Fru talman! Jag tror inte att det är så i verklighe-
ten, att om man minskar en arbetstagares tid så finns
det genast någon som kan ta över. Så enkelt är det
inte. Jag tror inte att de som har forskat och arbetat
med dessa frågor vill påstå att det är så enkelt. Män-
niskor sliter ut sig - ja. Fråga sjuksköterskor och
andra människor inom den offentliga sektorn varför
de sliter ut sig. En del säger säkert att de vill ha korta-
re arbetstid. Men många säger att de är för få, att de
får jobba för mycket och att de inte hinner ta sina
raster för att äta och slappna av. När de kommer om
morgnarna ska det vara fyra sköterskor, men det finns
två, och därför får de arbeta för fyra.
Detta är ett oerhört stort problem. Och jag talar
om sjuksköterskor. I går kunde vi höra om IT-sektorn
i TV. Man är ängslig för morgondagen.
I långtidsutredningen sägs det att kostnaderna
framöver - jag kommer inte ihåg exakt vilket årtal det
var, men det talades om att det var inom överskådlig
tid - blir 60 % högre därför att vi får allt fler äldre
som ska ha vård och omsorg. Och vi ska få fram
personal som orkar göra detta utomordentligt ange-
lägna och betydelsefulla arbete. Samtidigt ska vi
förkorta arbetstiden. Teoretiskt kan man kanske plus-
sa ihop det på något sätt. Men i verkligheten kommer
det att bli ytterligt svårt. Det är ju ingen illvilja från
oss som inte rakt upp och ned accepterar detta. Men
jag är helt övertygad om att det inte är någon illvilja
från regeringen att säga nej till 35 timmars arbets-
vecka nu. Man ser det som ogörligt. Men ni fortsätter
med detta som lockbete och får väl en del att tro på
det. Men jag tror att alla ska vara nöjda så länge det
inte genomförs, eftersom vi skulle få ett mycket hår-
dare och mer slitsamt samhälle.