Herr talman! Honnörsordet i regeringens
proposition är avreglering. Det första ordet som
finns i betänkandet är också avreglering.
Avreglering, bort med monopol, fri konkurrens, fri
företagsamhet -- det är faktiskt sådant som känns
som ljuv musik i ett äkta Ny demokrati-hjärta. Men
det har gått litet grand dissonans i detta. Det
framkommer när man hör Kenneth Attefors och
ser den motion som Ny demokrati har väckt.
Man viker undan litet grand och säger att det inte
är så viktigt att avregleringen sker precis nu. Vi
skall inte ta smällarna först. Vi skall låta andra
länder, Luxemburg, England och andra, pröva
först, så att de får ta de ekonomiska smällarna.
Sedan kan vi om några år köra i gång i Sverige.
Jag måste säga, Kenneth Attefors och mina
kamrater i Ny demokrati, att jag faktiskt inte riktigt
känner igen det som vi egentligen startade det här
partiet med. Vi skulle köra en tuff linje. Vi skulle
köra frejdigt. Inte skulle vi dra olika frågor i
långbänk och säga att vi skall utreda.
Självklart skall allt vara seriöst genomgånget innan
vi fattar beslut, så att vi inte bara säger pang och
sedan fattar beslut. Alla förslag som vi skall fatta
beslut om skall vara genomtänkta. Men i det här
fallet finns det ingen anledning att skjuta på
beslutet.
Det känns så främmande för nydemokratiskt
tänkande att allting skall skjutas på framtiden, att
vi skall föra över frågan till en utredning. Det var
egentligen precis det sättet som vi gisslade de andra
324 ledamöterna i den här kammaren för. Vi tyckte
de höll på alltför mycket med taktiska spel, med
långrotande och mycket annat. Vi skulle inte syssla
med det.
Det är litet pinsamt att behöva höra en kds:are, i
egenskap av kommunikationsministern, läsa upp
delar av vårt partiprogram. Det som är pinsamt är
inte att kommunikationsministern läser ur
partiprogrammet, utan att vissa i mitt eget parti
kanske inte kan det här partiprogrammet lika bra
som kommunikationsministern. Det tycker jag är
sorgligt.
Partiprogrammet i all ära, säger Kenneth Attefors,
det kan vi inte alltid hålla oss till. Nu skall vi ha våra
tre ledord. Jag tycker att de är alldeles förträffliga,
nämligen sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn
till andra. Jag tycker att det är alldeles utmärkta
ord.
Det hade egentligen inte varit några problem för
det här partiet att driva de förslag som t.ex.
Kenneth Attefors och många andra vill göra, där vi
går på tvärs med partiprogrammet, om det hade
varit på det sättet att vi inte hade haft något
partiprogram. Vi hade fattat ad hoc-beslut hela
tiden. Så fort det kommit upp en fråga hade vi i
riksdagsgruppen tänkt igenom den och frågat oss:
Vad är sunt förnuft? Sedan hade vi fattat beslut,
antingen det gällt planekonomi, höjda barnbidrag
eller vad det än gällt för någonting. Det kunde ha
varit sunt. Det kunde finnas olika sunda grejer i
detta. Men det är nu så i det här fallet att vi har ett
partiprogram. Det partiprogrammet tycker jag att
vi skall följa.
Det som har blivit fel på sistone är helt enkelt att vi
inte klarar att konfrontera de visioner som finns i
partiprogrammet med verkligheten. När vi skall
fatta olika beslut kommer vi tydligen i konflikt med
vårt partiprogram. Det finns egentligen inte någon
anledning till att vi skall göra det i en sådan här
fråga. Många undrar kanske varför Lars Moquist
har något slags tolkningsföreträde beträffande hur
partiprogrammet ser ut. Det är helt enkelt på det
sättet att jag har varit med och skrivit det här
partiprogrammet. Jag fick ett specialuppdrag, ett
ensamuppdrag, i maj 1992 och lade fram det här
förslaget. Därför tror jag att jag känner till det
ganska bra.
Jag inser också att allting i förslaget om avreglering
naturligtvis inte är perfekt. De små företagen, som
t.ex. BK-Tåg, säger naturligtvis att det är mycket
som kanske inte är så bra. De kan inte konkurrera
på exakt lika villkor med en stor jätte som SJ. Men
de får i vart fall chansen att vara med och
konkurrera. Det är det som det här gäller. De får en
chans att vara med och konkurrera på lika villkor.
Jag tycker att det är ganska befängt att Kenneth
Attefors säger att det är plågsamt att behöva ta tid
till att sitta och lyssna på människor från
företagsvärlden eller enskilda individer som
kommer till honom. Jag tycker att Ny demokrati,
när det var en sådan här fråga som skulle beredas,
skulle ha tagit alla chanser att få den brett belyst.
Vi har fått möjligheter att träffa företrädare för
Kommunikationsdepartementet. I det
sammanhanget var det bara de som har plats i
trafikutskottet, Kenneth Attefors, Max Montalvo
och jag själv, som tyckte att det var idé att komma
och ta del av synpunkterna. När det gällde ett litet
företag som BK-Tåg ansåg man att man egentligen
visste vad BK-Tåg tyckte, så det fanns ingen
anledning att lägga ned tid på en sådan sak.
Jag tycker att det är mycket betänksamt att vi
agerar på det sättet. Jag tycker att alla synpunkter
skall beaktas och skall få föras fram till oss i Ny
demokrati, särskilt när det gäller en fråga som är av
så stor vikt och betydelse som avreglering,
minskade monopol, fri konkurrens, fri
företagsamhet.
Herr talman! Jag skall inte förlänga den här
diskussionen. Jag hade kunnat ta upp en hel del
andra saker i det här sammanhanget, men jag vill
bara avsluta med att yrka bifall till reservationerna
1 och 2 och i övrigt bifall till det utskottet har
framfört. Jag hoppas att mina kolleger i Ny
demokrati stöder mitt förslag.