Fru talman! Det är naturligtvis bra att Gudrun
Schyman tar upp och diskuterar arbetstiderna. Där-
emot är det mindre bra att hon inte vill bemyndiga
människor att hantera den här frågan. Gudrun Schy-
man väljer fortfarande att styra och ställa, reglera och
lagstifta, bestämma och kontrollera. Hon sade i sitt
anförande, i ett annat sammanhang, att hon såg det
som ett problem med en politisk elit som vill trycka
på människorna beslut. Men det är väl just det som
Gudrun Schyman vill göra.
Vi har de senaste veckorna sett hur stora fackliga
organisationer enats kring ett förslag till arbetstids-
förkortning. Det är ett intressant förslag man för fram,
eftersom det stärker medarbetarnas valfrihet och
möjlighet att bestämma över sin tid. Däri ligger det
intressanta. Att förkorta arbetstiden handlar för
många om livskvalitet. Då kan man lägga mer tid på
sina barn och utveckla sina egna intressen. För det
behövs ett självbestämmande - större kontroll över
arbetstiden, större kontroll över den egna ekonomin.
Därför vill vi medverka till en förändring som gör att
den anställde får bättre möjlighet att själv bestämma
hur man planerar sitt arbete och hur man planerar sin
ledighet.
Det är därför vi också vill sänka skatterna: för att
möjliggöra valfriheten också för människor med små,
vanliga inkomster - möjliggöra att öka konsumtionen
eller att gå ned i arbetstid.
Men, fru talman, problemet är ju att Gudrun
Schyman inte vill öka självbestämmandet. Bakom
den moderna fasaden finns fortfarande en företrädare
för en politik som syftar till att öka statens inflytande
över hur människor lever - över deras inkomster,
över deras valmöjligheter. Det är därför Gudrun
Schyman kräver politiskt styrd förkortning varje
vecka, och det är därför hon ställer upp på regering-
ens maxtaxa.
Ett problem för Gudrun Schyman är att hon ver-
kar vara i stort behov av att få bestämma, så stort att
hon frångår tidigare krav om sex timmars arbetsdag
eller 30 timmar per vecka. I förhandlingar med rege-
ringen har man krävt 35 timmars vecka. Alldeles i
dagarna talade Gudrun Schyman om att det räcker
med en väsentligt mindre avkortning till 39 timmar -
bara hon får vara med och bestämma hur den här
avkortningen ska förläggas. Det ger inte ett särskilt
trovärdigt intryck: att gå med på en hur liten förkort-
ning som helst, bara den är politiskt styrd.
Om nu Gudrun Schyman vill vara en modern fö-
reträdare för en ny vänster är det väl rimligt att hon
också myndigförklarar människorna, slår vakt om
rättvisa och lika möjligheter men faktiskt också låter
människor välja själva och ta ansvar för de val de
själva träffar.