Herr talman! Långsiktigheten i utredningen
sträckte sig från år 1998 till år 2000. Man skulle an-
passa sig till statsbudgeten. Det var det som gällde
och ingenting annat. Hur skall man få en långsiktighet
och en hållbarhet i en sådan politik?
När det sedan gäller förslagen får vi väl hoppas att
de är så bra, eftersom man har fördröjt dem nu snart
ett halvår, och att det kommer någonting vettigt ur
detta. Men då kan man inte försvara skattereformen,
ta bort värnskatten och titta på den problematiken
utifrån så kortsiktiga perspektiv.
Då måste man lyssna på de krafter som vill föra en
social och statlig bostadspolitik och inte på dem som
vill avskaffa den. Det var vad några av Helena Frisks
partikamrater i det närmaste föreslog.