Herr talman! När jag lyssnade till Lars Moquist
trodde jag att jag hade kommit in på Ny demokratis
partimöte. Sedan återförde Stefan Kihlberg
debatten till vad det gällde, nämligen trafikfrågor.
På en punkt vill jag gärna säga att jag är helt
överens med kommunikationsministern. Efter
denna häftiga debatt kanske det låter konstigt att
man är överens, men jag tänker på hans inledning,
där han säger att detta är en stor och viktig fråga.
På den punkten är vi överens.
Jag förstår att kommunikationsministern på ett
ärligt sätt har tagit allvarligt på denna fråga,
eftersom han har infunnit sig till debatten här i
kammaren. Under hela det här riksdagsåret har vi
diskuterat många stora frågor, men
kommunikationsministern har inte varit här. Vi
socialdemokrater har kanske varit litet irriterade,
men det är krusningar på ytan emot vad de
borgerliga representanterna har varit.
Vi hade en debatt om Postverket, som gällde den
största systemförändring som hittills skett inom
svensk offentlig sektor. Var var Mats Odell då? Inte
satt han här. Vi fick uppgifter om att han satt i
televisionen och diskuterade 071-nummer -- det var
viktigare än att bolagisera posten.
I eftermiddag har vi också upplevt något som vi
aldrig tidigare upplevt: att en minister har varit så
ödmjuk och fjäskat och vädjat till ett politiskt parti,
som Mats Odell har gjort till Ny demokrati. Jag tror
inte ens Bengt Westerberg skulle kunna fjäska
mera för Ny demokrati.
Av Stefan Kihlberg fick vi just höra att det har gått
ut enskilda brev från kommunikationsministern.
Det kan väl inte vara sant? Jobbar ni verkligen så,
då börjar jag bli riktigt orolig.
Kommunikationsministern drog sedan en skrytvals
utan like. Han berättade om vad SJ har blivit. Vi är
överens om att vi har ett mycket bra SJ. Men inte
är det under de knappa tre år som vi har haft Mats
Odell som kommunikationsminister som SJ har
blivit ett av Europas bästa järnvägsföretag, Det har
skett under en mycket längre tid.
Man skulle nästan kunna tro att Mats Odell är den
förste kommunikationsminister som ägnat sig åt
järnvägspolitik. Det är bara att gå tillbaka och se.
Georg Andersson sitter i kammaren. Det var han
som tog fram 1988 års trafikpolitiska program. Inte
ens i våra mörkaste ögonblick kunde vi vid den
tidpunkten tänka oss att en
kommunikationsminister skulle heta Mats Odell.
Inte skall Mats Odell få äran av vad som hände
1988.
Mats Odell tar upp en del exempel. Malmbanan,
säger han, är ett jättefint exempel på hur
konkurrensen drar ner priserna. Då skall man
också betänka att det är 200 miljoner som
Malmbanan icke belastas med när det gäller
fordonskostnader. Det säger Mats Odell ingenting
om. Hur kommer det att bli den dag då man skall
skaffa nya fordon? Det är likadant med
länsjärnvägarna. De har 20 % lägre kostnader, de
har inga fordonskostnader.
Vi vet att det måste anskaffas ny materiel, både
vagnar och lok. Då kommer det att bli annat ljud i
skällan, Mats Odell. Då kan man inte tala om
vinsterna längre.
När man nämner Malmbanan kan man inte låta bli
att säga: Hur är det med materielen? De lok som
går på Malmbanan är alla omoderna. Vagnarna är
nerslitna. Det behövs nya vagnar och lok. Vad är
det som sker i dag inom svensk järnvägsindustri?
Inte ett enda lok är under tillverkning i dag,
knappast på ritborden heller, inga beställningar.
Vad beror det på? Ja, det beror helt enkelt på att
SJ inte har några ambitioner att skaffa lok. SJ vet
inte hur framtiden blir. Det är inte heller några av
de privata operatörerna som vågar, och inte ens har
resurser att beställa, vagnar eller lok.
Därmed måste jag säga -- det är tråkigt att behöva
säga det -- att Mats Odell kommer att gå till
historien som den kommunikationsminister som
lade en död hand över svensk järnvägsindustri. Jag
tror att när folk i framtiden kommer att besöka
Kommunikationsministeriet och titta på raderna av
porträtt av gångna kommunikationsministrar
kommer de säkert att stanna framför Mats Odells
fotografi och säga: Där är han som var
kommunikationsminister i tre år och medverkade
till att lägga en död hand över svensk
järnvägsindustri.