Fru talman! För drygt en månad sedan fattade
riksdagen beslut om en ny integrationspolitik.
Det svenska samhället präglas i dag av en mång-
fald av kulturer, religioner, språk och livserfarenheter.
Det måste vi alla inse och lära oss att leva med. I dag
kan vi än mindre än tidigare bygga vårt samhälle på
att stänga ute och hålla borta. Det handlar om hur
medmänsklighet och samhällsgemenskap skall över-
leva i en värld där nationsgränserna suddas ut. I fram-
tiden kommer framgångsrika samhällen att vara de
som möter omvärlden och människor från andra kul-
turer med ett öppet sinne, nyfikenhet och kamratskap.
Det är mot den bakgrunden man skall se det beslut
som riksdagen nyligen fattade. Rubriken på regering-
ens proposition, och på det betänkande om proposi-
tionen som riksdagen beslutade om, sammanfattar på
ett bra sätt vad det handlar om: Från invandrarpolitik
till integrationspolitik.
Huvudinriktningen i den nya politiken är att det
endast är under de två första åren, eller i särskilda fall
tre åren, som det skall finnas en speciell politik riktad
mot invandrare som grupp.
Vi måste i ökad utsträckning se till att den generel-
la politiken, den politik som gäller alla medborgare,
också verkligen når invandrarna. Målet för den nya
integrationspolitiken är klart: Rätten till arbete, social
trygghet och ekonomisk rättvisa skall gälla alla, obe-
roende av vilket land man kommer från.
Det har under veckan presenterats två olika under-
sökningar som ger svar på hur vi som bor i Sverige
ser på invandrare.
Den första undersökningen gjordes i Stockholm
och handlar om stockholmarnas attityder till integra-
tion och segregation. Resultatet av undersökningen
visar att drygt åtta av tio stockholmare tycker att det
är bra att det i Stockholm bor människor från många
olika kulturer. Undersökningen bygger på drygt 3 000
telefonintervjuer och genomfördes under november-
december förra året. Nio av tio stockholmare anser att
det är rätt av Stockholms stad att arbeta med ett integ-
rationsprogram, och nästan åtta av tio tror på kommu-
nens möjligheter att skapa ökad integration.
Resultatet bekräftar att insatserna för att motverka
segregation är riktiga och att de har ett starkt stöd hos
befolkningen, sade borgarrådet Lars Rådh i en kom-
mentar med anledning av undersökningen.
Jag tycker att detta visar att ett aktivt politiskt ar-
bete ute i kommunerna med integrationspolitik, ett
arbete som har sin bas i den generella politiken och
som tar ansats i den egna vardagen, ger framgång. Det
är nu viktigt att följa vad som händer runt om i våra
kommuner. Den nya myndigheten, integrationsmyn-
digheten som inrättas i juni, får här en viktig uppgift i
att följa upp, vara pådrivande och kunskapsbas för
andra som arbetar med dessa frågor.
Den andra undersökningen, en SIFO-
undersökning, visade däremot att det i dag är fler än
tidigare som har en negativ inställning till invandrare.
Nu kan alltid den här typen av attitydundersök-
ningar ifrågasättas, bl.a. utifrån det sätt på vilket frå-
gorna formuleras och ställs, vilket urval som används
och just i det här fallet inte minst: Vad menas med
invandrare? Frågor om folks inställning till invandrare
är alltså behäftade med inbyggda oklarheter som
medför att svaren blir ytterst svåra att tolka. Oberoen-
de av detta och av vilka felkällor som ryms i under-
sökningarna måste vi alla vara aktiva i debatten om att
slå vakt om människovärdet och en humanistisk
grundsyn i samhället.
Under senare år med kris i ekonomin och minskad
arbetsmarknad har många människor känt att de inte
behövs i samhället. Detta skapar rädda människor.
Den som blir arbetslös riskerar att känna sig utanför.
För den enskilde innebär arbetslösheten en sämre
livskvalitet och väsentligt mindre möjligheter att
förverkliga sina livsprojekt. Arbetslösheten skapar
inkomstskillnader, oro och ångest. Den stänger män-
niskor ute. Den ökar misstron och vanmakten. Den
ökar klyftorna och orättvisorna. Människors idéer,
erfarenheter och kunnighet tas inte till vara trots att
det finns arbetsuppgifter.
Den främlingsfientlighet som vi ser i dag kan få
grogrund i denna rädsla och maktlöshet. Därför måste
vi på alla plan arbeta med att få människor att känna
tilltro till det svenska samhället. Här är regeringens
resultat när det gäller att få ordning på statens finanser
av väldigt stor betydelse.
Olof Palme sade i en radiointervju för drygt 20 år
sedan: "Den framtid vi kan skönja kommer att föra
med sig mycket av påfrestningar och svårigheter, när
vi svenskar skall anpassa oss till en förändrad verk-
lighet. Men skall vi kunna överleva måste vi lära oss
att leva tillsammans med andra."
Jag tycker att det finns anledning att i dag ta fasta
på dessa ord och inte slå oss till ro. Det handlar om
Sveriges överlevnad som ett öppet samhälle med
trygghet för var och en av oss. Det handlar om hur
medmänsklighet och samhällsgemenskap skall över-
leva i en värld där gränser suddas ut.
Jag möter ofta människor som har synpunkter på
hur flykting- och integrationspolitiken kan göras bätt-
re, och dem tar jag naturligtvis till mig. Men jag mö-
ter även i dessa frågor främlingsfientlighet och en stor
intolerans mot dem som invandrat till Sverige. Jag
kan konstatera att det ofta finns en stor okunskap
bakom som delvis kan förklara inställningen, men
tyvärr även en mycket egoistisk grundsyn.
Socialdemokraterna har alltid slagit vakt om soli-
daritet. Då vi nu har fått känna av svåra ekonomiska
uppoffringar är det än viktigare att vi vågar ta debat-
ten - på arbetsplatser, i fackliga organisationer, på
möten, bland våra vänner - med kunskap och argu-
ment förankrade i grundläggande värderingar om
solidaritet och humanism.
Vi som tror på dessa värden måste höras för att slå
tillbaka mot de högljudda rasisterna. Samhället måste
vara tydligt när det ser yttringar som nazistsymboler,
heil-hälsningar och andra attribut som har sin grund i
nazismen. Du, jag, polisen och skolan - var detta än
förekommer skall vi ingripa. Vi skall inte vara tysta
och låta detta avskum få smutsa ned det demokratiska
och solidariska samhälle som vi har byggt upp.
Jag vill att mina barn och barnbarn skall få växa
upp i ett samhälle där vi alltid har råd med solidaritet
och kan möta varandra med tolerans.