Fru talman! Även om man bortser från de
borgerliga regeringsperioderna och bara ser på
utvecklingen mellan 1950 och fram till 1976 -- alltså
under ett kvarts sekel -- visar det sig att ni
socialdemokrater inte skapade några jobb i privat
sektor. Självfallet har konjunkturerna under den
här perioden gått upp och ner, men faktum är att
den socialdemokratiska politiken har inneburit att
för varje nytt jobb som har tillkommit i privat
sektor har ett jobb försvunnit. Jag sade att vi kunde
leva med detta så länge som den offentliga sektorn
expanderade och ändå klarade vi sysselsättningen,
men nu står vi inför en ny utmaning som kräver ett
trendbrott. Då duger inte den gamla politiken som
inte gav något tillskott av nya jobb.
Ingvar Carlsson säger att han tror att det går att ge
goda villkor för företag, men att man skall ha högre
skatt för företagare. Jag tycker att Kjell-Olof Feldt
har slagit huvudet på spiken när han i sin nya bok
''Rädda välfärdsstaten'' skriver: ''Vi
socialdemokrater har inte utan fog beskyllts för att
önska det omöjliga: rika företag, men fattiga
företagare och företagsägare.'' Den politiken
betecknar Ingvar Carlssons förre finansminister
Kjell-Olof Feldt som omöjlig, och det är dess värre
sanningen. Den politiken är omöjlig.
Om ni inte är beredda att skapa sådana villkor att
företagare och företagsägare är beredda att
tillskjuta kapital också i riskfyllda småföretag,
kommer vi aldrig att få den expansion till stånd som
vi och Socialdemokraterna -- såvitt jag förstår -- är
överens om är nödvändig för att vi skall kunna klara
sysselsättningen fram till sekelskiftet. För att få
fram en halv miljon nya jobb måste vi göra det
möjligt för dem som är beredda att satsa i små
företag att få en lika bra avkastning efter skatt som
man får om man sätter in pengarna på bank eller
placerar dem i statsobligationer. Säger
Socialdemokraterna nej till den politiken, då är det
precis som Kjell-Olof Feldt säger: Den politiken är
omöjlig.
(Applåder)