Fru talman! Jag uppskattar att det äntligen är litet
gnista i debatten i kammaren. Det tycker jag är väldigt
trevligt. Jag önskar också att den här debatten hade
kablats ut rakt till det svenska folkets vardagsrum. Det
hade varit väldigt intressant för folk att se folkpartis-
ter, socialdemokrater och moderater klappa om var-
andra efter inläggen, precis som om vi bara hade två
partier i denna kammare: EU-förespråkarna och Mil-
jöpartiet. Jag undrar också hur många som hade känt
igen sig i den diskussion som har varit, speciellt med
tanke på hur många bland svenska folket som har en
helt annan uppfattning. Vi EU-kritiker är inte riktigt
representativa i kammaren. Det finns betydligt fler
kritiker ute i det svenska samhället.
"Skola ursinniga krigsutrustningar och rasande
världskrig allt framgent tillåtas driva sitt vanvettiga
förstörelseverk över en åt våldet prisgiven värld,
vartill tjänar då religiöst nit, intensivt nykterhetsarbe-
te, kulturellt upplysningsarbete m.m.? Absolut ingen-
ting. Skola krigsrustningarna och krigen fortsätta som
hittills, är all förädlingssträvan förspilld möda. Skola
de civiliserad kristna folken mot varandra spela bandi-
ter vart tionde eller tjugonde år, går mänskligheten sin
undergång till mötes."
Detta är hämtat från en liten skrift jag har som
heter Krigsvansinnet. Tyvärr är detta fortfarande
aktuellt. Det har inte hänt så mycket sedan 1917 då
detta skrevs.
Men det finns ljusglimtar. Den internationella va-
penhandeln har faktiskt halverats sedan 1987. Till-
verkningen inom krigsindustrin har minskat drastiskt.
Vi är många som gläds åt det. Men det gör inte
krigsmaterielindustrin, regeringen eller en majoritet i
Sveriges riksdag.
Marknaden krymper. Militärutgifterna minskar
och konkurrensen ökar mellan krigsmaterielföretag
inom och mellan länder. Man vill rädda vad som
räddas kan genom ett internationellt samarbete, spe-
cialisering och ökad export för att kompensera mins-
kade beställningar från de egna försvarsmakterna.
Ja, nu skall man vidta ihärdigare ansträngningar
från myndigheter och regering för att den svenska
krigsmaterielindustrin skall kunna sälja mer vapen i
stället för att låta marknadsekonomin råda och ställa
om krigsmaterielindustrin till civil produktion.
Hur skall då dessa ihärdigare ansträngningar se
ut?
Ja, på flera sätt. Sverige skall närma sig till
WEAG, Western European Armaments Group, under-
lätta för försvarsindustriellt internationellt samarbete
och man skall låta svenska myndigheter och ministrar
stödja industrins vapenexportansträngningar.
En riksdagsmajoritet har tidigare ställt sig bakom
regeringens intentioner att Sverige skall "närma sig
WEAG". Vad är då WEAG?
Jo, målsättningarna för WEAG är att öppna de
nationella försvarsmarknaderna för konkurrens, stärka
Europas teknologiska och industriella bas på försvar-
sområdet och åstadkomma närmare samarbete om
forskning och utveckling.
Försvarsminister Thage G Peterson har enligt en
artikel i DN från den 9 mars sagt i Ekot att Sverige nu
är berett att gå med, vilket enligt artikeln har över-
rumplat UD. Vad är det som gäller? Vad innebär
"närmandet" konkret? Skall vi bli medlemmar i
WEAG, och vad skall vi i så fall använda medlem-
skapet till?
Det är på gång att bildas ett EU-FMV, en gemen-
sam försvarsmaterielmyndighet. Vad tycker regering-
en om detta? Det vore intressant att höra. Vad skall
man säga om det på regeringskonferensen?
Regeringen, Försvarsmakten och Försvarets ma-
terielverk bör enligt en majoritet i denna sal aktivt
verka för att stärka ett ökat samarbete mellan svensk
och företrädesvis europeisk försvarsindustri. Rege-
ringen och myndigheter bör enligt majoritetens upp-
fattning också aktivt stötta försvarsindustrins expor-
tansträngningar.
Utrikesutskottet skriver i dagens betänkande att
utskottet utgår ifrån att Sverige fortsätter att driva en
restriktiv politik på krigsmaterielområdet och att alla
möjligheter tas till vara för att påverka andra länders
vapenexport i restriktiv riktning.
Detta är ju helt otroligt! Vi skall alltså påverka
andra länders vapenexport i restriktiv riktning medan
vi själva skall närma oss WEAG, skicka ministrar och
myndigheter att agera vapenmånglare och underlätta
för internationellt samarbete för vapenindustrin.
Hur skall nu Sverige agera under regeringskonfe-
rensen konkret för att uppnå denna viljeinriktning som
vi snart kommer att slå fast i kammaren? Det vore
också intressant att få veta. Hur skall man agera för
att EU skall få till stånd en restriktivare vapenexport-
politik och en aktiv omställning av försvarsindustri till
civil produktion?
Utrikesutskottet skriver också att det svenska re-
gelverket avseende krigsmaterielexport nyligen slogs
fast av riksdagen, varför någon förändring av det för
att uppnå en ökad harmonisering med andra länder
inte är aktuell. Och det är ju glädjande.
Men det finns ett starkt tryck på regeringen nu,
både från vissa EU-länder inför regeringskonferensen
och från den svenska krigsmaterielindustrin genom de
besparingar som skall ske inom det svenska försvaret.
Ganska nyligen kom en rapport från EU-
kommissionen som behandlar vapenindustrifrågor
inom EU. Det är skrämmande läsning för den som är
kritisk till vapenexport eller som inte vill ha någon
vapenexport alls.
Hela rapporten är en lång beklagan över att mark-
naden för krigsmateriel minskar och att USA har en så
stor del av marknaden. Man skriver att EU har
"förlorat mark". Man beklagar också - häpnadsväck-
ande nog - att efterfrågan har minskat "särskilt från
utvecklingsländer". Nu krävs insatser på unionsnivå,
inte för att ställa om försvarsindustrin, nej, för att
stärka konkurrenskraften så att mer vapen kan produ-
ceras och säljas.
I fredags var denna rapport uppe i EU-nämnden.
Där fick man klart för sig att den svenska regeringen
ännu inte hade intagit någon ståndpunkt i frågan. Men
snälla regeringen, regeringskonferensen börjar i mor-
gon! Det vore intressant att få veta vad regeringen
säger om t.ex. den här rapporten.
Jag ser att tiden håller på att rinna ut, så jag får
återkomma senare.