstol?