Fru talman! Jag skulle vilja säga till Lennart Rohdin
att det går bra att stå i kammaren och prata om
problemen i Gävleborgs län och i Ovanåker. Men
Lennart Rohdins parti är faktiskt representerat i
arbetsmarknadsutskottet. Lennart Rohdin är själv
suppleant i arbetsmarknadsutskottet. Han har en
egen motion, och han har haft ett utomordentligt
tillfälle att byta plats med en ordinarie ledamot för
att kunna yrka bifall till sin egen motion -- om den
nu är så viktig att man behöver tala om den här i
kammaren. Det finns även andra motioner om
Gävleborgs län, t.ex. från Karin Starrin och Ulrica
Messing. Dessa motioner behandlar i princip
samma problem som dem som Lennart Rohdin
talar om här.
Varför skriver man motioner om man inte har den
goda smaken att yrka bifall till sin egen motion när
man har möjlighet? Det kallar jag för hyckleri. Är
det möjligen så att Lennart Rohdin under den korta
tid han har varit riksdagsledamot redan har
anpassat sig till kutymen att man inte yrkar bifall till
egna motioner som gäller hembygden? Sådana
motioner skrivs enbart för att man skall få publicitet
i medierna så att det framgår att man har varit
duktig och tagit upp sin hembygd. Det vänder jag
mig kraftfullt emot. Man måste vara konsekvent.