Fru talman! Först till det här med att få fram båda
föräldrarnas ansvar för att uppfylla sin plikt när det
gäller umgänget. Där är inte det här förslaget heltäck-
ande på något sätt. Men jag tycker ändå att det har
kommit ett steg på vägen. Man kan alltså tvinga fram
det här mot förälderns vilja om föräldern vägrar um-
gänge. Man kan döma ut en sådan plikt, även om det
naturligtvis inte är en bra lösning att tvinga någon.
Den andra frågan gällde de ekonomiska förutsätt-
ningarna. Där är det ju, som Inger Segelström sade, så
att lagutskottet inte har tagit ställning till de formella
reglerna om hur det skall gå till. Vi har bara fattat
beslut om principerna att man också skall ta delat
ansvar när det gäller t.ex. umgängesresor.
Där ligger sedan utformningen av vilket system
det skall vara - tider och annat - på socialförsäk-
ringsutskottet. Det kommer att beredas och tas fram
beslut i särskild ordning såvitt jag kan förstå. I alla
fall har det inte varit utskottets mening att i de delarna
gå in i detalj. Det måste lösas i annat sammanhang.
Det är naturligtvis självklart att när de ekonomiska
förutsättningarna inte finns måste andra förutsättning-
ar ges så att också sådana föräldrar har möjligheter att
umgås med sina barn - båda lika.