Fru talman! Agne Hansson pratar egentligen, låter
det som, om umgängesvägran. Det låter också som att
Agne Hansson säger att det är bra att man kan tvinga
fram umgänge när någon vägrar. Det skulle egentligen
kunna tala för det som jag sade i talarstolen; att Agne
Hansson delar min uppfattning att man skulle kunna
utöva påtryckningar mot de föräldrar som vägrar att
umgås med sina barn.
Om så är fallet tycker jag att det är väldigt posi-
tivt. För det är det som är det stora antalet, alltså de
barn där den ena föräldern vägrar att träffa barnet.
Jag tror också att det är viktigt att man skiljer på
det som vi nu håller på att göra. Vad Agne Hansson
talar sig varm för är det mänskliga umgänget, barnets
rätt till ett mänskligt umgänge. Det stöder vi. Det tror
jag att alla i kammaren vill ha. Men vad vi också
diskuterar är den juridiska bestämmanderätten. Det är
ju det som nu kommer; att den andra föräldern skall få
den juridiska rätten att bestämma över sitt barn.
Jag vill återigen gå in på det här med resorna.
Lagutskottet har inte tagit ställning, säger Agne Hans-
son, Nej, det är alldeles riktigt. Det har kanske inte
lagutskottet gjort. Men jag tycker ändå att det framgår
ganska klart vad lagutskottet menar. Inget hade hind-
rat lagutskottet från att tala om att det anser att denna
fråga borde få en lösning även för de barn där det
finns dåligt med ekonomiska resurser. För det är ju så
att om föräldrarna till de här barnen inte har råd, så
blir det inga resor för barnen.