Fru talman! Till den socialdemokratiska
partikongressen i september 1993 hade vi
socialdemokrater från skogslänen väckt en motion
om regionalpolitiken. Kongressmotionen blev en
stor framgång, och vi fick gehör för de flesta av våra
krav.
Under allmänna motionstiden i år följde vi upp
kongressmotionen med ett antal gemensamma
riksdagsmotioner, bl.a. om regionalpolitiken. Det
motionerandet har blivit betydligt mindre
framgångsrikt.
Jag vill här kort peka på två områden.
Till att börja med har vi varnat för de negativa
effekter som avregleringar och bolagiseringar inom
viktiga infrastrukturområden får för den regionala
utvecklingen. Vi har särskilt pekat på riskerna i det
avseendet när det gäller Posten, Televerket och
järnvägsmarknaden. Vi hävdar att sådana
avregleringar och privatiseringar utgör ett reellt hot
mot de befolkningsglesare delarna i vårt land,
speciellt i skogslänen. Regeringen och
utskottsmajoriteten delar inte våra synpunkter,
utan man nöjer sig med att hänvisa till att
myndigheterna får i uppdrag att årligen redovisa
utvecklingen. Att stanna vid detta är naturligtvis
helt otillräckligt. Jag konstaterar dock med
tillfredsställelse att detta också framhålls i den
socialdemokratiska reservationen nr 9.
Den andra frågan som jag vill ta upp är vårt krav på
återbäring av vinstmedel från
vattenkraftsproduktion för regional utveckling.
Det här är ett krav som vi socialdemokrater från
skogslänen många gånger har framfört här i
riskdagen.
Frågan om fördelning av vinsterna från
vattenkraftsproduktion har varit föremål för
utredning av den regionalpolitiska kommittén och
också av en särskild utredningsman. Vi anser att det
nu finns ett reellt underlag för beslut i frågan.
Utskottsmajoriteten gör det lätt för sig. Man
konstaterar endast att riksdagen under en lång följd
av år avslagit motioner av det här slaget, och man
ser ingen anledning till att nu göra någonting annat.
Jag beklagar detta, därför att jag är säker på att ett
genomförande av vårt förslag starkt skulle bidra till
en positiv utveckling i skogslänen. I propositionen
berörs den här frågan inte alls. I den
socialdemokratiska reservationen nr 14 krävs att
riksdagen anmodar regeringen att pröva frågan.
Det är väl dess värre så långt som man kan komma.
Men jag är övertygad om att denna fråga
återkommer.
I en motion som jag väckte med anledning av
propositionen föreslog jag att några församlingar i
Jämtlands län skulle placeras i stödområde 1.
Utskottet har till en del tillmötesgått detta genom
att föreslå att Näs och Häggenås församlingar i
Östersunds kommun och Näskotts församling i
Krokoms kommun skall införas i stödområde 2. Jag
hade naturligtvis helst sett att min motion hade
bifallits i sin helhet, där jag även hade tagit upp
Åre, som Sigge Godin talade om i sitt anförande.
Jag vill ändå uttala min tillfredsställelse över att
utskottet har visat vilja att rätta till
stödområdesindelningen där den uppenbarligen är
felaktig. Då känns det mer meningsfullt att
återkomma i frågan.
Fru talman! Jag har inget eget yrkande.