Herr talman! Det var nog litet kryptiskt, Olof
Johansson, att säga att det bara handlar om formen,
inte om substansen. Det är faktiskt så att miljön är
satt på undantag i det regelverk som finns inom den
europeiska unionen. Jag tror att många vet det,
Olof Johansson. Om inskränkningar på grund av
miljöhänsyn och beslut på grund av miljöhänsyn
kolliderar med den fria konkurrensen, med
varornas fria rörlighet, och om detta kan upplevas
som handelshinder, så går det inte. Det är ju så. Jag
tror att det råder stor enighet om att det ser ut på
det sättet.
Det finns vissa paragrafer som man möjligen kan
använda för att testa om det går att göra undantag.
Det har hittills visat sig vara väldigt svårt. Det visar
sig igen att det inte går att använda miljögarantin,
som regeringens företrädare har gjort ett stort
nummer av, när vi och många andra har kritiserat
EU för just dess miljöpolitik. Enskilda länder kan
inte ha högre krav och strängare regler om det kan
uppfattas som stridande mot EU:s gällande regler
eller som handelshinder. Detta är fakta, Olof
Johansson.
Man kan i alla fall diskutera de andra
miljöfrågorna. Olof Johansson har nu suttit som
miljöminister i tre år. Kärnkraften är inte är
avvecklad, och det har inte fattats några beslut.
Öresundsbron utreds, men den vågar man nästan
inte fråga om -- vi skall få höra någonting om den i
eftermiddag, vad det nu blir. Motorvägar byggs
runt om i landet, också i vår storstadsmiljö.
Strandskyddet urholkas och försämras. Industrin
bränner mer fossila bränslen. Hur skall det gå med
de här frågorna, när det inte har hänt någonting fast
Olof Johansson har varit miljöminister? När skall
det då kunna hända någonting?