Fru talman! Bengt Westerberg talar gärna och
vältaligt om välfärd. Det är bra. Men man kan
konstatera att det av er stolta paroll om ett eget rum
på långvården blev en egen säng i korridoren för en
del.
Jag tänkte tala om en annan välfärdsfråga med
Bengt Westerberg. Det gäller jobben. Bengt
Westerberg har talat om företagarna. Jag tänker
tala om löntagarna. Företagen behöver ju sina
löntagare. De behöver ha löntagare som är fria på
jobbet, som kan yttra sig i frågor och utveckla sitt
arbete och sitt företag. För att det skall bli möjligt
krävs också en arbetsrättslig lagstiftning som ger
människor möjlighet till detta.
Vi har ett praktexempel alldeles inpå oss. Det gäller
Kjell-Erik Karlsson på Värö bruk, som nu
lyckligtvis fick tillbaka sitt jobb. Det fanns stor oro
inför om det verkligen skulle gå så. Framför allt
fanns det inte någon lagstiftning som garanterade
honom det.
Det måste vara något fel när människor som tar
ansvar på sitt arbete, påpekar missförhållanden,
använder sina demokratiska fri- och rättigheter och
arbetar politiskt för att få till stånd förändringar
tvingas bort från sina arbeten. Det var vad som
hände med Kjell-Erik Karlsson.
Nu arbetar en kommitté som heter
Arbetsrättskommittén. Den jobbar på en ny och
försämrad arbetsrättslagstiftning. Folkpartiets
representant i denna utredning har förklarat i det
senaste numret av Kommunalarbetaren att
förslagen, som redan finns färdiga, kommer att
undanhållas offentligheten av valtaktiska skäl. Han
säger så här: Det är ingen bra tidpunkt att
presentera förslaget i valrörelsen, för då blir det
svårt att få en seriös diskussion. Centerns ledamot
har sagt samma sak.
De föreslagna förändringarna går i korthet ut på att
det skall bli lättare att sparka anställda som är
obekväma och att arbetsgivaren skall få utökade
möjligheter att välja och vraka bland sina anställda
om det uppstår arbetsbrist. Det skall bli billigare för
arbetsgivare att bryta mot lagar och avtal. Fackets
rätt till centrala medbestämmandeförhandlingar tas
bort. Förhandlingsrätten beträffande
chefstillsättningar tas bort osv. Det är en
systematisk försämring och uppluckring av den
arbetsrättslagstiftning vi har här i landet.
Jag skulle vilja fråga Bengt Westerberg: Är detta i
linje med den liberala politiken? Är det sådana
förslag ni tänker fortsätta att aktivt stödja i en
kommande regering eller i opposition? Eller kan vi
i Vänsterpartiet som motionerar om att just
förstärka arbetsrättslagstiftningen räkna med stöd
från Folkpartiet i dessa frågor?