Herr talman! Göran Persson gjorde en sådan po-
äng av sin tråkighet att jag återigen kommer att tänka
på Al Gore. Förra gången var det i vår TV-debatt, när
Göran Persson försökte göra gällande att det var han
som uppfann friskolan, ungefär som Al Gore påstod
att han uppfann Internet. Nu var det tråkigheten som
skulle framhävas för att göra politiska vinster.
Från detta ska jag gå över till det som jag tyckte
var det mest intressanta. Det här anförandet visade
klart och tydligt Göran Perssons politiska perspektiv,
och för den delen regeringens. Det är de fackliga
organisationerna som nu åter sätter dagordningen.
Tillsammans med pensionärernas egna organisationer
ska vi diskutera.
Men vart tog människorna vägen, de enskilda
människorna?
Det är organisationerna, pamparna och överheten
som gäller. Det är överheten och det tillbakablickan-
de. Det är 20 år sedan de fackliga organisationerna
hade en sådan ställning som de kan få nu i debatten.
Kommer ni ihåg debatten om löntagarfonderna för 20
år sedan? Det är dit Göran Persson längtar.
Göran Persson sade att man inte kan få både lägre
skatter och bra vård och skola. Han tycker tydligen att
det är bättre som det är, med världsrekord i skatter
och ändå köer i vården och problem i skolan.
Svaret är att det går att både sänka skatten och öka
kvaliteten och ta bort köerna. Det är fullt möjligt,
men det kräver en politisk vilja.
Till skillnad från Göran Persson har jag tagit reda
på vad som hittills hänt med dyslexiskolan i Göte-
borg. Kommunstyrelsen svängde på stadsdelsnämn-
dens beslut efter vår debatt.
Men Göran Persson och jag kan ju inte ha en de-
batt varje gång en friskola får problem därför att
Socialdemokraterna och Vänstern säger nej. Vi måste
se till att det finns en hållbar linje.
Därför menar jag att en av de viktigaste saker som
riksdagen skulle kunna ägna sig åt är att reformera
vården, skolan och omsorgen. LO-Tidningen skrev ju
att de 20 miljarderna inte gav någonting. Skolverket
visade att resurserna till skolan inte har gett bättre
resultat. Bara pengar räcker inte, utan det krävs
grundläggande reformer.
Vi har sagt att det finns tre principer som skulle
kunna grunda en genomgripande reform av de system
som människor i dag är så beroende av men där man
inte har något inflytande att tala om.
För det första ska vi gemensamt var och en efter
förmåga finansiera de tjänster som handlar om att
utjämna risker, exempelvis sjukvården, och som syf-
tar till att skapa lika förutsättningar, som skolan, dvs.
en gemensam finansiering.
För det andra ska vi se till att alla som behöver ut-
nyttja tjänsterna har rätt att välja mellan olika alter-
nativ på egna villkor.
För det tredje ska vi se till att det finns en mång-
fald i utbudet av tjänster. Det måste stimuleras och
det måste accepteras. Det får inte förbjudas.
De här tre punkterna innebär att vi tar till vara det
som ligger i att människorna själva har rätten att
välja, att de får ett inflytande, att de känner mer att de
räcker till - detta tillsammans med lägre skatter.
Det innebär att vi tar till vara den kompetens och
kunskap som personalen har; läkare, sjuksköterskor
och undersköterskor, lärare och speciallärare, som jag
hoppas kan komma till heders. Det är de som har
chansen att forma den sjukvård utan köer och den
skola som ger alla bra kunskaper som Sverige behö-
ver. Men då krävs det reformer, inte bara Persson-
pengar, som egentligen är Andersson-, Pettersson-
och Lundströmpengar. Det krävs att man gör någon-
ting.
Göran Persson! Vill du vara med om den här re-
formen? Är du beredd att ställa upp på de tre princi-
perna, på valfriheten och den gemensamma finansie-
ringen?