Herr talman! Många talare före mig i dag har talat
om vikten av en god hälso- och sjukvård. Från Folk-
partiet har tidigare Eva Eriksson, Bo Könberg och
Barbro Westerholm tagit upp flera viktiga områden
där vi har förslag.
I mitt anförande kommer jag att ta upp ett ämne
som inte debatteras så ofta, men som utgör en stor
ofta glömd och också dåligt utnyttjad del av sjukvår-
den, nämligen omvårdnaden.
Omvårdnaden av den enskilde patienten är av stor
betydelse för en mänsklig och effektiv sjukvård. På
senare år har en rad forskningsresultat redovisats som
visar på vikten av en fungerande omvårdnad både för
att befrämja tillfrisknandet och för att patienten skall
kunna leva med en kronisk sjukdom och ändå ha en
god livskvalitet.
Prioriteringsutredningen har beskrivit omvårdnad
på följande sätt: "Omvårdnad skall tillgodose all-
mänmänskliga och personliga behov och därvid tillva-
rata individens egna resurser för att bevara eller åter-
vinna optimal hälsa, liksom att tillgodose vård i livets
slutskede. Omvårdnad går som en röd tråd genom all
vård och utgör ett komplement till behandling. Den
kräver engagemang och kunskaper såväl av naturve-
tenskaplig som humanvetenskaplig art". Med stor
säkerhet kan jag påstå att detta inte uppfylls i dag. När
besparingar inom sjukvården görs är det ofta omvård-
naden som minskar. Det sker inte heller speciellt
mycket utbildning på det här området. Ändå finns
både stora mänskliga och ekonomisk vinster att göra
genom att på rätt sätt använda de kunskaper som i dag
finns på området.
Omvårdnad hör inte enbart ihop med sjukdom
utan syftar också till att hjälpa personer att leva med
hög kvalitet trots sjukdom. Det i sin tur kräver kun-
skap om vad den sjuke själv anser vara livskvalitet.
Patienten själv måste göras delaktig i vården och
hänsyn måste tas till patientens egna upplevelser.
Kunskap är som ofta en mycket viktig del. Forsk-
ning har visat att t.ex. måltider i vårdmiljöer kan re-
duceras till att bli en fråga om att patienten får mat i
sig. Hur det sker och när det sker bestäms av vårdap-
paratens rutiner.
För att t.ex. underlätta ätandet för personer med
Parkinsons sjukdom behövs förutom kunskap om det
normala ätandet också kunskap om hur sjukdomen
påverkar förmågan att äta, hand- och armmotorik,
förmågan att tugga och svälja. Utan dessa kunskaper
finns stora risker att patientens måltider blir en pina
och känns som något obehagligt i stället för något
som man ser fram emot. Detta påverkar i högsta grad
en människas livskvalitet och därmed möjligheten att
trots svår sjukdom kunna känna en viss tillfredsstäl-
lelse med livet.
Det behövs en satsning både på ännu mer om-
vårdnadsforskning och på utbildning av all personal
inom hälso- och sjukvården. Omvårdnad handlar inte
bara om svårt sjuka människor utan också om att se
till att friska människor kan behålla hälsan.
Socialstyrelsen har beskrivit allmän och specifik
omvårdnad på följande sätt: "Allmän omvårdnad är
oberoende av sjukdom och medicinsk behandling,
medan specifik omvårdnad är relaterad till och kräver
kunskap inte bara om människans normala funktioner
utan också om den aktuella sjukdomen och dess be-
handling. För att kunna bedöma vad som i den enskil-
da situationen är god omvårdnad krävs relevanta
kunskaper på olika områden: i natur-, samhälls- och
beteendevetenskap samt humaniora. Allmän omvård-
nad utförs av all personal i hälso- och sjukvården.
Specifik omvårdnad kräver speciell kompetens".
För att kunna stärka omvårdnaden måste tydliga
mål anges. Det är en förutsättning för att omvård-
nadskvaliteten skall kunna följas upp och utvärderas.
En god kvalitet på omvårdnaden förutsätter att om-
vårdnadsfrågorna har en central roll i sjukvårdsorga-
nisationen.
På många håll i landet har man inrättat befattning-
ar som vårdutvecklingschefer, ofta disputerade sjuk-
sköterskor, som ingår i sjukhusledningen. Detta kan
vara ett av flera sätt att stärka och utveckla omvård-
naden i det dagliga arbetet i sjukvården.
Herr talman! Omvårdnad kan vara mycket. Det
kan vara att sitta bredvid en sjuk människa och ge
tröst eller bara att smeka en kind. Men det kan också
vara att ta hand om en människa med en svår sjukdom
och att med goda kunskaper om den aktuella sjukdo-
men och den enskilde patientens behov främja till-
frisknande.
Det handlar om att personalens specifika kunskap-
sområden används för att på bästa sätt hjälpa patien-
ten och om att olika yrkesgrupper kompletterar var-
andra till patientens bästa.
Vid strukturförändringar och översyn av hälso-
och sjukvården är det viktigt att både se över vården i
sin helhet och vårdens olika delar var för sig och så
att man inte medvetet eller omedvetet försämrar om-
vårdnaden i dessa sammanhang. Vårdens effektivitet
är beroende av att personal inom de olika kompeten-
sområdena fungerar optimalt inom sina ansvarsområ-
den.
Herr talman! Det är hög tid att ta till vara de kun-
skaper som finns om omvårdnad och att få fram än
mer kunskap för att vi skall få en hälso- och sjukvård
som både är mänsklig och effektiv.