Herr talman! I propositionen om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar
och långtidsarbetslösa, som vi just nu behandlar,
fanns det inga förslag om mera resurser till
folkbildningen. Det är det som vi socialdemokrater
har lagt fram ett förslag om.
Vi vet att folkhögskolor och studieförbund har
gjort mycket fina insatser med de medel som de har
tilldelats. Många arbetslösa har fått värdefulla
erfarenheter och kunskaper som de har haft glädje
av, både när det gäller fortsatta studier och när det
gäller att gå ut i jobb. Detta måste tas till vara och
också utvecklas.
Vi socialdemokrater föreslår därför att ytterligare
100 miljoner kronor skall gå till Folkbildningsrådet,
att fördela mellan studieförbunden och
folkhögskolorna. Av dessa 100 miljoner kronor
måste 50 miljoner kronor nu anslås för resterande
del av det budgetår som just nu löper.
Folkhögskolorna har under 1992/93, då det först
betalades ut riktade bidrag för anordnande av
kurser för arbetslösa, haft ca 8 000 deltagare i de
särskilda arbetsmarknadsanpassade
utbildningarna. Under innevarande budgetår, dvs.
1993/94, har man antagit 10 000 extra studerande
via kompletteringsanslagsmedlen. Därmed har
folkhögskolorna visat att de både snabbt och
flexibelt har kunnat utnyttja hela 1993/94 års
särskilda anslag.
Till Folkbildningsrådet har det dessutom kommit
ytterligare ansökningar om bidrag för 2 000 elever
som skulle kunna påbörja en utbildning, om
Folkbildningsrådet fick ytterligare resurser.
Studieförbunden har också bedrivit en omfattande
verksamhet för arbetslösa. De preliminära
uppgifter som finns visar att enbart under 1992/93
uppgick studiecirkelverksamheten till över 8 000
arrangemang med över 70 000
studiecirkeldeltagare. Utöver cirkelverksamheten
tillkommer också en omfattande insats när det
gäller t.ex. föreläsningar, kurser och information.
Den samlade omfattningen visar att
studieförbunden använder många olika
inkomstkällor -- det gäller särskilt några av
studieförbunden -- just för att kunna genomföra
verksamheter som riktar sig direkt till de
arbetslösa.
Genom ett exempel från innevarande år på vad som
görs för de arbetslösa kan jag visa på nyttan av
ökade resurser.
Exemplet avser ABF Kungälv. Kungälv omfattar
fem kommuner, och befolkningen uppgår till ca
95 000 människor. Under föregående
verksamhetsår har Kungälv haft 875 arbetslösa som
inom folkbildningens ram deltagit i studiecirklar,
längre kurser och i olika ALU-projekt.
Studiecirklarna har pågått i 40 studietimmar. ABF
Kungälv har dessutom på uppdrag av
arbetsförmedlingen genomfört olika kurser för 140
arbetslösa. Längre kurser på 28--30 veckor har i
samarbete med folkhögskolor genomförts. Endast
denna studieförbundsavdelning kommer under det
här året att ha 280 arbetslösa i längre kurser. Två av
kurserna har riktat sig speciellt till särskilt utsatta
kvinnor. Mer än 1 000 arbetslösa, eller ungefär var
femte arbetslös, i denna region har deltagit i någon
form av folkbildning, såsom cirklar, föreläsningar,
kulturprogram och andra aktiviteter. Detta är en
verksamhet som har haft stor betydelse för alla de
arbetslösa som har fått chansen att studera som ett
alternativ till arbetslösheten.
Den stickprovsundersökning som ABF-
avdelningen har genomfört visar att av de 1 000
deltagare som fanns med i olika verksamheter var
det hela 850 som aldrig tidigare hade varit med i en
studiecirkel eller kurs hos ABF.
Men det stannar inte med detta. Ingen kurs eller
studiecirkel, inget ALU-projekt avslutas utan att
det förs ett utvärderingssamtal. I det tas exempelvis
upp vad man kan göra efter det att kursen,
studiecirkeln eller projektet har avslutats.
Undersökningen visar att en fortsättning som ett
alternativ till återgång till arbeslöshet ofta kan
åstadkommas.
Exemplet från ABF i Kungälv visar tydligt att
folkbildningen har förmåga att nå dem som bäst
behöver utbildning. Kommer den arbetslöse bara i
kontakt med folkbildningen vill denne oftast
fortsätta att skaffa kunskaper för att lättare kunna
få jobb och för att stärka sitt eget självförtroende.
Det är detta som vi socialdemokrater vill ta vara på.
Enligt min bedömning når studieförbunden under
innevarande år för de medel som de har fått ca
150 000 arbetslösa. Det är en imponerande
verksamhet som studieförbunden genomför.
Folkhögskolorna gör också stora insatser för
arbetslösa. Många som gått en folkhögskolekurs
vittnar om att det blev vägen till ett nytt liv. En
folkhögskolekurs betyder i många fall en chans att
bryta isoleringen och öppna en dörr till samhället.
De kunskaper man får kan betyda mycket för det
framtida yrkeslivet, inte minst för många
invandrare och flyktingar, som ofta saknar
tillräckliga kunskaper i svenska och
samhällskunskap. Flera folkhögskolor har också
arrangerat speciella kurser för arbetslösa
invandrare och flyktingar, som därmed får en chans
att bli bättre rustade för arbete eller fortsatta
studier. Flera folkhögskolor har även kurser för
handikappade och för kvinnor.
Arbetslösheten är katastrofalt hög, vilket flera
debattörer har vittnat om. Ingen ljusning kan ses
inom den närmaste tiden. De som drabbas av
arbetslöshet riskerar att bli passiva och tappa
självförtroendet. De som är eller riskerar att bli
arbetslösa saknar, det vet vi, ofta utbildning utöver
folk- och grundskola. Folkbildningen har visat att
den är bra på att nå just dessa grupper. Vi vet också
att folkbildningen har en erkänt god pedagogisk
metod för just korttidsutbildade.
Behovet av insatser för de arbetslösa är stort.
Folkbildningen är ett utmärkt verktyg.
Folkhögskolor och studieförbund har visat att de
klarar den uppgift som de har fått. Vi måste
använda folkbildningen offensivt för att lindra
arbetslöshetens gissel. Då handlar det om
ekonomiska resurser. 50 miljoner kronor är vad vi
socialdemokrater begär för verksamheten under
våren. Det finns en beredskap hos både
folkhögskolor och studieförbund. Det är denna
beredskap som vi vill ta vara på.