Fru talman! Om Ny demokrati är det ena eller det
andra på historieområdet kan diskuteras. Det är
nog många som tycker att det är en rätt sorglig
historia.
Det lovades så mycket från Ny demokrati. Man
skulle förändra politiken. Man skulle inte bli ett
vanligt parti. Man skulle framför allt inte ägna sig åt
något fiffel och förhandlande. Men om det är några
som har varit mästare på detta ända in i det sista, så
är det Ny demokrati! Det har varit på ett sätt som
jag aldrig tidigare har upplevt under mina rätt
många år i riksdagen. Det må väl vara. Jag tycker
att det sorgliga är att Ny demokrati har kunnat
spela en roll. Det beror på att regeringspartierna
inte har haft modet att våga satsa mer på ett
samarbete över blockgränserna och därmed göra
Ny demokrati ointressanta.
Harriet Colliander säger att vi skall sätta Sverige i
arbete -- inte Europa. Sverige är en del av Europa,
vare sig vi tycker om det eller inte. Jag har kommit
till den övertygelsen att vi löser våra
sysselsättningsproblem bättre om vi förmår
utarbeta en europeisk strategi i stället för att
försöka fortsätta med den nationella strategin. Jag
grundar detta på mina erfarenheter som
statsminister i slutet av 80-talet, då Sverige gick mot
strömmen. Vi klarade sysselsättningen i motsats till
många andra länder. Men våra
handlingsmarginaler blev mindre och mindre.
Därför är ett av mina tyngsta argument för att
förorda ett medlemskap i den europeiska unionen
att jag är övertygad om att vi löser våra egna
sysselsättningsproblem bättre om vi samarbetar
över nationsgränserna. Kapitalet,
marknadskrafterna, rör sig redan över
nationsgränserna.
Skall politiken vara passiv? Skall vi ständigt komma
i ett underläge? Spela inte ut, Harriet Colliander,
några nationella argument på den punkten, framför
allt inte som Ny demokrati förordar ett
medlemskap.
Jag är fullständigt övertygad om att ni inte löser
sysselsättningsproblemen, varken i Ny demokrati
eller i andra partier, genom att ge aktieägarna
skattesänkningar. Vi hade 1993 en ökning av
aktievärdena med 50 %. Aktieägarnas
förmögenheter har alltså ökat kraftigt. Mitt under
en period när alla andra har fått det mycket sämre
har de fått det väldigt mycket bättre.
Ovanpå detta har aktieägarna på inkomstsidan fått
en total skattefrihet. De betalar inte ens vad
låginkomsttagarna betalar i skatt. Jag är övertygad
om att den insatsen inte alls leder till att företagen
får det bättre, men den leder till ökade ekonomiska
skillnader i Sverige. Jag företräder ett parti som är
för någorlunda stor rättvisa i Sverige och som säger
nej till den formen av skattesänkningar.
(Applåder)