Herr talman! Först några kommentarer till Mats
Odell. Jag har varit så länge här i riksdagen att jag
varit med om att debattera med ministrar när de
inte har fått igenom sina förslag. Det har varit
givande på många sätt, eftersom de har försökt föra
en saklig debatt. De har inte försökt
inkompetensförklara alla som inte tycker som de
själva. Att göra det tycker jag faktiskt är litet väl
magstarkt.
Mats Odell sade vidare att vi måste ha konkurrens.
Mig veterligt det enda som vi alla här i kammaren
och i övrigt i Sverige måste göra är att dö.
Jag har inte tagit med alla böcker som ministern
räknade upp och framhöll att han hade läst om
detta, men jag har tagit med mig åtminstone en bok,
som har varit ganska väsentlig för oss när vi har
skrivit vår motion. Den har titeln Den svenska
järnvägspolitiken. En kritisk granskning.
Det är bra om folk läser böcker. Det är jättebra. Det
är ännu bättre om man förstår vad man läser. Om
man inte gör det är det egentligen meningslöst att
läsa böcker. Om kommunikationsministern har läst
alla de böcker han nämnde bör han ha förstått den
kritik som finns i de motioner som har väckts med
anledning av den här propositionen.
Jag tycker faktiskt att Kenneth Attefors har varit
duktig som har kunnat stå emot den kritik som han
har fått. Jag har varit i samma situation som
Kenneth Attefors, så jag förstår hur det är när man
springer och jagar människor. Det finns ett annat
ordspråk som skulle kunna användas här, nämligen:
''Mot dumheten kämpar gudarna förgäves.''
Frågan är om inte det är relevant i det här
sammanhanget.
Det är ju en bakåtsträvande politik som förs. På 30-
talet fanns det ett fyrtiotal olika intressenter på
järnvägen. Då kom man på att det inte fungerade.
Man måste gå vidare. Därför bildades SJ för att
man skulle kunna ta till vara stordriftens fördelar.
Det är beklämmande att det är så många
felaktigheter i detta. Jag håller med Jarl Lander om
att det inte har stämt överens på många punkter i de
propostioner vi har fått från regeringen. De har inte
stämt överens med verkligheten. Om man säger att
man vill förändra verksamheten av ideologiska skäl
kan jag förstå det. Det är också märkligt att komma
med påståenden som saknar relevans.
I propositionen sägs att uppdelningen av SJ:s och
Banverkets trafikförsörjning har haft en rad
positiva effekter. Vad grundar man det på? I 1988
års trafikpolitiska beslut sades att detta skulle
utredas. Det har regeringen inte gjort. Det har varit
en stående kritik under den tid som Mats Odell har
varit kommunikationsminister att det inte har
utretts. Det är ett åsidosättande av riksdagens
beslut. Det är ganska allvarligt.
I det trafikpolitiska beslut som fattades sades det
rent och klart ut att man skulle medverka till att
överföra godstrafik från landsväg till järnväg. Det
har inte heller skett. I själva verket har regeringen
varit med om att sabotera möjligheten att föra över
godstrafik till järnväg. År 1991 drog man undan ett
utvecklingsstöd till SJ:s godstrafik på 450 miljoner
kronor. Trots 1988 års trafikpolitiska beslut styr
regeringen över trafik från järnväg till väg.
Det är egentligen avancerat struntprat att säga att
inte järnvägstrafiken utsätts för konkurrens.
Järnvägstrafiken utsätts för konkurrens från olika
transportsystem. I det trafikpolitiska beslutet sades
också att man skulle titta över om det fanns
samordningsvinster att göra. Bil-, buss-, flyg- och
sjöfartstransporter är självfallet konkurrenter till
SJ. De är inte fristående från SJ:s trafikpolitik.
Trots att det finns automatiseringsmöjligheter finns
det begränsningar. Kommunikationsministern sade
själv att 10 % av Sveriges järnvägsnät är
dubbelspårigt. Läser man den här boken ordentligt
kan man se att det skall vara två spår i varje riktning
om det skall det finns möjligheter att konkurrera på
lika villkor. Det skall alltså vara fyrspåriga
järnvägssträckor.
Då kan man ha konkurrens på sträckan Älvsjö--
Flemmingsberg. Den möjligheten finns. Och sedan
kan man fortsätta på sträckan Stockholms central--
Tomteboda. Men däremellan går det inte att
konkurrera. Det stämmer inte överens med vad
kommunikationsministern säger. Jag tror inte att de
som har skrivit den här boken står varken
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Ny
demokrati nära. Jag tror att de kanske undanber sig
den kopplingen. Jag vet inte.
I propositionen skrivs det att SJ i dagsläget har en
alltför svag ekonomisk och finansiell ställning för att
ombildas till ett aktiebolag. Hur kan man då tro att
en avreglering skall förbättra SJ:s ställning? Det
säger man ingenting om. Helt plötsligt konstaterar
man att SJ:s ställning är svag och därför kan man
inte bolagisera. Då borde man ju försöka stärka SJ
i stället. Det gör man ju inte genom att släppa in
privata intressen på järnvägen. Då försämras ju
SJ:s möjligheter. Alla måste kunna hålla med om att
det är mer eller mindre ett statsfinansiellt fiasko.
Sedan skulle malmbanan vara ett exempel på att det
blir bättre med konkurrens. Det är sant att LKAB
driver malmtrafiken billigare. Det är helt riktigt.
Men malmbanan är ju helt unik. Eller menar
kommunikationsministern att malmtransporter
från Kiruna till Narvik med lastbil skulle vara det
konkurrensmedel man skulle använda? Vilka andra
sträckor i Sverige har en ställning som liknar
malmbanans?
Det är avancerat struntprat att tala om att
malmbanan blev så fantastisk och att det blev
billigare och effektivare genom att man släppte över
detta till LKAB. Malmbanan är ju helt unik. Det
finns ingen möjlighet att konkurrera med
lastbilstrafik från Kiruna till Narvik. Vi har stora
problem i dag i Sverige när det gäller bärigheten på
vägarna i inlandet. Jag tror inte att
malmtransporter skulle bidra till att vägnätet i
Norrbotten blir bättre.
Vi menar att det finns en konkurrens från
transporter med lastbil, bussar, bilar och sjöfart på
andra sträckor. Att påstå att gruvnäringen skulle
vara i fara i Kiruna om SJ skulle ha varit kvar är
också märkligt. Jag har inte så stort förtroende för
näringsministern, men jag tror faktiskt att Mats
Odell skulle ha ett samtal med näringsministern om
det verkligen är sanning. De 200 miljoner kronor
som det blev billigare för LKAB är ju en liten
summa i förhållande till vad det kostar att starta en
ny nivå i Kiruna. Så pass mycket känner jag till om
den industrin genom att jag har min bakgrund där.
Riksdagen har på olika sätt slagit fast att det
politiska inflytandet över planeringen av samhällets
infrastruktur bör ökas. Ett sådant ställningstagande
gjordes t.ex. genom att vi fattade beslut om
förslagen i infrastrukturpropositionen, 1990/91:87.
Detta håller vi nu på att gå ifrån.
Vi kan aldrig acceptera att marknadskrafterna i
form av ekonomiska styrmedel skall avgöra
tillgången till den infrastruktur vi alla har bidragit
till att bygga ut genom skatter och politiska beslut.
Herr talman! Med det yrkar jag bifall till hemställan
i betänkandet under mom. 1 och 2 och till min
meningsyttring under mom. 6.