Fru talman! Folkpartiet står oreserverat bakom
principen att barnets bästa skall sättas i främsta rum-
met och står därför bakom propositionens föreslagna
nya portalparagraf om att barnets bästa skall vara
avgörande i alla frågor som rör vårdnad, boende och
umgänge. Den principen får dock inte innebära det
som allmänt sätt är bra för barn utan vad som i det
enskilda fallet är bäst för just det barnet. Här anser vi
att det råder oklarhet i en rad av regeringens förslag.
Alla relationsproblem kan inte lösas genom lag-
stiftning. Det allra mesta måste lösas människor
emellan. Alltför sällan tas dock barnens rätt till vara,
eftersom de oftast inte har någon talan, och man frå-
gar inte heller efter deras önskningar. Därför måste
det finnas en lagstiftning som skyddar och tillvaratar
den mest utsattes rätt, nämligen barnets. Med ut-
gångspunkt från just detta har vi lagt fram förslagen i
vår motion, som tyvärr inte har lett till ändringar, utan
vi har nödgats avlämna ett stort antal reservationer.
Fru talman! Innan jag går in på våra förslag vill
jag dock konstatera att vi har fått gehör för ett av våra
yrkanden, nämligen att ett helhetsgrepp måste tas när
det gäller föräldrarnas ekonomiska förpliktelser gen-
temot barnen. Vi har redan tidigare i samband med att
riksdagen fattade beslut om nya regler för under-
hållsbidrag fört fram att en helhetssyn måste införas
när det gäller de olika bidragen och kostnaderna.
Detta tillgodoses nu genom ett tillkännagivande. Sig-
ge Godin kommer senare att närmare gå in på denna
fråga.
En annan fråga som kommer att beröras senare av
Bengt Harding Olson är det som jag nämnde inled-
ningsvis, att det finns många oklarheter i regeringens
proposition vad gäller barnets bästa m.fl. olika be-
grepp som kan tolkas olika.
Fru talman! Jag vill nu beröra en del av Folkpar-
tiets förslag. Gemensam vårdnad är för oss en själv-
klarhet, och vi anser att det är bra att regeringen före-
slår att detta skall vara huvudregeln. Men vi kan inte
förstå varför inte detta skall gälla även ogifta föräld-
rar. De flesta föräldrar, 54 %, är i dag ogifta vid bar-
nets födelse. Därför måste också huvudregeln för
barnens skull vara gemensam vårdnad även för ogifta
föräldrar. Regeringen framhåller att det finns goda
skäl att överväga denna fråga och att den skall bere-
das vidare i Justitiedepartementet. Den här frågan har
varit aktuell under lång tid.
Även om vår uppfattning är att det nu är dags att
införa automatisk gemensam vårdnad även för ogifta,
motsätter vi oss inte i dag att regeringen ytterligare
belyser frågan. Men det är under förutsättning att
regeringen snarast återkommer med förslag till riks-
dagen.
Enligt Folkpartiets uppfattning är det viktigt för
barnet att en uttrycklig bestämmelse införs om att den
vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med
ensam får besluta i de frågor som gäller den dagliga
omsorgen om barnet. Detta är visserligen gällande rätt
utan någon direkt lagregel, men vi menar dels att det
är viktigt att klara ut gränserna för den ena förälderns
ensambeslutanderätt vid gemensam vårdnad, dels att
det är viktigt att en sådan fråga går att läsa ut av lag-
texten.
Barnets faktiska boende är av mycket stor betydel-
se för alla parter, och vi menar att den frågan som
huvudregel måste lösas såväl i föräldrarnas avtal, som
skall godkännas av socialnämnden, som i tingsrättens
eventuella beslut. Därför behöver lagtexten komplet-
teras med en sådan huvudregel. Det måste klart fram-
gå var barnet faktiskt bor, för att man skall kunna
förhindra stridigheter på denna punkt och undanröja
problem för det enskilda barnet.
Fru talman! Det förekommer allt oftare att barn
rövas bort från sin vårdnadshavare och förs till den
andra förälderns hemland. Detta är ett allvarligt över-
grepp på barnet. Enligt utskottets bedömning är det
tillräckligt att man i Regeringskansliet arbetar med att
få till stånd ytterligare internationella överenskom-
melser. Det anförde utskottet när frågan behandlades
hösten 1995, och man vidhåller den uppfattningen nu,
våren 1998, trots att antalet bortrövade barn ökar.
Vi kan inte acceptera sådan passivitet utan anser
att det behövs snabba och kraftfulla åtgärder från
regeringens sida för att få till stånd fler överenskom-
melser med andra länder som kan leda till att barnet
återförs till vårdnadshavaren.
Problem med umgängestrassel eller umgängessa-
botage måste naturligtvis lösas, eftersom ett funge-
rande umgänge nästan alltid är bäst för barnet. Sociala
myndigheter har givetvis det primära ansvaret att bistå
föräldrarna i sådana situationer. I andra hand anser vi
att vårdnadsfrågan eller boendefrågan måste få en
omprövning. Om en förälder utan godtagbara skäl för
sitt handlande motarbetar ett umgänge mellan barnet
och den andra föräldern, kan det vara ett tecken på att
vårdnaden eller boendet kan behöva ändras.
Folkpartiet anser att umgängessabotage måste
straffsanktioneras. I 7 kap. 4 § brottsbalken
straffläggs egenmäktighet med barn. Härmed skyddas
främst en vårdnadshavare från brottsliga handlingar
av en umgängesberättigad förälder eller annan person
som innebär att den rättmätiga vårdnaden inte kan
utövas. Något motsvarande skydd för umgängesbe-
rättigade föräldrar finns inte, ens vid totalt sabotage
av umgängesrätten från vårdnadshavarens sida.
Vi inser naturligtvis att man inte kan straffa fram
en god kontakt med barn. Men vi finner det rimligt,
för barnens skull, att klara fall av umgängessabotage
skall utgöra en form av egenmäktighet med barn och
bör kunna föranleda även en straffrättslig reaktion.
Fru talman! Barn har ett behov av umgänge inte
bara med föräldrarna utan även med andra personer
som står dem nära, särskilt då far- och morföräldrar.
Det är vårdnadshavarens skyldighet att se till att detta
behov tillgodoses. Om vårdnadshavaren inte gör det
är det regeringens uppfattning att det är socialnämn-
dens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till
barnets behov.
Vi delar uppfattningen men vill tillägga att det
måste finnas rätt för nära anhöriga, som far- och mor-
föräldrar, att hos tingsrätten föra talan om umgänge i
de fall socialnämnden inte tar sitt ansvar eller miss-
lyckas. I dag är det endast föräldrar och socialnämn-
den som har talerätt. Enligt Folkpartiets mening bör
talerätten alltså utvidgas till att också omfatta närmas-
te släktingar.
I vissa speciella situationer kan ett umgänge en-
dast komma till stånd med hjälp av en kontaktperson.
I dag förhindras umgänge på grund av att social-
nämnder underlåter att förordna en kontaktperson
eller anser att det är svårt att finna lämpliga personer.
Vi finner detta mycket olyckligt sett utifrån barnens
behov av umgänge med en förälder, och vi anser att
socialnämnderna skall vara skyldiga att utse en kon-
taktperson. Mer arbete måste läggas ned på att finna
lämpliga personer, och vi vill då peka på att kommu-
nerna borde kunna ta kontakt med olika frivilligorga-
nisationer för att hos dem kunna rekrytera lämpliga
personer.
Folkpartiet anser att det finns mycket som talar för
en lagfäst rätt för domstolen att fatta beslut om annan
kontakt än direkt umgänge, t.ex. kontakt genom brev
eller telefonsamtal. Vårdnadstvistutredningen föreslog
detta, och sådan möjlighet finns i Danmark och Fin-
land. Regeringen är inte i detta lagstiftningsärende
beredd att föreslå en lagbestämmelse, eftersom man
anser att det inte finns något underlag i Vård-
nadstvistsutredningen som visar hur den finländska
regleringen har fungerat. Enligt Folkpartiets uppfatt-
ning bör ett sådant underlag tas fram av regeringen i
det arbete som regeringen har aviserat skall påbörjas i
Justitiedepartementet och därefter redovisas för riks-
dagen.
Fru talman! Vi har också ett förslag som gäller
socialnämndernas möjlighet att delegera ett beslut om
godkännande av avtal om vårdnad, boende och um-
gänge. Vi anser att avtalen har en sådan rättsverkan
att det inte bör vara möjligt att delegera besluten.
Vi anser att det behövs särskild kompetens hos de
domare som handlägger ärenden om vårdnad, boende
och umgänge. Därför bör i princip endast ordinarie
domare eller domare som vikarierar på en ordinarie
domartjänst få besluta i denna typ av mål. Vi anser att
regeringen bör lägga fram ett förslag om försöksverk-
samhet med denna inriktning.
Vi är också kritiska till att de interimistiska beslu-
ten ibland fattas utan att beslutsunderlagen är full-
ständiga - detta mot bakgrund av att de interimistiska
besluten ofta verkar styrande på de slutliga besluten.
Med anledning av detta bör yttranden från social-
nämnden regelmässigt inhämtas innan domstolen
fattar beslut. Risken är annars stor att värdefulla upp-
lysningar undanhålls domstolen.
Slutligen, fru talman, vill vi uppmärksamma de
ensamstående frånskilda männens situation. De drab-
bas oftast hårdast och förlorar ofta både föräldrarollen
och anknytningen till familj, släkt och vänner. Män-
nen klarar bevisligen i många fall denna relationskris
mycket dåligt. Ohälsa och missbruksproblem kan
uppstå. Det är också klarlagt att dessa män har en
högre dödlighet än gifta män, bl.a. genom självmord.
Detta drabbar ytterst barnen. Kunskaperna om de
ensamstående fädernas svåra och utsatta situation är
för närvarande otillräcklig. Vi anser att deras situation
måste klarläggas för att lämpliga åtgärder skall kunna
vidtas.
Fru talman! Jag står bakom Folkpartiets samtliga
reservationer men yrkar nu bifall endast till reserva-
tionerna 11 och 16.