Fru talman! Jag skulle kunna hålla ett långt anfö-
rande om hur det känns som mamma att se sina söner
varannan lördag sitta i köksfönstret en timme innan
avtalat och vänta på att pappas bil ska dyka upp på
parkeringsplatsen. Jag har sett deras besvikelse när
pappa en kvart efter det han skulle ha varit där ringer
och säger att han kommer om ett par timmar. Och när
de timmarna gått ringer han och säger att han kommer
i morgon. Och dagen därpå ringer han och säger: Jag
kommer inte alls.
Varannan helg satt de där, tysta, bleka och allvar-
liga med sina små väskor med snuttefiltar och fotbol-
len under armen. Varannan helg delade jag deras
smärta och sorg. Varannan helg fick jag lägga band på
mig och inte säga vad jag tyckte. Varannan helg fick
jag trösta dem, ursäkta deras pappa och förklara att
han hade mycket att göra. För det var inte deras
skilsmässa, det var min. Det var jag som valt att inte
leva med deras pappa, inte de. Men efter några år
hade de också tagit ut en mental skilsmässa från sin
pappa. De orkade inte med hans umgängesvägran.
Det var inte de som vägrade, det var deras pappa. Det
var inte deras mamma som vägrade, det var deras
pappa.
Mina söners och andra skilsmässobarns sorg berör
regeringen nästan inte med ett ord. Regeringen anser
att man inte kan tvinga fram umgänge. Det behövs
inga påtryckningar, säger regeringen. Jag skulle öns-
kat att regeringen frågat alla dessa barn som varannan
helg sitter och väntar på sin pappa om de hade önskat
att regeringen utfärdat påtryckningar. Jag är överty-
gad om att svaret skulle ha blivit ja.
Fru talman! Innan jag går vidare vill jag litet grand
kommentera Yvonne Ruwaidas världsbild. Yvonne
Ruwaida anser att hon har en annan världsbild än vad
Vänsterpartiet har, eftersom vi inte tar hänsyn till de
män som misshandlas av kvinnor.
6 875 män misshandlades 1996. 319 av dem miss-
handlades av kvinnor, ca 4 %. 4 071 kvinnor miss-
handlades 1996. 3 516 av dem misshandlades av män,
dvs. 86 %. Detta kan Yvonne Ruwaida lägga till sin
världsbild.
Fru talman! Jag var Vänsterpartiets representant i
den parlamentariska utredning som skulle arbeta fram
ett förslag om nytt underhållsstöd. Bakgrunden till
utredningen var att samhället varje år förskotterade
bidragsförskott på ca 4 miljarder till barn till ensam-
stående föräldrar, de flesta kvinnor. Bidragsförskottet
är, enligt Vänsterpartiet, en av de viktigaste reformer
som gjorts för kvinnors oberoende. Genom den höga
kostnaden var reformen i fara. När vi samtidigt får
siffror som visar att samhället endast får tillbaka en
miljard, dvs. 25 %, måste någonting göras.
Syftet från vår sida var att se till att bidragsför-
skottet skulle leva vidare och att återbetalningsfre-
kvensen skulle höjas. I förlängningen innebar detta att
de återbetalningsskyldiga skulle tvingas ta större del
av det ekonomiska ansvaret för sina barn. Då är det
självklart att vi samtidigt måste behandla frågor som
umgängesavdrag och umgängesresor. Detta drev
också Vänsterpartiet i den parlamentariska utredning-
en.
Av ekonomiska skäl ansåg regeringen att man
först måste göra förändringar i undershållsstödet och
utlovade att frågan om umgängesavdrag och umgäng-
esresor skulle lösas med högsta prioritet. Vi accepte-
rade det. Med facit i hand är det bara att erkänna att
det tog längre tid att komma med förslag till lösningar
än vad som är acceptabelt - allra helst då det nya
underhållsstödet går back med en miljard.
När så regeringen, efter att ha haft så lång tid på
sig, kom med förslag till lösningar vad gäller um-
gängesavdrag och umgängesresor måste jag säga att
jag blev gruvligt besviken. Vad gäller umgängesav-
dragen föreslår regeringen att ett sådant får göras när
umgängesföräldern haft barnet hos sig i fem samman-
hängande dygn eller i sex dygn under en kalendermå-
nad.
Så långt skulle jag kunna ställa upp på förslaget.
Men när regeringen vidhåller att dygnsberäkningen
skall ske från kl. 00.00 till 24.00, anser jag att det är
fullständigt barockt och definitivt inte i överensstäm-
melse med hur den moderna umgängesföräldern träf-
far sitt barn. Jag känner inte till någon pappa som
rusar in i sin före detta frus eller sambos hem mitt i
natten, rycker upp barnen ur sängarna och lämnar
tillbaka dem mitt i natten ett par dygn senare. En
sådan umgängesförälder skulle säkert bli anmäld till
socialtjänsten.
De umgängesföräldrar som jag har talat med, alla
män, hämtar sina barn på dagis på fredag vid femtiden
och lämnar dem förmodligen till mamma på söndag
klockan fem. Varje normal människa skulle räkna det
som två dygn. Men sett ur utskottsmajoritetens syn-
punkt är det ett dygn - från lördag kl. 00.00 till lördag
kl. 24.00. Den andra tiden räknas inte. Normalt um-
gänge är också varannan helg. Med utskottsmajorite-
tens sätt att räkna ger det två dygn i månaden. Om
pappan bor i närheten och kan träffa sina barn under
veckan får han inte tillgodoräkna sig någon tid alls.
Självklart är det bäst om föräldrarna kan komma
överens och att de kan samarbeta. Det är det som är
bäst för barnet. Men det kommer alltid att finnas
föräldrar som inte kan samarbeta.
Lagutskottet skriver i sitt betänkande att frågan
om umgängesavdrag kan vålla konflikter och minska
samarbetsviljan mellan föräldrarna. Utskottet säger
vidare att man inte är säker på att Vänsterpartiets
förslag, att räkna 24 timmar som ett dygn, oavsett
vilken tid dygnet startar, skulle leda till mer var-
dagsumgänge. Det är inte jag heller, men jag är där-
emot helt övertygad om att det är mer rättvist och att
det definitivt skulle leda till färre konflikter och öka
samarbetsviljan hos föräldrarna. Detta vågar jag påstå
efter alla de samtal jag haft i just denna fråga. Um-
gängesföräldrarna upplever kalenderdygnsberäkning-
en som djupt orättvis, och just därför skapar den
konflikter.
Fru talman! Ett annat bekymmer för både föräldrar
och barn är om en av föräldrarna av en eller annan
orsak flyttar. Regeringen föreslår att båda föräldrarna
skall vara med och dela på reskostnaderna i dessa fall.
Återigen är det bra att regeringen betonar föräldrarnas
ansvar för att barnen skall få träffa båda sina föräld-
rar. Men vad gör utskottsmajoriteten med de föräldrar
som inte har ekonomisk förmåga att betala sin del av
reskostnaderna? Det är som om alla föräldrar vore
stadda vid kassa och att de av ren snålhet inte har
betalat reskostnaderna tidigare. Jag vet att så inte
alltid är fallet.
Utskottet beskriver i betänkandet mycket insikts-
fullt alla de kostnader som kan vara förenade med att
utöva umgänge på distans. Det handlar om kostnader
för resa för barnen eller, om barnen är små, kostnader
för både resa och övernattningar. Man säger t.o.m. att
kostnaderna kan vara så höga att de hindrar barnet
från att umgås med den särlevande föräldern.
Den slutsats som regeringen och utskottet drar är
att man löser problemet med att räkna kvotdelar: låg
inkomst - lågt antal kvotdelar, hög inkomst - högt
antal kvotdelar. Men fortfarande skall reskostnaden
på t.ex. 1 000 kr delas mellan föräldrarna.
Om en umgängesförälder lever precis på socialbi-
dragsnormen eller strax över blir även en enda liten
ynka kvotdel fullständigt oöverstiglig. Visserligen kan
denna förälder söka bistånd enligt 6 § socialtjänstla-
gen, men genom den lagändring som trädde i kraft
1 januari 1998 kan inte svaret, om det blir nej, över-
klagas.
Varför skall fattigas barn inte ha rätt att träffa sina
föräldrar? Utskottsmajoriteten har ett svar även på
detta. Ibland kan man fördela reskostnaderna på ett
annat sätt än genom den föreslagna kvotdelningen,
säger man. Man skriver på s. 51: "Utrymme bör så-
lunda finnas för att ta hänsyn även till annat än föräld-
rarnas ekonomiska förhållanden, även om det innebär
att barnets intresse av att träffa en förälder i vissa fall
får underordnas andra intressen."
Liknande skrivningar finns, kan jag upplysa kam-
marens ledamöter om, i utlänningslagen där man
säger att barnets bästa ibland får underordnas samhäl-
lets intressen.
Vänsterpartiets stöd för barnkonventionen har
ifrågasätts. Man har menat att vi inte stöder barnens
rätt till båda deras föräldrar. Jag skulle vilja att de
representanter för utskottsmajoriteten som är ansvari-
ga för de här frågorna besvarar min fråga: Vad menas
med att barnets önskan att få träffa en av sina föräld-
rar i vissa fall får underordnas andra intressen? Är
inte detta i strid med barnkonventionen, där vi säger
att alla barn skall ha rätt att träffa sina föräldrar?
Vilka är dessa intressen?
Fru talman! Jag står bakom alla Vänsterpartiets re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag endast
bifall till reservation 26, mom. 34 och reservation 28,
mom. 36.
Jag vill också tala om att vi kommer att stödja
Folkpartiets reservation 37.
I detta anförande instämde Tanja Linderborg (v).