Herr talman! Jag måste säga att det var skönt att vi
hade middagspaus. Det vi fick höra här före
middagen tycker jag överskrider vad man borde få
säga från riksdagens talarstol. Det är märkligt att
kommunikationsministern inte finns här inne nu,
utan har försvunnit ut i regionerna. Det
kommunikationsminister Mats Odell sade ger en
viss förklaring till varför vi i trafikutskottet har
ansett att så många propositioner från
Kommunikationsdepartementet är så ofullständiga.
Vi fick en klar bild av detta genom Mats Odells
framträdande här i kammaren.
Det var en desperat argumentation om
konkurrensens lovsång. Att komma med hotet att
om vi inte här i kammaren fattar beslut som går i
departementets riktning skulle det vara liktydigt
med att svensk järnvägstrafik i princip läggs ned var
både osakligt och osmakligt.
Jag måste också ta litet tid i anspråk för att
kommentera något av det som
kommunikationsministern sade. Han påstod i täckta
ordalag att vi socialdemokrater inte är beredda att
utveckla järnvägstrafiken här i landet. Jag vill
påminna kommunikationsministern om att vi från
socialdemokratiskt håll har vinnlagt oss om att
försöka få en bättre infrastruktur än vad den
borgerliga gruppen i riksdagen har lyckats med. Det
gör vi inte bara för att bygga ut järnvägen, utan
också för att det skall finnas trafik på den. Jag skall
återkomma till varför jag anser att det enda sättet
att klara järnvägstrafiken här i landet är att behålla
monopolet för SJ på stomjärnvägarna.
Herr talman! Det var det. Nu tycker jag att vi
utskottsledamöter skall föra en saklig debatt i
frågan, utan de påhopp och insinuanta påståenden
som vi tidigare hört från talarstolen.
Jag kan dock hålla med kommunikationsministern
om en sak. Han sade att svensk järnvägstrafik, SJ,
nu har utvecklats till att bli ett av de effektivaste och
ledande järnvägsföretagen i Europa. Det är
naturligtvis sant. Det går inte att komma ifrån. Det
var därför Mats Odell nämnde det i sitt anförande,
förstår jag. Det är alltså detta företags
förutsättningar som vi nu på ett eller annat sätt skall
försöka slå sönder.
Jag vill inledningsvis hävda att det är tack vare 1988
års trafikpolitiska beslut, som den
socialdemokratiska regeringen lade förslag till, som
SJ har kunnat utvecklas på detta sätt. När man
genomför en sådan stor omstrukturering av
järnvägsförutsättningarna i landet får det
naturligtvis både positiva och negativa effekter på
verksamheten. Därför har vi i debatter ett antal
gånger hävdat att vi måste leva upp till beslutet i
1988 års trafikpolitiska beslut, nämligen att en
fullständig utvärdering skall göras.
Mats Odell undrade vad vi socialdemokrater har
gjort sedan 1988. Vad har hänt sedan 1988, sade
han. Vi vill påstå att järnvägarna har fått de bästa
förutsättningarna för att klara framtiden även som
ett monopolföretag på stomjärnvägsnätet. Men det
som verkligen har hänt är att de fem år som
riksdagen då beslutade om, har gått. Det betyder att
Sveriges riksdag nu kräver en utvärdering av 1988
års trafikpolitiska beslut. Först därefter kan vi ta
ställning till om det finns möjlighet att gå vidare och
experimentera med svensk järnvägstrafik.
Jag vill, herr talman, kommentera några av
förslagen i propositionen och varför vi
socialdemokrater och andra partigrupperingar i
trafikutskottet också har yrkat avslag på
regeringens förslag. Det redovisas exempelvis inte
vilka kostnader avregleringen för med sig eller
vilken effekt avregleringen får på den totala
samhällsekonomin. Riksdagen har tidigare och vid
ett flertal tillfällen uttalat sig för att ytterligare gods
bör överflyttas från landsvägstransporter till
järnvägstransporter för att vi skall klara de
miljömål vi satt upp. Vi kan då inte agera så att vi
slår sönder förutsättningarna för SJ att bedriva en
meningsfull verksamhet framöver.
Även om kommunikationsministern påstår annat är
SJ utsatt för en stark konkurrens. I ett glest befolkat
land med relativt liten befolkning, långa avstånd osv
finns det inte förutsättningar att utföra konkurrens
på all verksamhet inom varje sektor. Men vi kan
konstatera att SJ:s konkurrens både på gods- och
persontrafiksidan består av resande med lastbilar,
bussar och personbilar. När det gäller godstrafiken
på järnväg, som i stor utsträckning nu är uppbyggd
på systemtågstrafik, vet vi att om vi släpper in andra
operatörer för att ta hand om systemtågstrafiken
förstör vi de möjligheter SJ nu har att klara övrig
godstrafik, den s.k. vagnslasttrafiken. Det är bara
att konstatera att tack vare att SJ nu har en
någotsånär lönsam systemgodstrafik går det att
täcka in kostnader för vagnslasttrafiken. Detta
skulle vara helt omöjligt i den situation som skulle
uppstå vid en avreglering av järnvägstrafiken.
Det framgår av propositionen att det skall inrättas
en ny myndighet som skall handha banfördelningen;
detta trots att regeringen och
kommunikationsministern i propositionen säger att
SJ ändå antagligen kommer att bli en dominerande
operatör på järnvägsmarknaden här i Sverige.
Varför då införa en ny myndighet som skall handha
banfördelningen? Enligt mitt förmenande innebär
detta bara ytterligare byråkrati; det blir definitivt
inte fråga om någon effektivare verksamhet på
järnvägssidan.
En annan frågeställning i propositionen gäller den
rullande materielen. Här sägs det att SJ skall ställa
rullande materiel till sina konkurrenters
förfogande. Jag vill påstå att det inte kan vara
trevligt för eventuellt tänkbara nya operatörer att få
ta hand om SJ:s uttjänta, kanske utrangerade,
materiel och bedriva verksamhet med den. Så även
sett från den sidan är det ett mycket märkligt
förslag, men det allra märkligaste är att denna fråga
ligger för ytterligare utredning.
Eftersom den frågan och ytterligare ett stort antal
frågor ännu inte är klargjorda, finns det alltså
återigen orsak till att yrka avslag på det förslag som
trafikutskottet nu har behandlat.
Utifrån många sådana här argument har
trafikutskottet fått en majoritet som består av
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Ny
demokrati. Den majoriteten ansåg i alla fall när vi
justerade betänkandet att regeringens
avregleringsförslag inte motsvarar de krav som vi
borde kunna ställa på ett tillfredsställande
beslutsunderlag. Därför föreslår vi riksdagen, från
en majoritet i trafikutskottet, att regeringens förslag
till avreglering av järnvägstrafiken avslås.
Vidare har vi sagt från majoriteten att vi är beredda
att öppna för konkurrens på länsjärnvägar osv., i
synnerhet på godssidan. Att konkurrensen redan
finns för persontrafiken vet vi genom den
upphandling som sker av länstrafikhuvudmännen.
Men här skulle det vara möjligt att öppna också för
godstrafiken. Då skulle vi kanske få ett flöde på de
mindre järnvägarna som gjorde att godstrafiken
kunde säkras även i de regionerna.
Herr talman! Jag ser att jag börjar gå litet för långt
över tiden som jag hade anmält mig för, men
orsaken till det är, må jag säga, utfallet som
kommunikationsministern gjorde inledningsvis.
Jag skall nöja mig med den här argumentationen så
länge och vill bara avsluta med att säga att det finns
ett antal reservationer fogade till betänkandet. Jag
hemställer till kammarens ledamöter att nogsamt
läsa reservationerna, för vi socialdemokrater står
fortfarande bakom dem. Men jag skall nu endast
yrka bifall till reservation nr 4 och i övrigt till
utskottets hemställan i de delar där
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Ny
demokrati utgör majoritet eller där utskottet är helt
enigt.