Herr talman! Tänk om vi kunde ägna oss mer åt
sakfrågorna än åt partipolitik! Då tror jag faktiskt
att våra väljare skulle bli väldigt glada.
Bengt Dalström, som är Ny demokratis huvudman
i näringsutskottet, har utvecklat vår syn på ett
mycket fint sätt. Jag tänker därför koncentrera mig
på en del av det hela, som han har överlåtit till mig.
Det gäller en motion som vi har väckt om
riskkapital för kvinnligt företagande.
Riksdagen har ju beviljat en ansenlig summa till
riskkapital för företagande, men 51 % av svenska
folket får inte del av detta kapital. Varför får de inte
det? Jo, det beror för det första på att de är kvinnor
och för det andra på att de begär för litet kapital.
Det är ganska konstigt.
Varför kan de inte få del av pengarna? Ja, det beror
på en av felaktigheterna i skrivningen när
rikskapitalbolagen tillsattes, i fråga om att de skulle
börsnoteras. Genom att de här bolagen skall
börsnoteras har de väldigt svårt att hantera mindre
belopp och samtidigt få lönsamhet. Det tar
nämligen lika lång tid att arbeta med ett mindre
belopp som med ett större.
När vi nu har konstaterat detta och vet att en grupp
inte får del av detta kapital borde vi göra någonting
åt det.
Det är med ett stort intresse som jag har deltagit i
arbetet i utskottet. Jag konstaterar att vi är ganska
överens. Men då kommer partipolitiken in igen och
sätter hinder i vägen för ett förnuftigt förslag.
Jag har haft förmånen att delta i arbetet i olika
utskott, och jag tycker att ledamöterna i
näringsutskottet är en samling människor med
särskilt goda idéer och sunt förnuft. Om vi hade fått
ägna oss åt sakfrågorna är jag övertygad om att vi
skulle ha kommit fram till en annan slutsats i
utskottet.
Dessutom är ju i alla fall en tredjedel av
ledamöterna i riksdagen kvinnor. Jag vill fråga: Var
finns de kvinnliga ledamöterna i alla partier i den
här frågan? Jag kan tala om att många av dem har
varit i kontakt med mig och framfört att man borde
genomföra det här. Jag har då sagt: Gå då till era
partiledningar och se till att ni får stöd för det här
så att vi kan genomdriva det. Men det bidde inte
ens en tumme -- trots att vi var mycket, mycket nära
att få igenom detta.
I det sammanhanget vill jag hålla med om det som
Gudrun Norberg tidigare sade när hon talade om
vissa problem för kvinnorna i näringslivet. Men jag
vill då fråga Gudrun Norberg varför hon inte
arbetade mer för att den här motionen skulle
bifallas. Även Kjell Ericsson instämde i sitt
anförande i att kvinnorna har sådana problem.
När man talar om riskkapital -- det gör många, och
det har också gjorts från kammarens talarstol i
dag -- talar man mycket om Atle och Bure. Som
kammaren vet har jag varit mycket engagerad i den
frågan. Det är fullständigt felaktigt att tala om Atle
och Bure! Ni vet mycket väl att Atle och Bure inte
skall syssla med direkta investeringar. Enligt vad vi
här i kammaren har bestämt skall de syssla med
indirekta investeringar, och det är också precis vad
de gör. Det blir tal om direktinvesteringar bara om
det rör sig om litet större belopp och om
investeringar av annan karaktär. Men det är alltid
Atle och Bure man använder i debatten. Jag kan
förstå att näringslivet gör det och att journalisterna
gör det, men jag förstår inte att ni gör det som
borde veta bättre!
Det är Atles och Bures dotterbolag som skall sköta
den saken. Jag tycker faktiskt att ni är dåligt
informerade om vad som egentligen sker.
Framemot valrörelsen kommer ni nog att kunna
konstatera att det har hänt och händer betydligt
mer än vad ni tror. Men det är ett problem med de
riktigt små satsningarna, och det är också därför
som vi har förändrat de utvecklingsbolag som nu
kommer att sjösättas. Jag hoppas också att den här
debatten och det här betänkandet skall tränga
igenom till de nya styrelserna och ledningarna, så
att de verkligen tar itu med ''den kvinnliga
problematiken''.
Så till ett annat område som inte har berörts i
debatten. Jag saknar faktiskt en mer pragmatisk
näringspolitik med avseende på den framtida
kopplingen till EU, speciellt när det gäller
företagen. Jag tycker att det skulle behövas litet
större framsynthet för att så att säga lära de svenska
företagen vad det är för förhållanden de skall ge sig
in i rent tekniskt och -- inte minst --
marknadsmässigt. Där tror jag att man kan göra
mycket mer när det gäller informationsteknologi.
Det gläder mig att regeringen har för avsikt att satsa
en hel del pengar på att utveckla
informationsteknologin. Jag hoppas då att man inte
glömmer bort den delen när det gäller vårt inträde
i EU. Jag var för ett par månader sedan i Bryssel
och blev då varse att EU faktiskt har en undermålig
informationsteknologi. Det gör det här ännu mer
angeläget.
Eftersom vårt parti nyligen har varit väldigt
mediefokuserat vill jag till sist framhålla att vår
partistämma -- till skillnad mot vad ni har läst i
pressen -- såvitt jag vet var den lugnaste
partistämma som förekommit i något parti i Sverige
under de senaste trettio åren. Medierna kan
verkligen rapportera på ett underligt sätt!
Jag vill också understryka att vi inte har för avsikt
att förändra partiets riktning eller att förändra vår
politik. Vi har precis samma fina partiprogram som
vi har haft hela tiden. Vi bedriver en lika
konsekvent politik nu som tidigare -- även om en
del kan ha en annan uppfattning på den punkten.
Skillnaden är att det är slut med att lägga oss platt
för regeringen. Vi för vår politik, vi för fram den,
vi kommer att strida för den och vi kommer att gå
de vägar som ger det resultat som vi vill uppnå.
För att undvika missförstånd vill jag också
understryka att vi är ett borgerligt, icke-socialistiskt
parti som arbetar med sakpolitik. Med det slutar
jag, herr talman.