Herr talman! Jag har fått ett antal frågor i de tidi-
gare anförandena. Jag hoppas att jag kommer att
kunna besvara de flesta under mitt anförande. Annars
är jag säker på att jag får höra dem igen.
I den nu pågående debatten där skatteutskottet -
det borde kanske egentligen kallas skatte- och väl-
färdsutskottet för att betona det nära sambandet mel-
lan skatt och välfärd - presenterar sitt betänkande om
vissa förmögenhets- och punktskattefrågor kan man
utskilja en skarp skiljelinje i svensk politik. Den går
mellan höger och vänster, mellan mörkblått och röd-
grönt. Den går mellan dem som vill ha ökade klyftor,
mindre välfärd och mindre solidaritet och dem som
vill ha rättvisa, jämlikhet och en bra miljö. Skiljelin-
jen blir extra tydlig när det gäller synen på skatter i
allmänhet och förmögenhetsskatten i synnerhet.
När jag har lyssnat på de borgerliga företrädarna i
denna min första debatt här i riksdagen och läst reser-
vationerna slås jag först och främst av en sak. Det
finns ingen samlad borgerlig syn på förmögenhets-
skatten. Samtliga vill förvisso helt avskaffa förmö-
genhetsskatten, men man är inte alls överens om i
vilken takt det ska ske eller vilka fribelopp som ska
gälla fram till ett avvecklande. Noterbart är att den
borgerliga splittringen i synen på förmögenhetsskat-
ten tidsmässigt sträcker sig över tidpunkten för nästa
ordinarie riksdagsval.
Herr talman! Man undrar vilken linje det är som
gäller om olyckan är framme i september 2002 och en
borgerlig regering utformar budgetpropositionen. Är
det Folkpartiets, Centerpartiets, Kristdemokraternas
eller Moderaternas linje som gäller? Den samordnade
borgerliga skattepolitiken verkar vara långt borta.
Herr talman! De förändringar vi socialdemokrater
genomför tillsammans med Vänsterpartiet och Miljö-
partiet i skatte- och bidragssystemet år 2001 har en
klar rättviseprofil. Det handlar om det nya steget för
att kompensera ytterligare en del av egenavgifterna,
höjt grundavdrag, höjd skiktgräns för statlig skatt,
sänkta procentsatser på fastighetsskatt, höjd realisa-
tionsvinstskatt för boende, skattehöjningar på energi,
höjt fribelopp för förmögenhetsskatt, högre barnbi-
drag och högre bostadstillägg för pensionärer. Alla
dessa förändringar gynnar framför allt låg- och me-
delinkomsttagare. Kvinnor gynnas lika mycket som
män.
Förmögenhetsskatt utgår i dag på den del av den
skattepliktiga förmögenheten som överstiger
900 000 kr. Vid beräkningen av den skattepliktiga
förmögenheten ska fastighet i Sverige tas upp till
taxeringsvärdet. När vi nästa år återgår till det årliga
omräkningsförfarandet i fastighetstaxeringen medför
det att taxeringsvärdena inför 2002 års taxering
kommer att höjas för många fastighetsägare. Om vi
inte gör något åt det skulle bl.a. detta faktum leda till
att ytterligare 200 000 svenskar skulle få betala för-
mögenhetsskatt.
Det har aldrig varit Socialdemokraternas mening
att personer i vanliga inkomstgrupper som bor i egna
hem ska behöva betala en betungande förmögenhets-
skatt. Därför vill vi höja fribeloppet till 1 miljon kro-
nor för ensamstående och 1,5 miljoner kronor för
sambeskattade.
När det gäller den totala skatten på boendet är det
också viktigt att påpeka att det pågår ett arbete med
att utforma en begränsningsregel som ska lindra ef-
fekterna av kraftigt höjda taxeringsvärden för hushåll
med låga inkomster. Den ska vara klar under våren
nästa år och gälla retroaktivt från årsskiftet.
Förmögenhetsskatten uppgick 1998 till 6 miljar-
der kronor. För år 1999 beräknas intäkterna ha ökat
med 2,3 miljarder. Detta beror främst på utvecklingen
på aktiemarknaden. Om vi inte skulle göra de juste-
ringar av fribeloppen i förmögenhetsskatten som jag
tidigare nämnde skulle statskassan nästa år öka sina
inkomster med ytterligare ca 1,8 miljarder. Nu beräk-
nas förmögenhetsskatten för år 2001 inbringa ca 8
miljarder. Det är pengar som tillsammans med andra
skatteintäkter kan användas till vår gemensamma
välfärd.
Låt mig ta ett exempel. I min hemkommun Nora
med lite drygt 10 000 invånare betyder 8 miljarder i
statliga bidrag till kommun- och landstingssektorn att
Nora kommun får 8 miljoner. Det betyder i sin tur att
man kan anställa 25 personer inom t.ex. äldreomsorg
eller skola - undersköterskor och vårdbiträden som
kan innebära skillnaden mellan långtidssjukskriv-
ningar och en möjlighet till återhämtning för alla
anställda inom äldreomsorgen.
Herr talman! Jag vill delvis gå de borgerliga op-
positionspartierna till mötes i deras kritik av förmö-
genhetsbeskattningen. Det finns problem som den är
utformad i dag. Jag kommer dock, föga förvånande,
inte att landa i samma slutsats. Det kan framföras
kritik mot sambeskattningen av förmögenheter utifrån
ett jämställdhetsperspektiv. Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har dock valt att ha
kvar sambeskattningen i budgeten för år 2001 efter-
som det annars skulle öppna för skatteplanering ge-
nom omfördelning av förmögenheter inom hushållen.
Dessutom visar studier att en slopad sambeskattning
mest skulle gynna dem med de största förmögenhe-
terna och inkomsterna.
Den framgångsrika ekonomiska politik som vi so-
cialdemokrater genomfört, under förra mandatperio-
den tillsammans med Centerpartiet och till viss del
Vänsterpartiet och under denna mandatperiod till-
sammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har
bl.a. lett till en snabb tillväxt och värdestegringar på
fastigheter och värdepapper. En negativ konsekvens
av denna utveckling är att många vanliga löntagare
och pensionärer kan få svårt att klara av kombinatio-
nen av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt om
ingenting görs. Därför måste en justering av fribelop-
pen nu ske.
Beskattningen av huvuddelägarskapet av aktier i
företag och beskattningen av arbetande kapital, dvs.
aktier som är noterade på börsens A-lista och all
annan förmögenhet i företag, tillhör också ett av de
områden där vi tvingats skapa särskilda regler. Un-
dantaget för arbetande kapital är utformat för att per-
soner och familjer som skapat eller ärvt företag ska
kunna bo kvar i Sverige utan att drabbas av avsevärt
högre kapitalbeskattning än om de bodde i andra
länder.
Visst finns det en olikformighet här, och det är
inte tillfredsställande. Den förändring som nu föreslås
kommer med all säkerhet inte att vara den sista. Vi
socialdemokrater anser att det finns anledning att se
över utformningen av förmögenhetsskatten även i
framtiden.
Men, herr talman, låt mig vara tydlig. Vi drar inte
samma slutsats som de borgerliga. De ger upp. De
vill inte omfördela. De vill inte utjämna. Så fort de
ser en svårighet eller ett problem säger de: Avskaffa!
Direkt försvinner över 8 miljarder i inkomst till väl-
färden, en inkomst som betalas av de som har en
förmögenhet på över 1 miljon. Vår gemensamma
sektor som först och främst värnar de som har det
allra svårast i vårt samhälle har ett starkt stöd hos
svenska folket, och den behöver ha en solidarisk
finansiering.
Vi socialdemokrater vill ha en förmögenhetsskatt
även fortsättningsvis. Förmögenhetsskatten fördelar
om från dem som har till dem som inte har. Förmö-
genhetsskatten bidrar till ett rättvisare Sverige. För-
mögenhetsskatten utjämnar ekonomiska klyftor. Den
bidrar till att hålla ihop Sverige socialt och ekono-
miskt. Därför är förmögenhetsskatten viktig. Men,
som jag nämnde tidigare, från tid till annan behöver
den säkert ses över.
Herr talman! I ett tillkännagivande 1989 gav riks-
dagen regeringen i uppdrag att ta upp frågan om infö-
rande av en avdragsrätt vid arvbeskattningen för
kostnader för vård och skötsel av gravplats. Efter
remissbehandling av den promemoria som utarbetats
med anledning av tillkännagivandet har regeringen
avstått från att lägga fram ett förslag i frågan. Ut-
skottsmajoriteten delar regeringens bedömning att
kostnaden för gravvård inte har ett lika tydligt sam-
band med dödsfallet som kostnader för bouppteck-
ning och begravning. Remissinstanserna har dess-
utom anfört ett antal argument mot införande av en
avdragsrätt. Kostnaden för gravvård sträcker sig ofta
långt fram i tiden och det är inte osannolikt att det i
många fall kan innebära att kostnaden för skötseln
upphört innan avtalstidens slut.
Dessutom är det tveksamt om de som väljer att
vid dödsfallet anlita någon för att sköta graven ska
favoriseras i jämförelse med de som väljer att sköta
gravvården på egen hand och som kanske senare av
åldersskäl eller liknande tvingas anlita någon annan.
Andra skäl som framförts i remisserna är krånglig
administration och att det borde vara ett ansvar för de
efterlevande att svara för kostnader för gravskötsel.
Herr talman! Låt mig säga några ord om de av-
fallsskattefrågor som propositionen tar upp. Den 1
januari i år trädde lagen om avfallsskatt i kraft - ett
viktigt steg i det mödosamma men mycket viktiga
arbetet med att ställa om Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Syftet med avfallsskatten är att den
tillsammans med andra styrmedel på avfallsområdet
inom en tioårsperiod ska halvera mängden avfall som
deponeras på soptipp.
För att avfallsskatten inte ska bidra till att motver-
ka ett miljömässigt bra omhändertagande av våra
sopor ställer vi socialdemokrater oss bakom regering-
ens förslag till de undantag för avfallsskatt som redo-
visas i propositionen, främst när det gäller behand-
lingen av slam. När jag läser reservationerna och de
särskilda yttrandena i det betänkande som vi behand-
lar i dag, herr talman, noterar jag att det finns splitt-
ring bland de borgerliga partierna även i denna skatte-
fråga. Moderaterna vill avskaffa avfallsskatten. Folk-
partiet däremot vill utvidga skatten till att även gälla
avfall som förbränns. Jag är inte förvånad. Modera-
terna pekar på problem med avfallsskatten och drar
slutsatsen: Avskaffa! Det visar på en uppgivenhet,
och Moderata samlingspartiet rycker med sitt ställ-
ningstagande om avskaffad avfallsskatt ifrån i täten
som riksdagens miljöfarligaste parti.
Herr talman! Jag går från avfallsskatt till skatte-
regler för veteranfordon som också finns uppdukat på
det smörgåsbord som dagens betänkande utgör - eller
kanske är det så här års riktigare att säga julbord. På
den moderata matsedeln finns många rätter som ska
skattebefrias, tydligen även traktorer som är äldre än
30 år. Notan av skrovmålet blir ohyggligt dyr, även
om den här rätten måste betecknas som billig i rela-
tion till de långt över 100 miljarder som den slutgilti-
ga moderata skattesänkarnotan skulle gå på år 2003.
Till följd av ett direktiv från EU finner inte rege-
ringen det möjligt att ha kvar nuvarande skattebefriel-
se på veteranlastbilar. Regeringen föreslår i stället att
lastbilar som är av en årsmodell som är 30 år eller
äldre ska befrias från fordonsskatt endast om de inte
är vägavgiftspliktiga och inte används i yrkesmässig
trafik.
Utskottsmajoriteten ställer sig bakom detta för-
slag. Utskottet har dessutom tidigare avstyrkt tre
moderata motioner om skattebefrielse av traktorer
som är äldre än 30 år med hänvisning till att det ald-
rig har varit tänkt att införa en generell skattebefrielse
för fordon över 30 år. Något nytt har inte tillkommit
som skulle göra det påkallat att nu göra undantag från
denna allmänna regel.
Herr talman! För oss socialdemokrater har en rätt-
vis fördelning alltid varit en av hörnpelarna. Bara
genom omfördelning och väl utbyggd välfärd som ger
trygghet åt alla medborgare kan verklig frigörelse för
alla bli möjlig. Vi har ett gemensamt ansvar för var-
andra.
Det är i detta sammanhang skatterna ska ses. Skatt
handlar om solidaritet. Skatt är en avgift för välfär-
den. Med skatter bidrar var och en efter förmåga till
ett samhälle som garanterar oss ett stöd när vi behö-
ver det.
Herr talman! I betänkandet behandlas ett förslag
från regeringen om ändringar i lagen om vägavgift för
vissa tunga fordon. Förslaget innebär att vägavgifter-
na differentieras efter vilka krav på utsläpp av förore-
ningar som ett fordons motor uppfyller. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Regeringens förslag bygger på ett EG-direktiv rö-
rande avgiftssatser för vägavgifter och ett protokoll
som reglerar avgifternas storlek.
Det har förutsatts att ett ikraftträdande skulle vara
möjligt den 1 januari 2001. En förutsättning är emel-
lertid att alla deltagande länder har meddelat kom-
missionen att deras nationella konstitutionella krav
för ikraftträdandet har uppfyllts.
I går fick vi från Finansdepartementet besked om
att alla länder som deltar i samarbetet inte kan ratifi-
cera protokollet före årsskiftet. Det är också osäkert
när samtliga berörda länder kan ansluta sig. Det före-
slagna ikraftträdandet den 1 januari 2001 bör därför
ändras.
Med detta som bakgrund föreslår jag att ärendet
återförvisas till skatteutskottet för förnyad beredning.